Vilken inledning svenska 3

"Kastar en spännande skugga" kan jag inte riktigt förstå, så det andra är bättre. Men "Men vad" kan du kanske formulera om.

Tänker du på engelska "But what if"?

hur ska jag omformulera den

Hej, 

Jag tycker att en skugga inte kan vara spännande; adjektivet är inte passande i sammanhanget. Du får hitta ett annat.

"Men vad om" är inte fel, möjligtvis lite slangaktigt, men i och för sig kanske det passar in i ett tal som handlar just om språklig korrekthet.

Ett svenskt uttryck som svarar mot "but what about" är "men hur är det med".

XKCD:s bok What if... heter Tänk om... på svenska.

men tänk om vi istället ser förortssvenskan som en källa till språklig rikedom?

Vilket av följande tal är bättre?                                                                                           

Förortssvenskan gör språket rikare!

Förortssvenskan har framstått som en fascinerande variation av det svenska språket och har ibland betraktats med skepsis. Men tänk om vi istället ser förortssvenskan som en källa till språklig rikedom? I denna text kommer vi att utforska hur förortssvenskan, långt ifrån att vara en avvikelse, faktiskt berikar vårt språk genom sitt unika uttryckssätt. 

Förortssvenskan introducerar en riklig mångfald och kreativitet till det svenska språket. Olle Josephson hävdar i sin bok “Språkpolitik” som utkom år 2018 att förortssvenskan beskrivs alltmer som ett språk som är kreativt, roligt och lekfullt, som visar på nya möjligheter för svenskan. Genom att tillåta variationer och unika uttrycksformer bidrar vi till att skapa en dynamisk språklig miljö där olika grupper uttrycker sina erfarenheter på sitt eget sätt. På så sätt berikar förortssvenskan det svenska språket med nya ord, uttryck och grammatik som speglar samhällets föränderliga natur.

Förortssvenskan synliggörs i dagens samhälle i olika kulturella och mediala sammanhang (Institutet för språk och folkminnen, 2022). Många ord och uttryck som har sina rötter i förortssvenskan har integrerats i det vardagliga språket och används regelbundet av människor över hela landet. Slang från förortssvenskan har blivit tydligt närvarande inom bredare populärkultur, särskilt inom hiphopmusik, poesi och litteratur. Det blir även vanligare att förortssvenska hörs bland programledare och reportrar i radio och tv. Genom detta blir förortssvenskan en källa till rikedom och variation i språket.

Trots sin berikelse för det svenska språket, kan förortsvenskan begränsa dess talares språkkunskaper. Artikeln “Sheng förenar och delar Kenya” skriven av Louisa Nyström och Peter Hammarbäck (Språktidningen, 2011) uppmärksammar att Sheng, som uppstod på 1970-talet, ansågs vara ett slumspråk som tillhör ghettot och de “hopplösa” av många kenyaner. Sheng har gjort sin vändning och idag är det ett vardagsspråk för många kenyaner. Vidare hänvisar Nyström och Hammarbäck till Clara Momanya, doktor i Swahililitteratur, som är orolig över Shengs impakt på ungdomarnas Swahiliska ordförråd. Sheng, som är ett slangspråk, ger störningar hos ungdomar i skolorna som presterar allt sämre. Hon påpekar att det är utmanande för eleverna att behärska swahili, som är det officiella språket i Kenya, obehindrat, eftersom sheng påverkar både hur de uttalar ord och deras användning av grammatik. Dessutom märks det att eleverna oavsiktligt blandar in element från både swahili och sheng när de formulerar sig i skrift. Detta problem kan även förekomma bland elever i Sverige.

Dock är användningen av förortsvenskan selektiv och tjänar endast i specifika syften. Många högpresterande elever använder förortsvenska med sina vänner. Det finns en stor insikt om när, med vem och för vilka avsikter det lönar sig att använda förortssvenskan. Den används alltså inte i alla sammanhang utan är endast en markör för identitet och grupptillhörighet. Som exempelvis anser talarna att det är positivt att man kan göra sig förstådd av sin grupp samtidigt som andra utanför gruppen inte förstår. De beskriver på det vis språket som en tillgång i samhället för att kunna tala med sina vänner och kan tala mycket standardnära när det väl gäller (Jospehson, 2018).

Förortssvenskan gör språket rikare!

Förortssvenskan har framstått som en fascinerande variation av det svenska språket och har ibland betraktats med skepsis. Men tänk om vi istället ser förortssvenskan som en källa till språklig rikedom? I denna text kommer vi att utforska hur förortssvenskan, långt ifrån att vara en avvikelse, faktiskt berikar vårt språk genom sitt unika uttryckssätt. 

