Vatten + salt/socker

Vem påstår att det är så?

Det blev ett litet fel där, menar såklart varför socker löser upp sig snabbare än salt. Detta har jag kommit fram till genom en "hemlaboration".  Ursäkta för oklarheten. 

Hur gjorde du din hemlaboration? Själv har jag t ex konstaterat att det går mycket snabbare att lösa florsocker i kokande vatten (särskilt om man rör om) än grovt salt i isvatten utan omröring.

Förutsättningen är att båda har lika förhållanden. Jag använde samma mängd salt och socker,  samma mängd vatten och även samma temperatur,  Jag noterade att saltet har en aning mindre koner än vanligt strösocker men trots det upplöses sockret snabbare. 

Du måste hålla alla andra faktorer konstanta för att kunna dra några slutsatser.

• Samma kornstorlek
• Lika stor mängd av respektive ämne
• Identisk omrörning
• Samma temperatur
• Samma mängd vatten

Om vi pratar teoretisk och säger att förutsättningen är att båda har lika förhållanden. För jag antar att molekylernas bindning till varandra har en betydelse för tiden det tar för de att lösas upp i vatten. Socker innehåller OH grupper som bildar vätebindningar till vattenmolekylerna medans salt löses upp på grund av vattenmolekylernas negativa/positiva drar joner från saltets positiva, respektive negativa sida.  Eller är jag helt ute och cyklar?

Det du skriver om bindningar är korrekt, men jag har ingen aning om vad det skulle ha för betydels för hur snabbt upplösningen sker.

Bindningsstyrkan har betydelse för hur mycket man kan lösa upp innan lösningen blir mättad, men inte nödvändigtvis för hur snabbt upplösningen kan ske. 

Upplösning kan antingen vara styrd av hur snabbt vattenmolekylerna kan binda till saltets joner eller sockrets molekyler, eller så styrs den av hur snabbt de upplösta partiklarna kan färdas bort (diffundera) från ytan.

Man kan inte avgöra vilket av det som gäller i detta fall utan man måste mäta hastigheten experimentellt.