Varför måste vi andas in syre för att överleva?
Hej. Varför måste vi andas in syre för att överleva? Den hittar jag inte i min lärobok eftersom de många svåra begrepp när de gäller kapitlet om människokroppen. Kan någon förklara ganska tydligt.
Bland annat är syre livsviktigt för cellandningen - eller ”förbränningen”. Den mat vi äter innehåller ju energi eller hur? För att kunna omsätta denna energi behöver vi förbränna den energirika maten, tex kolhydrater, och det behöver vi syre till. Utan syre fungerar inte detta.
Ibland får kroppen inte tillräckligt med syre och då kan den hitta vägar som inte involverar syre, s.k. anaerob ämnesomsättning, och då kan det tex bildas mjölksyra (vilket du säkert upplevt när du börjar bli trött under idrotten) vilket är farligt i för höga doser. Dessutom är det ett ineffektivt sätt att få energi på. Har kroppen tillgång till syre så kan kroppen få ut mycket mer energi av födan.
Det som står ovan stämmer, men man kan vara utan mat ganska länge. Varför man dör om man inte får syre under några minuter vet jag inte. Det bildas kanske restprodukter från anaerob förbränning som inte går att få bort tillräckligt fort.
Eller hjärtat kanske måste ha aerob förbränning för att fungera.
Det mest akuta när kroppen inte får syre är att hjärnans celler degenererar och redan efter några minuters syre- och glukosbrist dör cellerna. Det kan bero på yttre omständigheter, drunkning etc men också störningar i hjärnans blodsystem orsakade av t ex hjärninfarkt (stroke) som resulterar i att hela eller delar av hjärnan slutar fungera.
Muskelcellerna dör också vid syrebrist men det får uppenbart inte lika dramatiska effekter. En del av musklerna är dessutom konstruerade för att förbränna glukos utan syre (anaerobt)
Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Stroke
Vårdguiden innehåller ofta bra och lättillgängliga texter om kroppen, och har en sida även med information även om denna fråga:
https://www.1177.se/Stockholm/liv--halsa/sa-fungerar-kroppen/luftvagar-och-lungor/
CurtJ skrev:Det mest akuta när kroppen inte får syre är att hjärnans celler degenererar och redan efter några minuters syre- och glukosbrist dör cellerna. Det kan bero på yttre omständigheter, drunkning etc men också störningar i hjärnans blodsystem orsakade av t ex hjärninfarkt (stroke) som resulterar i att hela eller delar av hjärnan slutar fungera.
Muskelcellerna dör också vid syrebrist men det får uppenbart inte lika dramatiska effekter. En del av musklerna är dessutom konstruerade för att förbränna glukos utan syre (anaerobt)
Detta är en sanning med modifikation, nervcellerna i hjärnan är känsliga och påverkas efter kort tid. Beroende på hur lång tid nervcellerna varit utan syre kan de återhämta sig, skadas eller till och med dö.
Och muskler generellt kan tillfälligt få energi från glukos utan syre. Men samtliga celler är beroende av syre för att få energi.
röda blodkroppar är exempel på celler som helt saknar mitokondrier och kan därför inte använda syre i förbränningen.
Laguna skrev:Det som står ovan stämmer, men man kan vara utan mat ganska länge. Varför man dör om man inte får syre under några minuter vet jag inte. Det bildas kanske restprodukter från anaerob förbränning som inte går att få bort tillräckligt fort.
Eller hjärtat kanske måste ha aerob förbränning för att fungera.
Det är inte bara syret som är problemet, utan även den bildade koldioxiden. Under cellandningen bildas koldioxid som restprodukt. Vanligtvis transporteras denna koldioxiden bort och andas ut, men koldioxiden är även giftig för cellerna och om kroppen inte andas ut koldioxiden stannar cellerna upp.
Om mängden syre är för liten kan kroppen få energi anaerobt (=utan syre), men då bildas mjölksyra som är sur (hörs på namnet till och med). Efter en liten stund har det bildas så pass mycket mjölksyra att cellen stannar till, det blir för surt kan man säga. Men cellen kommer starta igång igen när mängden syra minskat, t.ex. genom att cellen fått mer syre (eller att mjölksyran transporterats bort till levern och ersatts med glukos).
Hur aktiv man är påverkar också hur snabbt cellerna skadas, eller till och med dör. Ju mer aktiva cellerna är desto mer syre behöver cellerna, och desto tidigare dör cellerna och kroppen. Detta utnyttjas bland annat vid hjärttransplantationer där hjärtan kan hållas lite nedkylda i timmar utanför kroppen. Kylan saktar då ner cellerna i hjärtat så de inte behöver blod och syre. Motsvarande kan göras ske om en människa kyls ner, och då saktar cellerna ner, och kroppen klarar sig längre utan syre.
ItzErre skrev:röda blodkroppar är exempel på celler som helt saknar mitokondrier och kan därför inte använda syre i förbränningen.
Ja precis, var kanske inte tillräckligt tydlig. De röda blodkropparna kan klara sig utan syre, men de får då hjälp med en del av de syrekrävande stegen av andra celler, t.ex. genom att släppa ifrån sig ämnen till blodet som levern tar hand om och ta emot ämnen som levern producerat (så på ett vis är även de beroende av syre).
Vid förbränning utan syre kan kroppen bara använda glykos i blodet och glykogen som sparats i kroppens muskler. Förbränningen av fett fungerar ej eftersom det inte förbränns i glykolysen.
