Vilken satsdel?
Hej, om en mening lyder "Jag brukar alltid säga att min barndoms somrar smakar hallonglass", vilken satsdel är då ordet "hallonglass"? Jag tänker direkt objekt, eftersom det svarar på frågan "vad smakar somrarna?", men även sätts-adverbial, eftersom det svarar på frågan "hur smakar somrarna?". Men samtidigt känns det inte rätt för att somrarna ju inte fysiskt smakar på hallonglass, utan de smakar av hallonglass. Lite förvirrad här...
...utan de smakar av hallonglass.
...har smak av hallonglass.
Affe Jkpg skrev:...utan de smakar av hallonglass.
...har smak av hallonglass.
??? Fattar fortfarande inte vilken satsdel "hallonglass" är i ursprungsmeningen.
Direkt objekt.
Svarar på frågan: Vad smakar somrarna?
Adverbial kan aldrig vara ett substantiv eller pronomen, det är alltid ett adjektiv eller adverb eller prepotitionfras eller sådant.
Jonto skrev:Direkt objekt.
Svarar på frågan: Vad smakar somrarna?
Adverbial kan aldrig vara ett substantiv eller pronomen, det är alltid ett adjektiv eller adverb eller prepotitionfras eller sådant.
Jaha okej, tack!
Jag har grunnat på den här meningen och kommit till en annan slutsats
Här är [hallonglass] direkt objekt:
• Nu ska vi smaka [hallonglass].
• Vad gör ni? Vi smakar [hallonglass].
Bestämning till verbet:
vad är det vi ger oss på (med smaken)?
vad är det vi smakar på?
Men här är det snarare predikativ:
• Min barndoms somrar smakar [hallonglass].
• Min barndoms somrar smakar [som hallonglass].
Bestämning till subjektet:
vad har mina somrar för smak?
hur smakar mina somrar?
Synpunkter på det?
Arktos skrev:Jag har grunnat på den här meningen och kommit till en annan slutsats
Här är [hallonglass] direkt objekt:
• Nu ska vi smaka [hallonglass].
• Vad gör ni? Vi smakar [hallonglass].Bestämning till verbet:
vad är det vi ger oss på (med smaken)?
vad är det vi smakar på?
Men här är det snarare predikativ:
• Min barndoms somrar smakar [hallonglass].
• Min barndoms somrar smakar [som hallonglass].Bestämning till subjektet:
vad har mina somrar för smak?
hur smakar mina somrar?
Synpunkter på det?
Rent språkvetenskapligt skulle man väl kunna klassa det som ett predikativt attribut https://sv.wikipedia.org/wiki/Predikativt_attribut som formellt räknas som en underkategori till predikativen som ibland kallas "det fria predikativet". Jag skulle säga att båda kategoriseringarna är logiska. Däremot gör du i din argumentation det lite missvisande att du lägger in och tolkar in ordet "som" också som inte finns i originaltexten och lägger in det i ditt exempel. Visst borde meningen tolkas som att det smakar "som hallonglass" och att det inte de facto smakar hallonglass men det är inte vad som ordagrant står utan bygger på en semantisk tolkning. Hade det stått "som" i meningen hade jag kanske köpt det rakt av men nu gör det inte det. Om man tittar på meningen grammatiskt och syntaktiskt utan att lägga in en semantisk tolkning, så är det ett direkt objekt utan tvekan.
För gymnasieterminologi skulle jag dock också säga att predikativa attribut tillhör något överkurs. Så som man lär ut predikativ i gymnasieskolan så gör man det oftast genom en något förenklad förklaring nämligen att de fyller ut predikaten och att de kommer efter verben vara, bliva, heta, kallas, kalla. Detta täcker egentligen bara in kategorin av "de starkt styrda predikativen", som väl är den typen av predikativ man oftast tänker på.
Jag tycker ofta med satsdelar fallet är att man kan argumentera utifrån olika synvinklar.
I Jontos slutmening instämmer jag livligt:
“Jag tycker ofta med satsdelar fallet är att man kan argumentera utifrån olika synvinklar.”
Här har vi dessutom en närmast poetisk mening. Det är därför inte säkert (eller ens önskvärt) att den ska låta sig analyseras på något entydigt sätt:
Min barndoms somrar smakar hallonglass.
Somrar kan varken smaka på något, smaka som något eller ha smak av något Ändå tycker vi oss förstå vad som menas. Vad [hallonglass] är för satsdel kan man verkligen argumentera för på flera sätt.
Nytt förslag
Här fungerar ordet hallonglass som adverb fastän det normalt är ett substantiv. Vi kan därför kalla det nominal-adverb, ett adverb avlett från ett substantiv. Det anger hur något smakar. Därmed är [hallonglass] här en adverbfras och kan inte vara objekt. Den är adverbial (precis som frågaren var inne på i sitt ursprungliga inlägg).
----------------------------------------------------------
Överkurs
Svenska akademiens grammatik (SAG) lutar också åt det hållet,
även om de för ordningens skull kallar den objekt.
https://svenska.se/grammatik/
SAG:3 § 82 sid 134
Gränsen mellan adverbial och objekt är dessutom oklar vid vissa nominalfraser som anger mått eller lukt och smak (Obj. § 29):
Sockret vägde fem kilo. Han höll 110 km i timmen. Lamm smakar kofta.
SAG:3 § 29 sid 324
En nominalfras (indefinit, utan kvantitetsattribut) som anger lukt och smak vid verb som lukta, dofta, stinka, osa, smaka. Den redovisas i denna grammatik som objekt men har både adverbials- och objektsegenskaper.
( Dvs [hallonglass] redovisas i denna grammatik (SAG) som objekt men har både adverbials- och objektsegenskaper. I en annan grammatik kan man välja att göra på annat sätt.)
Instämmer helt.
Intressant överkurs med hänvisning. Den ringar helt in situationen, tycker jag.