Förortssvenskan introducerar en riklig mångfald och kreativitet till det svenska språket. Olle Josephson hävdar i sin bok “Språkpolitik” som utkom år 2018 att förortssvenskan beskrivs alltmer som ett språk som är kreativt, roligt och lekfullt, som visar på nya möjligheter för svenskan. Genom att tillåta variationer och unika uttrycksformer bidrar vi till att skapa en dynamisk språklig miljö där olika grupper uttrycker sina erfarenheter på sitt eget sätt. På så sätt berikar förortssvenskan det svenska språket med nya ord, uttryck och grammatik som speglar samhällets föränderliga natur.

Förortssvenskan synliggörs i dagens samhälle i olika kulturella och mediala sammanhang (Institutet för språk och folkminnen, 2022). Många ord och uttryck som har sina rötter i förortssvenskan har integrerats i det vardagliga språket och används regelbundet av människor över hela landet. Slang från förortssvenskan har blivit tydligt närvarande inom bredare populärkultur, särskilt inom hiphopmusik, poesi och litteratur. Det blir även vanligare att förortssvenska hörs bland programledare och reportrar i radio och tv. Genom detta blir förortssvenskan en källa till rikedom och variation i språket.

Trots sin berikelse för det svenska språket, kan förortssvenskan utgöra ett hinder för talarna i arbetslivet och andra områden. Detta beror på att den inte alltid uppfattas som positivt. Många arbetsplatser och professionella sammanhang värderar traditionella svenska språkkunskaper högt, och förortssvenskan kan därför förhindra framgång i dessa miljöer. Jenny Aschenbrenner hänvisar i artikeln “Varför blir vi rasande när vi möts av dåligt språk?” (Svenska dagbladet, 2017) till skådespelaren Den Demirtas, som kände sig tvungen att tala standardsvenska för att kunna få jobb. Han menar att enbart brytning i språket räcker för att man ska bli utsatt för rasistiskt behandling. Dessutom kan förortsvenskan påverka hur talarna ses av omgivningen, vilket i sig kan ställa massa hinder i vägen för de. Förortssvenskan beskrivs som ett bristfälligt, fult och sämre språk, att den har ett visst dold prestige medan ren och korrekt svenska upplevs ha status och öppen prestige. Beskrivningar som ”ytflyt”, ”inte integrerats språkligt” och ”har inte språket fullt ut” används när man definierar talare av förortssvenskan.

Dock är användningen av förortsvenskan selektiv och tjänar endast i specifika syften. Det finns en stor insikt om när, med vem och för vilka avsikter det lönar sig att använda förortssvenskan. Den används alltså inte i alla sammanhang utan är endast en markör för identitet och grupptillhörighet. Som exempelvis anser talarna att det är positivt att man kan göra sig förstådd av sin grupp samtidigt som andra utanför gruppen inte förstår. De beskriver på det vis språket som en tillgång i samhället för att kunna tala med sina vänner och kan tala mycket standardnära när det väl gäller (Jospehson, 2018).

Mattehjalp skrev:

men tänk om vi istället ser förortssvenskan som en källa till språklig rikedom?

Den fungerar också, men isåfall hade jag ändrat ser till betraktat. Det låter mer formellt och passande.

Mattehjalp skrev:

Vilket av följande tal är bättre?

Fetstila (ctrl + B) skillnaderna mellan de två talen så blir det enklare för oss att avgöra (än att behöva leta efter skillnaderna).

fixat

Mattehjalp skrev:

Förortssvenskan gör språket rikare!

Förortssvenskan har framstått som en fascinerande variation av det svenska språket och har ibland betraktats med skepsis. Men tänk om vi istället ser förortssvenskan som en källa till språklig rikedom? I denna text kommer vi att utforska hur förortssvenskan, långt ifrån att vara en avvikelse, faktiskt berikar vårt språk genom sitt unika uttryckssätt. 

Förortssvenskan introducerar en riklig mångfald och kreativitet till det svenska språket. Olle Josephson hävdar i sin bok “Språkpolitik” som utkom år 2018 att förortssvenskan beskrivs alltmer som ett språk som är kreativt, roligt och lekfullt, som visar på nya möjligheter för svenskan. Genom att tillåta variationer och unika uttrycksformer bidrar vi till att skapa en dynamisk språklig miljö där olika grupper uttrycker sina erfarenheter på sitt eget sätt. På så sätt berikar förortssvenskan det svenska språket med nya ord, uttryck och grammatik som speglar samhällets föränderliga natur.

