Vilket språk är bäst och varför?
Hej! Kan jag få era åsikter om vilket språk som är bäst.
Svenska, arabiska, spanska eller engelska.
Motivera gärna!
Vad menar du med bäst?
Allt som kan uttryckas på ett av dessa språk kan också uttryckas på de övriga.
Om du är tillfrågad vilket du tycker är bäst så får du väl svara vad du själv tycker. Något objektivt svar finns inte.
Om du svarar "de är lika bra allihop" så får de vara nöjda med det.
Det bästa språket är det man behärskar
Om man bara får välja att lära sig ett av dem så får det nog bli engelska. Det är det klart mest användbara språket av dessa i stora delar av världen.
Om man bor i Sverige är det viktigaste att lära sig svenska, därefter engelska, men det säger inget om vilket språk som är "bäst", vad det nu betyder.
Arktos skrev:Vad menar du med bäst?
Allt som kan uttryckas på ett av dessa språk kan också uttryckas på de övriga.
Jag må ha varit lite otydlig med " vilket språk som är "bäst" ".
Jag menade mer grammatiskt, hur man bygger upp meningar / formulerar sig. Hur man böjer orden. Tänkte mer språket i sig! Finns det olika för/nackdelar med t.ex svenska/spanska
Anonym2005, det räcker med att du skriver ditt svar i tråden, alternativt citerar en person. Vi har nu rensat bort tre av fyra identiska inlägg. /moderator
En spanjor tycker nog att spanska är lättast.
Det finns olika nyanser.
Om man är en troende muslim och vill bo i ett arabisktalande land är kanske arabiskan bäst då Koranen i sin rena form är skriven på klassisk arabiska. Översättning från arabiska till engelska är inte alls samma sak. Betydelsen kan förbli densamma men det är sällan man får samma känsla.
Engelskan är ett språk som talas mer eller mindre i alla länder i världen. Rent generellt skulle jag säga engelskan är "bäst" då språken du nämner (förutom arabiska) är enkla (relativt) att lära sig om man pratar engelska. Detta då svenska, spanska och engelska alla tre är germanska (?) språk.
Osv
Edit, såg inte att TS klargjorde att frågan handlade om grammatik. Skit i mitt inlägg. :)
Beroende på grammatiska egenheter kan språk vara olika informationstäta. På svenska personböjs inte verb, exempelvis. Jag går, du går, han går, vi går, de går, verbet gå böjs likadant oavsett vem som utför handlingen. På spanska böjs verbet ir, som betyder att gå, olika beroende på person:
- Jag går – voy
- Du går – vas (eller vais, beroende på formalitetsgrad)
- Hon/han/hen går – va
- Vi går – vamos
- De går – van
Så i spanska går det att uttrycka med ett ord, det som på svenska kräver två ord. Så på det viset är det lätt att tänka att "spanska är mer effektivt än svenska", och på sätt och vis ja, i skrift är det sant, men i talspråk verkar det inte riktigt fungera så. Viss forskning visar på att informationsutbytet per tidsenhet i talat språk är ungefär lika stort i många olika språk.
Det går också hand i hand med faktumet att tecknade språk har ord som tar längre tid att uttala (jämför hur lång tid det tar att röra tungan, med hur lång tid det tar att röra händerna), men har många grammatiska konstruktioner som kan uttrycka mycket mer information samtidigt. Meningen "Snön vräkte ned, och kämpade för att dra vagnen efter mig" kräver tio ord på svenska (bortsett från "och", som skulle kunna utelämnas i talad version), men på svenskt teckenspråk räcker det med, beroende på sammanhang, två eller tre tecken/teckenkonstruktioner för att uttrycka samma sak. Och sett över en konversation (inte nödvändigtvis vid enskilda meningar) går informationsutbytet lika fort i talade som i tecknade språk.
