Ytor och molekylers bindningar
Läser om ytspänning och en av sakerna som tas upp är att (i ett försök i att förklara ytspänning på olika sätt) molekyler vill ogärna vara vid ytan för där har de färre grannar att binda till än i bulken - därför krävs energi för att bilda en yta (kortfattat). Men VARFÖR är det en ogynnsam situation att vara vid ytan - mao med färre grannar? Tänker att om man inte kan binda åt lika många håll kan man ju binda tex fler gånger med en granne i sidled. Så, som sagt, vad är detta "ogynnsamma"?
Vet inte exakt, men tänker själv spontant att vid ytan på ex. en sjö har du samma ämne (vatten) åt ena hållet och ett annat (luft) åt andra.
Bindningar kan man inte på ett godtyckligt sätt konstruera, de finns i särskilda fall av särskilda anledningar, som dels handlar om energimässigt fördelaktiga förhållanden beträffande den potentiella energin mellan atomkärna och elektron, dvs. Laddning, men även andra saker som "spinn" och diverse jag inte känner till. Ännu.
Det är just vad det beror på som jag är ute efter - någon förklaring (gärna åt grundnivåhållet) för detta.
En vattenmolekyl, exempelvis, har möjlighet att bilda upp till 4 olika vätebindningar - två där väteatomerna binder till syret i andra vattenmolekyler, och två där syret binder till väteatomer i andra vattenmolekyler. Dessa fyra bindningar pekar åtbestämda håll. Om det inte finns vatten åt något av de hållen, kan vattenmolekylen inte binda till maximalt antal andra vattenmolekyler.
Men varför skulle detta vara ogynnsamt - för att molekylen då inte har lika stabilt nätverk som den hade kunnat?
Tänker - detta är ju inte kovalenta, elektrondelande bindningar där molekylerna får en oktett alt. (vid ytan) skulle förlora den oktettstrukturen. Liksom... hur ska man tänka på detta?
Ju fler (och starkare) bindningar ett ämne har, desto lägre är dess entalpi. Vätebindningar är ganska starka (för att vara svaga).
Men varför vill de ha låg entalpi?
Ni kan gärna forstätta med den tråd ni startat men jag måste säga att jag tycker att den här frågan är i behov av att både bli mycket mer specifik och mycket mer generell.
Specifik i det avseendet att vi bör hänvisa till något specifikt fenomen involverandes ytspänning snarare än att tala i abstrakta termer. Förslag kan vara:
-När en vattendroppe placeras på ett växtblad så antar den en klotliknande form snarare än sprider ut sig som en tunn film. Varför sker detta?
-När en vattendroppe släpps fri inne i ISS (rymdstationen) så bildar den en närmast perfekt sfär som tycks osccillera mellan bred och smal (ellipsoid). Vad är det som orsakar denna rörelse?
-När vatten hälls i ett cylinsdriskt glas så antar det glasets form med en platt yta. Om ytan ska minimseras varför lägger sig inte vattnet som ett klot inuti glaset?
-När bubblor bildas och stiger uppåt i mitt glas med kolsyrat vatten så är bubblorna sfäriska. Varför är de just sfäriska och inte någon annan form?
Generell i det avseendet att förklaringen enligt mig inte bör vara involvera specifika bindningstyper eftersom ytspänningsfenomen sker för vätskor mer eler mindre oavsett vad de består av.