Förortssvenskan synliggörs i dagens samhälle i olika kulturella och mediala sammanhang (Institutet för språk och folkminnen, 2022). Många ord och uttryck som har sina rötter i förortssvenskan har integrerats i det vardagliga språket och används regelbundet av människor över hela landet. Slang från förortssvenskan har blivit tydligt närvarande inom bredare populärkultur, särskilt inom hiphopmusik, poesi och litteratur. Det blir även vanligare att förortssvenska hörs bland programledare och reportrar i radio och tv. Genom detta blir förortssvenskan en källa till rikedom och variation i språket.

Trots sin berikelse för det svenska språket, kan förortssvenskan utgöra ett hinder för talarna i arbetslivet och andra områden. Detta beror på att den inte alltid uppfattas som positivt. Många arbetsplatser och professionella sammanhang värderar traditionella svenska språkkunskaper högt, och förortssvenskan kan därför förhindra framgång i dessa miljöer. Jenny Aschenbrenner hänvisar i artikeln “Varför blir vi rasande när vi möts av dåligt språk?” (Svenska dagbladet, 2017) till skådespelaren Den Demirtas, som kände sig tvungen att tala standardsvenska för att kunna få jobb. Han menar att enbart brytning i språket räcker för att man ska bli utsatt för rasistiskt behandling. Dessutom kan förortsvenskan påverka hur talarna ses av omgivningen, vilket i sig kan ställa massa hinder i vägen för de. Förortssvenskan beskrivs som ett bristfälligt, fult och sämre språk, att den har ett visst dold prestige medan ren och korrekt svenska upplevs ha status och öppen prestige. Beskrivningar som ”ytflyt”, ”inte integrerats språkligt” och ”har inte språket fullt ut” används när man definierar talare av förortssvenskan.

Dock är användningen av förortsvenskan selektiv och tjänar endast i specifika syften. Det finns en stor insikt om när, med vem och för vilka avsikter det lönar sig att använda förortssvenskan. Den används alltså inte i alla sammanhang utan är endast en markör för identitet och grupptillhörighet. Som exempelvis anser talarna (vilka talare?) att det är positivt att man kan göra sig förstådd av sin grupp samtidigt som andra utanför gruppen inte förstår. De beskriver på det vis språket som en tillgång i samhället för att kunna tala med sina vänner och kan tala mycket standardnära när det väl gäller (Jospehson, 2018).

Jag tycker att den andra versionen är mycket starkare än den första, du förklarar dina exempel på ett bättre sätt. Däremot är det sista argumentet inte passande tycker jag. Det är för vagt. Jag rekommenderar att du formulerar om det. Meningsbyggnaden är inte korrekt i den delen heller, se över den när du skriver om.

Bra jobbat!

Tack, men jag tänkte att tesen är att förortssvenskan gör språket rikare. Kan jag verkligen använda ett sånt motargument då, borde jag inte ta ett motargument som säger att förortssvenska inte alls gör språket rikare?

Jag vet inte om jag tolkar din disposition rätt, men den verkar vara inledning, argument 1, argument 2, motargument (men du bemöter det aldrig), argument 3, inget avslut...

Ditt motargument tycker jag är passande, men du måste bemöta det i talet (dvs. påvisa motsatsen), annars skjuter du dig själv i foten och talet blir mycket svagt.

Dina idéer och argument är däremot mycket solida.

Hur många minuter ska talet vara? Jag hade utvecklat idéerna ännu mer och fördjupat mig om det finns utrymme för mer taltid.

3-6 minuter

blir detta bra? Dock är användningen av förortsvenskan selektiv och tjänar endast i specifika syften. Det finns en stor insikt om när, med vem och för vilka avsikter det lönar sig att använda förortssvenskan. Den används alltså inte i alla sammanhang utan är endast en markör för identitet och grupptillhörighet. Ungdomarna ser det som en tillgång till att tala med sina vänner och kan tala mycket standarnära när det väl gäller (Jospehson, 2018).

Mattehjalp skrev:

blir detta bra? Dock är användningen av förortsvenskan selektiv och tjänar endast i specifika syften. Det finns en stor insikt om när, med vem och för vilka avsikter det lönar sig att använda förortssvenskan. Den används alltså inte i alla sammanhang utan är endast en markör för identitet och grupptillhörighet. Ungdomarna ser det som en tillgång till att tala med sina vänner och kan tala mycket standarnära när det väl gäller (Jospehson, 2018).

Väldigt bra! Att det är koncist gör att det du vill framföra kommer fram mycket tydligare. 

