Vätebindningar II

Jag tänker inte titta på några youtubefilmer. Formulera din fråga så att den går att förstå utan att behva lämna Pluggaktuen!

Syreatomen i en vattenmolekyl har fyra elektronpar, två fria och två som binder till väteatomer. De båda fria elektronparen kan binda till väteatomer i andra vattenmolekyler (eller andra ämnen som kan bilda vätebindningar). De båda väteatomerna kan bilda vätebindingar genom att binda till fria elektronpar på andra vattenmolekyler (eller andra molekyler som kna bilda vätebindnigar.

Är det möjligen så att du blandar ihop de svaga vätebindningarna mellan olika molekyler med kovalenta bindingar inom en molekyl? Syre kan inte bilda mer än två kovalenta bindingar.

Självklart, jag hoppas att den gick att förstå ändå!

Så kan det mycket väl vara. Jag trodde att de inte ville binda sig mer efter det hade ett fullt valenselektroner men jag inser att det resonemanget innebär i princip att ingen större materia hade bildats. Hur fungerar det då? Vad "vill" vattenmolekylerna? Varför gör de nya bindningar när det har fullt valensskal?

Vilka bindningar är då mellan molekyler och vilka är bindningar inom en molekyl? Jon, metall och kovalenta bindningar är bindningar INOM en molekyl antar jag? 

eddberlu skrev:

Självklart, jag hoppas att den gick att förstå ändå!

Så kan det mycket väl vara. Jag trodde att de inte ville binda sig mer efter det hade ett fullt valenselektroner men jag inser att det resonemanget innebär i princip att ingen större materia hade bildats. Hur fungerar det då? Vad "vill" vattenmolekylerna? Varför gör de nya bindningar när det har fullt valensskal?

Vattenmolekyler vill ingenting. Positiva och negtiva laddningar dras mot varandra.

Vilka bindningar är då mellan molekyler och vilka är bindningar inom en molekyl? Jon, metall och kovalenta bindningar är bindningar INOM en molekyl antar jag? 

Jonbindningar och kovalenta bindningar bygger upp salter respektive molekyler (och sammansatta joner). Detta är de starka bindingarna. Metallbinding, vätebindning, dipol-dipolbinding och van der Waalsbindningar verkar mellan olika molekyler/atomer. En metall är ju inte uppbyggd av molekyler, utan av positiva joner omgivna av ett gemensamt elektronmoln - det är därför som metaller leder elektricitet.

Okej, dessa är då de Intramolekylära bindningarna och intermolekylära bindningarna? Metallbindning är en bindning inom en molekyl och även till andra molekyler då?

eddberlu skrev:

Okej, dessa är då de Intramolekylära bindningarna och intermolekylära bindningarna? Metallbindning är en bindning inom en molekyl och även till andra molekyler då?

Metallbinding är en intermolekylär kraft, d v s den verkar mellan metallatomerna. Det finns inga metallmolekyler.

Tänk på internationell = mellan olika nationer

intravenös - inuti en ven

Där håller jag faktiskt inte med. Metallbindning brukar räknas som en intramolekylär bindning. Den verkar visserligen inte inom en molekyl, men den verkar inom en och samma kristallstruktur – vilket även jonbindning gör.

Metallbindningen är också en stark bindning, precis som kovalent bindning och jonbindning, medan de intramolekylära bindningarna är svagare. Visst kan man tycka att själva beteckningen INTRAmolekylär är missvisande, men det gäller ju i så fall även när man säger att jonbindning är intramolekylär. Det är en konvention att använda den benämningen för att kontrastera mot de intermolekylära bindningarna/krafterna.

och en metallbindning uppstår när det är metall + metall?