Verklighetsflykt eller Sanningsenlig?
Hej! Håller just nu på att skriva en debattartikel om skönlitteraturens främsta uppgift.
Jag har jätte mycket problem med att komma igång och ber därför om lite inspiration och tankar kring den. Tack så mycket på förhand.
Bakgrund: Skönlitteraturen skulle under realismen inte främst vara skön utan sann. Vad säger du, är skönlitteraturens främsta roll att skildra verkligheten eller ska den framför allt ta oss med på en verklighetsflykt?
Här är uppgiftens sammanfattning:
Du ska skriva ett debattinlägg som ska publiceras i en lärobok på gymnasieskolan för Svenska och Svenska som andraspråk. Du avgör själv hur din tes ska formuleras, men den ska bygga på bakgrunden ovan, där du tar ställning till vad du tycker och argumenterar för din sak och använder såväl argument som motargument. Debattinlägget ska vara en del av litteraturundervisningen och ska därför också ge en översiktlig litteraturhistorisk bakgrund till frågan. Samtidigt är det så klart också viktigt att du placerar frågan i dagens samhälle med exempel på och referenser till såväl nutida litteratur som exempelvis konst/film idag.
Jag tänker att skönlitteraturens främsta uppgift är att ge oss möjlighet att se vår egen värld ur nya, intressanta perspektiv. Man kan skriva om vad som skulle kunna hända, eller om hur det som hänt uppfattades av någon helt annan människa än de som läser.
Jag tänker också därför att skönlitteraturen inte behöver vara sann, utan bara trovärdig. Den måste få läsaren att tänka att något skulle kunna ha hänt.
Jag tycker att skönlitteraturen gör oss till bättre människor, för vi lär oss att förstå andra.
Hoppas mina lösa tankar ger dig lite nya infallsvinklar till din debattartikel.