Tolkade jag din disposition rätt? Isåfall måste du ha ett motargument också samt en avslutning.

ja ska skriva en avslutning snart men har inte jag redan ett motargument?

Jo, jag syftade på ett argument mot motargumentet. Du måste bemöta det på något sätt, annars låter det som att du håller med dina motståndare. Du ska alltså bevisa att motargumentet inte stämmer. Förstår du?

så du menar att jag ska ha ett motargument, bemöta det och sen skriva argument 3? 

Mattehjalp skrev:

blir detta bra? Dock är användningen av förortsvenskan selektiv och tjänar endast i specifika syften. Det finns en stor insikt om när, med vem och för vilka avsikter det lönar sig att använda förortssvenskan. Den används alltså inte i alla sammanhang utan är endast en markör för identitet och grupptillhörighet. Ungdomarna ser det som en tillgång till att tala med sina vänner och kan tala mycket standarnära när det väl gäller (Jospehson, 2018).

Bemöter inte detta motargumentet? 

för vi brukar ha argument 3 som svar mot motargumentet

Kan ni läsa igenom och se vilken av följande tal som är bättre och om det finns något som kan förbättras med den? Vill ha A nivå

Förortssvenskan gör språket rikare!

Förortssvenskan har framstått som en fascinerande variation av det svenska språket och har ibland betraktats med skepsis. Men tänk om vi istället betraktar förortssvenskan som en källa till språklig rikedom? I denna text kommer vi att utforska hur förortssvenskan, långt ifrån att vara en avvikelse, faktiskt berikar vårt språk genom sitt unika uttryckssätt. 

Förortssvenskan introducerar en riklig mångfald och kreativitet till det svenska språket. Olle Josephson hävdar i sin bok Språkpolitik som utkom år 2018 att förortssvenskan beskrivs alltmer som ett språk som är kreativt, roligt och lekfullt, som visar på nya möjligheter för svenskan. Genom att tillåta variationer bidrar vi till att skapa en dynamisk språklig miljö där olika grupper uttrycker sina erfarenheter på sitt eget sätt. På så sätt berikar förortssvenskan det svenska språket med nya ord, uttryck och grammatik som speglar samhällets föränderliga natur.

Förortssvenskan synliggörs i dagens samhälle i olika kulturella och mediala sammanhang (Institutet för språk och folkminnen, 2022). Många ord och uttryck som har sina rötter i förortssvenskan har integrerats i det vardagliga språket och används regelbundet av människor över hela landet. Slang från förortssvenskan har blivit tydligt närvarande inom bredare populärkultur, särskilt inom hiphopmusik, poesi och litteratur. Det blir även vanligare att förortssvenska hörs bland programledare och reportrar i radio och tv. Genom detta blir förortssvenskan en källa till rikedom och variation i språket.

Trots sin berikelse för det svenska språket, kan förortssvenskan utgöra ett hinder för talarna, särskilt i arbetslivet. Detta beror på att den inte alltid uppfattas som positiv. Många arbetsplatser och professionella sammanhang värderar traditionella svenska språkkunskaper högt, och förortssvenskan kan därför förhindra framgång i dessa miljöer. Jenny Aschenbrenner hänvisar i artikeln “Varför blir vi rasande när vi möts av dåligt språk?” (Svenska dagbladet, 2017) till skådespelaren Den Demirtas, som kände sig tvungen att tala standardsvenska för att kunna få jobb. Han menar att enbart brytning i språket räcker för att man ska bli utsatt för rasistiskt behandling. 

Dock är användningen av förortsvenskan selektiv och tjänar endast i specifika syften (Jospehson, 2018). Det finns en stor insikt om när, med vem och för vilka avsikter det lönar sig att använda förortssvenskan. Därmed används den inte i alla sammanhang utan är endast en markör för identitet och grupptillhörighet. Ungdomarna ser det som en tillgång när de talar med sina vänner och kan annars uttrycka sig på ett mycket standarnära vis när det väl gäller. 

Avslutningsvis kan konstateras att förortssvenskan utgör en betydande källa till språklig rikedom. Olle Josephsons (2018) påstående om förortssvenskan som en kreativ och rolig form av språk får stöd genom dess integration i olika sammanhang, från populärkulturen till litteraturen och medierna (Institutet för språk och folkminnen, 2022). Å andra sidan illustrerar Jenny Aschenbrenners hur förortssvenskan, även om den är en resurs för språklig rikedom, kan ställa hinder i vägen för individers framgång. Däremot är ungdomarnas förmåga att växla mellan förortssvenska och standardsvenska till fördel i dessa situationer (Jospehson, 2018).

