Varför hydratiseras salter som t.ex. CuCl2?

Kan du jämföra med några salter som inte hydratiseras, eller är mindre benägna att göra det?

Om du kan lista ett större antal salter som faller i den ena kategorin och ett större antal som faller i den andra så kan man ofta nå viss insikt om orsakerna bara genom att jämföra hur de skiljer sig i andra avseenden.

Har det möjligtvis med lösligheten i salt att göra? Kan tyvärr inte göra en sådan lista då jag inte vet vilka som ej hydratiseras...

Vad menar du exakt när du skriver "varför hydratiseras salter"? Varför jonerna binder till vattenmolekyler vid upplösning och/eller som kristallvatten?

Kristalllvatten

När jonerna befinner sig i vattenlösning binder de till vattenmolekyler. Dessa bindningar är rätt starka och några vattenmolekyler kan bli kvar runt jonerna när lösningen har indunstat. Det vattnet brukar kallas för kristallvatten.

Men t.ex. CuCl2 som jag i en lab tillverkade var till en början brunt och anhydrat, men blev sedan grönt då det stått och jag antar att det plockat upp vattenmolekyler, varför plockar saltet upp vatten?

Jonerna binder till vattenmolekylerna och då frigörs energi, vilket man märker eftersom saltet blir varmt. 

Den litr mer komplicerade förklaringen är att övergångsmetallerna har lediga d-orbitaler som kan acceptera elektroner från fria elektronpar hos syrena i vattenmolekylerna. Detta är den främsta mekanismen för hur kristallvatten binds till jonerna och förklarar varför alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller väldigt sällan binder kristallvatten då de saknar lediga d-orbitaler. 

Men samtidigt har vi Glaubersalt med väldigt mycket kristallvatten.

Smaragdalena skrev:

Men samtidigt har vi Glaubersalt med väldigt mycket kristallvatten.

 Japp, men det är som sagt rätt sällan man hittar sånt till skillnad från övergångsmetallerna där nästan varenda salt har kristallvatten. Det är dessutom bara övergångsmetallernas salter som har starka och vackra färger.