Vill man vara sådan, så kanske det inte är så konstigt om informationshastigheten är ungefär lika snabb i alla språk – det är ju samma människohjärnor som ska kunna förstå vad som sägs, och det är samma människohjärnor som utvecklat språken. Syftet med språk är att kunna utbyta information snabbt och effektivt, så det finns absolut en drivkraft i att utveckla språken till att bli mer effektiva, men samtidigt måste ett språk vara så pass långsamt att de allra flesta kan förstå språket. Hur olika grupper har löst effektivitetsproblemet historiskt, ja det varierar såklart, men begränsningen i den mänskliga hjärnans kapacitet, den måste vi ju alla förhålla oss till.
Så informationshastighetsmässigt verkar inget språk vara bättre än något annat, och kulturellt, tja, språk utvecklas och anpassas av människorna som talar språket, och få skulle nog vilja byta sitt eget språk mot ett annat, helt utan modifikationer. För även om samma koncept går att uttrycka på alla språk, är det olika enkelt. Ett klassiskt exempel är ordet "lagom". På svenska är det ett enda ord, och alla vet precis vad som menas. På engelska krävs det åtminstone någon mening eller två för att förmedla samma sak.
Smutstvätt skrev:Anonym2005, det räcker med att du skriver ditt svar i tråden, alternativt citerar en person. Vi har nu rensat bort tre av fyra identiska inlägg. /moderator
Jag ber om ursäkt!
Ska inte upprepas igen! :)
Smutstvätt skrev:Beroende på grammatiska egenheter kan språk vara olika informationstäta. På svenska personböjs inte verb, exempelvis. Jag går, du går, han går, vi går, de går, verbet gå böjs likadant oavsett vem som utför handlingen. På spanska böjs verbet ir, som betyder att gå, olika beroende på person:
- Jag går – voy
- Du går – vas (eller vais, beroende på formalitetsgrad)
- Hon/han/hen går – va
- Vi går – vamos
- De går – van
Så i spanska går det att uttrycka med ett ord, det som på svenska kräver två ord. Så på det viset är det lätt att tänka att "spanska är mer effektivt än svenska", och på sätt och vis ja, i skrift är det sant, men i talspråk verkar det inte riktigt fungera så. Viss forskning visar på att informationsutbytet per tidsenhet i talat språk är ungefär lika stort i många olika språk.
Det går också hand i hand med faktumet att tecknade språk har ord som tar längre tid att uttala (jämför hur lång tid det tar att röra tungan, med hur lång tid det tar att röra händerna), men har många grammatiska konstruktioner som kan uttrycka mycket mer information samtidigt. Meningen "Snön vräkte ned, och kämpade för att dra vagnen efter mig" kräver tio ord på svenska (bortsett från "och", som skulle kunna utelämnas i talad version), men på svenskt teckenspråk räcker det med, beroende på sammanhang, två eller tre tecken/teckenkonstruktioner för att uttrycka samma sak. Och sett över en konversation (inte nödvändigtvis vid enskilda meningar) går informationsutbytet lika fort i talade som i tecknade språk.
Vill man vara sådan, så kanske det inte är så konstigt om informationshastigheten är ungefär lika snabb i alla språk – det är ju samma människohjärnor som ska kunna förstå vad som sägs, och det är samma människohjärnor som utvecklat språken. Syftet med språk är att kunna utbyta information snabbt och effektivt, så det finns absolut en drivkraft i att utveckla språken till att bli mer effektiva, men samtidigt måste ett språk vara så pass långsamt att de allra flesta kan förstå språket. Hur olika grupper har löst effektivitetsproblemet historiskt, ja det varierar såklart, men begränsningen i den mänskliga hjärnans kapacitet, den måste vi ju alla förhålla oss till.
Så informationshastighetsmässigt verkar inget språk vara bättre än något annat, och kulturellt, tja, språk utvecklas och anpassas av människorna som talar språket, och få skulle nog vilja byta sitt eget språk mot ett annat, helt utan modifikationer. För även om samma koncept går att uttrycka på alla språk, är det olika enkelt. Ett klassiskt exempel är ordet "lagom". På svenska är det ett enda ord, och alla vet precis vad som menas. På engelska krävs det åtminstone någon mening eller två för att förmedla samma sak.
Tack så hemskt mycket för hjälpen! Uppskattar det otroligt mycket! :D