Utesluta multietniskt ungdomspråk från samhället!

Mutietniskt ungdomsspråk har framstått som en fascinerande variation av språket och har vunnit mycket popularitet. Men tänk om vi istället utesluter det multietniska ungdsomspråket från samhället? I denna text kommer vi att utforska hur det multietniska ungdomsspråket, långt ifrån att vara en berikelse, faktiskt kan ha negativ påverkan i samhället.

Stefan Johansson framhåller i artikeln av Jenny Aschenbrenner “Varför blir vi rasande när vi möts av dåligt språk?” (Svenska dagbladet, 2017), att det kan uppstå utmaningar när grupper använder ett separat språk. Enligt Johansson kan detta resultera i uppdelning, missförstånd och ökade klyftor mellan olika samhällsgrupper. Han betonar därmed vikten av att ha ett gemensamt språk som alla kan förhålla sig till och förstå, för att minska de språkliga bärriarerna mellan olika samhällsgrupper och främja integration i samhället där ingen ska känna sig exkluderad. 

Mutietniskt ungdomsspråk kan utgöra ett hinder för talarna i arbetslivet och andra områden. Daniel Andersson har i sitt examensarbete med artikelnamnet “Jag tror inte han är där än, alltså rent språkligt” , uppladdad i Diva Portal år 2016, studerat gymnasielärares åsikter och attityder till det multietniska ungdomsspråket. Det mutietniskt ungdomsspråket nedvärderas och beskrivs som ett bristfälligt, fult och sämre språk. Beskrivningar som ”ytflyt”, ”inte integrerats språkligt” och ”har inte språket fullt ut” används när man definierar talare av det mutietniska ungdsomspråket. Olle Josephson stöder dessa observationer i sin bok Språkpolitik som utkom år 2018, genom att nämna negativa uppfattningar om talare av det multietniska ungdomsspråket. Dessa inkluderar att de sitter fast i ett begränsat, otillräcklig, sexistiskt slang språk och att de för sin egen skull måste behärska talandet av standardspråket för att göra sig gällande i samhället. Dessa destruktiva åsikter kan resultera i att många arbetsplatser och professionella sammanhang ser det multietniska ungdomsspråket som ett hinder för framgång. Detta är särskilt utmärkande i Jenny Aschenbrenner artikel “Varför blir vi rasande när vi möts av dåligt språk?” (Svenska dagbladet, 2017), där hon refererar till skådespelaren Den Demirtas, som kände sig tvungen att tala standardsvenska för att kunna få ett jobb. 

Dock menar Jospehson (2018) att användningen av multietniskt ungdomsspråk är selektiv och tjänar endast i specifika syften. Det finns en stor insikt om när, med vem och för vilka avsikter det lönar sig att använda det multietniska ungdomsspråket. Den används alltså inte i alla sammanhang utan är endast en markör för identitet och grupptillhörighet. Ungdomarna ser det som en tillgång till att tala med sina vänner och kan tala mycket standarnära när det väl gäller. 

Å andra sidan visar Louisa Nyströms och Peter Hammarbäcks artikel “Sheng förenar och delar Kenya” (Språktidningen, 2011) att detta inte alltid är fallet. I artikeln hänvisas det till Clara Momanya, doktor i Swahililitteratur, som är orolig över Shengs impakt på ungdomarnas Swahiliska ordförråd. Sheng, som är ett multietniskt ungdomsspråk i Kenya, ger störningar hos ungdomar i skolorna som presterar allt sämre. Hon påpekar att det är utmanande för eleverna att behärska swahili, som är det officiella språket, obehindrat, eftersom sheng påverkar både hur de uttalar ord och deras användning av grammatik. Dessutom märks det att eleverna oavsiktligt blandar in element från både swahili och sheng när de formulerar sig i skrift. Detta visar tydligt att inte alla talare av det multietniska ungdomsspråket kan särskilja dess användning från det standarnära språket. 

Avslutningsvis illustrerar Aschenbrenners (2017) hur det multietniska ungdomsspråket kan ställa hinder i vägen för individers framgång och skapa klyftor i samhället genom att försvåra språklig integration. Å andra sidan menar Jospehson     (2018) att ungdomarnas förmåga att växla mellan det multietniska ungdomsspråket och standardnära språk  är fördelaktigt i dessa situationer. Dock påvisas det av Momanya (2011) att denna förmåga inte alltid är konsekvent, och exempelvis elever i Kenya kan oavsiktligt blanda swahili och sheng när de uttrycker sig skriftligt. Därmed kan man konstantera att det multietniska ungdomsspråket bör uteslutas från samhället.