Varför säger vi att saker blir blöta av vatten men inte av bensen?

Hur definierar du "blöt"? Jag skulle säga att "blöt" betyder ungefär "vattenfylld", och i så fall är det självklart att något inte kan bli blött av bensen.

"Blöt" är inte ett fackuttryck inom kemi - kan det vara så att du tänker på verbet "väta"? Det är ett ord som har bildats från ordet vatten.

Bllöt av bensin eller bensin (de är inte samma) har jag inte hört, men jag skulle inte säga att det är omöjligt att säga så. Däremot talar man om att en trasa är indränkt med bensin. 

Laguna skrev:

indränkt med

Det är nog mer ett talesätt. Blöt (fuktad, indränkt) kan man bli när det regnar till exempel och det är betydligt vanligare än att bli blöt (fuktad, indränkt) av till exempel dieselolja eller bensen. Därför förekommer det inte så ofta.
Jag kan ha fel.

Jag har aldrig hört det här talesättet(?).

Som Smaragdalena nämnde, väta. Tänk dig att du precis har vaxat din bil, regnet som sedan faller på bilen kommer att glida ner som droppar längst lacken.

Pikkart skrev:

regnet som sedan faller på bilen kommer att glida ner som längst droppar längst lacken.

 Ja, men så skulle bensen också göra, eller kvicksilver ...

Är du säker på att bensen och kvicksilver skulle göra det?

Här har du din förklaring.

muaz13101 skrev:

Jag tänkte så här: Vatten är polär, dvs de positiva och negativa elektriska laddningar or ojämnt fördelade medan bensen är opolär alltså att elektriska laddningarna är jämnt fördelade. och för att något ska kunna blöta ner något annat måste de va polärt.

De så jag tänker, vet inte om det är fel eller rätt.

Om det är rätt isåfall, hur skulle jag kunna förklara nogrannare?

om det är fel hur skall jag då tänka istälet?

 

Mvh Muaz

Du har rätt. För att en vätska ska kunna väta en yta krävs att de har likartade bindningar, dvs polär-polär eller opolär-opolär. Systemet försöker att minimera den fria energin genom att skapa så pass "energieffektiva" bindningar som möjligt. Om ytan och vätskan har likartade bindningar blir det mer fördelaktigt att skapa ytor mellan dem jämfört med ytor mellan luft-yta och vätska-luft. Ifall ytan och vätskan har helt olika bindningar skapas istället små sfäriska droppar av vätskan. Det är den form som minimerar energin allra mest eftersom det då inte finns några bindningar mellan yta-vätska. Då är det helt omöjligt att väta ytan.

Man brukar använda en goniometer för att mäta kontaktvinkeln (dvs vätegenskaperna) mellan vätska och yta.

Väta är ett sätt att se på det. Typ kemiskt. Blöta är väl mer då ett sätt att beskriva hur det känns eller syns.