Varför blir "(s)" istället för "(aq)" och vice versa?
Hej!
Jag undrar varför Cu omvandlas till fast form i reaktionen nedan och varför Fe omvandlas till flytande form? Vad beror det på? Det jag märker är att när ämnena är i jonform så är de i flytande form och när de inte är i jonform så är de i fast form. Betyder det här alltså att metaller aldrig kan vara i jonform och fastform samtidigt?
2Al + 3Cl2 —> 2AlCl3
Tack på förhand!
karisma skrev:Hej!
Jag undrar varför Cu omvandlas till fast form i reaktionen nedan och varför Fe omvandlas till flytande form? Vad beror det på? Det jag märker är att när ämnena är i jonform så är de i flytande form och när de inte är i jonform så är de i fast form. Betyder det här alltså att metaller aldrig kan vara i jonform och fastform samtidigt?
Tack på förhand!
Järn i flytande form? Smält järn?! Då måste det vara väldigt varmt!
Skämt åsido, det beror på att koppar är en ädlare metall än järn. Om det finns metalliskt järn i närheten av kopparlösningen, so kommer koppar att stjäla elektroner från järnatomerna, så att det blir kopparmetall och järnjoner istället. Jodå, om det finns för lite järn så kommer det att ta slut innan alla kopparjoner har reducerats, och då kommer det att finnas både metalliskt koppar och kopparjoner samtidigt.
Smaragdalena skrev:karisma skrev:Hej!
Jag undrar varför Cu omvandlas till fast form i reaktionen nedan och varför Fe omvandlas till flytande form? Vad beror det på? Det jag märker är att när ämnena är i jonform så är de i flytande form och när de inte är i jonform så är de i fast form. Betyder det här alltså att metaller aldrig kan vara i jonform och fastform samtidigt?
Tack på förhand!
Järn i flytande form? Smält järn?! Då måste det vara väldigt varmt!
Skämt åsido, det beror på att koppar är en ädlare metall än järn. Om det finns metalliskt järn i närheten av kopparlösningen, so kommer koppar att stjäla elektroner från järnatomerna, så att det blir kopparmetall och järnjoner istället. Jodå, om det finns för lite järn så kommer det att ta slut innan alla kopparjoner har reducerats, och då kommer det att finnas både metalliskt koppar och kopparjoner samtidigt.
Det var inte riktigt det jag frågade efter…Jag ser att jag glömde lägga in exempel reaktionen i min tråd men nu har jag lagt till den så nu kanske frågan blir lite tydligare!!
Det var inte riktigt det jag frågade efter…Jag ser att jag glömde lägga in exempel reaktionen i min tråd men nu har jag lagt till den så nu kanske frågan blir lite tydligare!!
Jo, det var det du frågade om - i alla fall det du skrev om. Om du menade något annat så är det svårt att gissa. Och "flytande" är inte samma sak som "i vattenlösning".
Nej, jag förstår inte alls vad en reaktion mellan aluminium och klor har i den här tråden att göra - båda frågorna handlar om redoxreaktioner, men bortsett från det?
Smaragdalena skrev:Det var inte riktigt det jag frågade efter…Jag ser att jag glömde lägga in exempel reaktionen i min tråd men nu har jag lagt till den så nu kanske frågan blir lite tydligare!!
Jo, det var det du frågade om - i alla fall det du skrev om. Om du menade något annat så är det svårt att gissa. Och "flytande" är inte samma sak som "i vattenlösning".
Nej, jag förstår inte alls vad en reaktion mellan aluminium och klor har i den här tråden att göra - båda frågorna handlar om redoxreaktioner, men bortsett från det?
Ännu en gång så ser jag att jag råkade skriva fel reaktion igen!! Av någon konstig anledning går det inte att redigera tråden längre så jag skriver reaktionen här istället: Cu2+(aq) + Fe(s) —> Cu(s) + Fe2+(aq)
Blir det tydligare nu? Det jag menar är alltså varför Cu går från aq till s och varför Fe går från s till aq.
Det är den frågan jag redan har svarat på i mitt första svar. Kopparjonerna, som är lösta i vattnet, tar upp elektroner från järnatomerna (metalliskt järn) så att det bildas metallisk koppar och järnjoner. Järnjonerna är lösta i vattnet. Om vattnet får avdunsta kommer det att bildas ett fast salt av järnsulfat eller järnklorid eller järnnitrat eller vad det var för sorts kopparsalt man hade från början.
Smaragdalena skrev:Det är den frågan jag redan har svarat på i mitt första svar. Kopparjonerna, som är lösta i vattnet, tar upp elektroner från järnatomerna (metalliskt järn) så att det bildas metallisk koppar och järnjoner. Järnjonerna är lösta i vattnet. Om vattnet får avdunsta kommer det att bildas ett fast salt av järnsulfat eller järnklorid eller järnnitrat eller vad det var för sorts kopparsalt man hade från början.
Aha, okej förlåt, jag missförstod, jag trodde du förklarade varför järn oxiderar och inte koppar. Men då förstår jag! Jag undrar bara hur man vet när man ska byta aggregationstecken när man skriver en reaktions formel?
Man ser efter vad som händer.Om det fasta ämnet "försvinner" så måste det ha blivit till något annat, rimligen en jon i vattenlösning.
Smaragdalena skrev:Man ser efter vad som händer.Om det fasta ämnet "försvinner" så måste det ha blivit till något annat, rimligen en jon i vattenlösning.
Men ibland ser man ju inte vad som händer, t.ex. på ett prov. Då kan det komma en fråga då man ska skriva en reaktionsformel och hur ska jag då veta vilka aggregationstillstånd de ska ha?
Frågorna bör vara så formulerade att man kan förstå en hel del med lite sunt förnuft, exempelvis förväntas man veta att alla metaller utom kvicksilver är fasta vid rumstemperatur och att salter är i jonform i vattenlösningar (om det inte är svårlösliga salter, förstås).
karisma skrev:Det var inte riktigt det jag frågade efter…Jag ser att jag glömde lägga in exempel reaktionen i min tråd men nu har jag lagt till den så nu kanske frågan blir lite tydligare!!
I fortsättningen, om du vill rätta eller lägga till något, skriv ett nytt inlägg, eller tydliggör vad som är nytt i förstainlägget (exempelvis genom att skriva "EDIT: [ny/korrekt information]"). Annars blir det svårt att förstå vad som hänt i tråden. /Smutstvätt, moderator