Varför släpper cellmembranet in opolära molekyler?
Fosfolipidshuvudet är ju polärt och sticker utåt så varför är det opolära molekyler som O2 och CO2 som tar sig igenom utan att behöva gå igenom transportproteiner / cellmembranets pumpar?
Lika löser lika är det väl så opolära borde väl repelleras bort av det polära fosfolipidhuvudet eller har jag fel? Hur fungerar det här?
Ja kan verka lite knasigt. Men fosfolipidernas polära huvudgrupper utgör endast ett tunt gränsskikt, mellan de polära vätskorna (utsidan/cytosolen) som cellmembranet avgränsar och de opolära lipidsvansarna. Membranet är inte heller helt stelt, utan fosfolipiderna rör sig hela tiden i ett tillstånd som brukar beskrivas som flytande. Membranet kan liknas vid en tvådimensionell yta bestående av flytande fosfolipider. Rent strukturellt hålls membranet/ytan ihop, eftersom lipidsvansarna gillar att hålla ihop, och huvudgrupperna gillar den polära ut-/insidan av cellen. Men då fosfolipiderna hela tiden flyter om kring, kan både polära och opolära ämnen då och då komma in mellan de polära huvudgrupperna och försöka lösa sig mellan de opolära lipidsvansarna. Polära ämnen som t.ex. vatten kommer inte kunna lösa sig mellan lipidsvansarna i någon större utsträckning, p.g.a. skillnaden i polaritet - så de rör sig tillbaka ut mellan huvudgrupperna till vattnet ingen. Men opolära ämnen från cellens utsida kan ta sig mellan de polära huvudgrupperna, och lösa sig mellan lipidsvansarna i membranets mitt. På så vis kan de ta sig igenom membranet till andra sidan, och där på motsvarande vis ta sig ut mellan huvudgrupperna in i cellens cytoplasma.
Att de opolära ämnena faktiskt kan lösa sig i membranets mitt, gör att dessa ämnen kan nå till gränsskiktet på andra sidan av membranet, och där ta sig in (eller diffundera tillbaka ut igen). Och det gör så sker en diffusion genom membranet, beroende på koncentrationen av ämnet i och utanför cellen (från hög koncentration till låg, motsvarande hög syrekonc. ute => låg syrekonc. inne, och motsatsen för koldioxid).
