Varför minskade adelns makt under det långa 1800-talet?
Frågan jag ska besvara lyder: Adelns makt i samhället minskade under det långa 1800-talet. Varför?
Jag tror att det beror på upplysningsidéerna som gav upphov till franska revolutionen och dess följder. Allt fler hade fått nyvunna rättigheter och mer makt vilket i sin tur ledde till att maktkoncentrationen hos adeln minskade. Ett nytt samhällsystem formades som byggde på folkstyre och jämlikhet och värdet av ärftliga rättigheter minskade.
Har jag förstått och formulerat det rätt? Är det något jag missat?
Jag tycker det är ett bra svar.
Man kan möjligen lägga till att många länder avskaffade adelsprovilegier. Just på grund av det som du skrev att upplysningens vindar blåste med liberala idéer vann kraft.
Jag läste på so-rummet att man avskaffade adelnsprivilegier och förstår att det innebär mindre makt. Men jag förstår inte varför det gjordes. Varför avskaffade man adelsprivilegierna?
Och vad menar du med "upplysningens vindar blåste med liberala idéer vann kraft."
Var 1800-talet längre än andra århundraden?
Det långa 1800-talet varade mellan ca 1776 - 1914. Men 1800-talet var lika långt som alla andra århundraden, så vitt jag vet.
Jag kan ju ha glömt, men "långa 1800-talet" känns nytt för mig.
Jag tycker att man kan lägga till den industriella revolutionen. Den stärkte borgerskapet och gjorde att det var industriägare och handelsmän som byggde upp rikedomar och makt i samhället snarare än adeln.
Men var det inte alltid så att borgarskapet slet och byggde upp landets ekonomi? Varför fick borgerskapet makt under det långa 1800-talet istället för innan?
Adelns makt bygger i grund och botten på att det var rika jordägare som hade tillräcklig makt för att kunna störta kungen. För att förhindra det behövde kungen dela ut privilegier till adeln som skattefrihet för att de inte skulle bli missnöjda med honom. Det var den rika överklassen i samhället helt enkelt.
Under industrialiseringen var det istället fabriksägare i städerna som byggde upp stora förmögenheter och blev den mäktiga klassen i samhället. ”Vanligt folk” som tidigare hade varit bönder som brukade adelns mark flyttade in i städerna och blev istället arbetare i fabrikerna.
Själva kärnan till adelns makt försvann alltså successivt. Det var viktigare för kungen och regeringen att vara vän med fabriksägarna än jordägarna och det som präglade samhället framöver var inte relationen mellan bönder och jordägare utan snarare mellan fabriksägare och arbetare. Det gav sedan upphov till socialismen som präglade 1900-talet.
