Varför är teknisk fysik så brett?
Jag menar egenlitgen: varför erbjuds det så sjukt många (helt olika) masterprogram på civilingenjörsutbildingen i teknisk fysik vid KTH?!?!
De tre första åren är nästan bara matematik och fysik, hur kan dessa två ämnen lägga grunden till/möjliggöra alla de där masterprogrammen?
Se: https://www.kth.se/utbildning/civilingenjor/teknisk-fysik/kursoversikt-1.459902 (det finns även två tre "spår" under varje länk där, så det är otroligt många)
Det är samma i arbetslivet. Väldigt många har läst teknisk fysik och sedan omskolat sig till mer specialiserade branscher. Jag tycker att man hittar tekniska fysiker lite överallt. Om det då beror på att utbildningen är väldigt bred (matematik och fysik är grunden till allting tekniskt) eller att det bara finns många studenter på programmet är en annan fråga.
Omskolat sig efter att ha gått klart fem år teknisk fysik?
Oftast handlar det om en brist av ingenjörer inom en viss industri och då breddar man rekryteringen. Folk från maskinteknik, teknisk fysik och industriell ekonomi tenderar att hamna lite överallt.
Ja det kan jag tänka mig, dessa tre (eller ja, maskinteknik lät lite nytt) vet jag är allmänna. Finns det även nackdelar med att vara ospecialiserad?
Även "energi och miljö" vid KTH verkar allmän, tycker du det?
Ja, energiingenjörer dyker också upp lite varstans men oftast i avdelningar som jobbar med just energi. I alla fall enligt min erfarenhet.
Jag ser det mer som att man inte behöver känna sig fastlås som ingenjör och speciellt inte inom dessa inriktningar. Man kommer ändå att behöva lära sig så mycket nytt när man börjar jobba, dvs utbildningen är en grund men långt ifrån allt man kommer behöva lära sig i arbetet. Det finns så många saker i arbetslivet som man inte riktigt kommer i kontakt med som ingenjörsstudent, t.ex. kontakt med leverantörer och kunder, budgetering, administration, möten, möten, möten.
De flesta tar nog en bra och flexibel person med lite fel inriktning på utbildning än en med sämre personliga egenskaper och bättre inriktning på utbildning.
En civilingenjör i Teknisk fysik har historiskt som uppgift att vara en länk mellan det akademiska och industrin i fronten av vetenskaplig utveckling, ofta som forskare på ett företag. Med andra ord är den strikt olikt de andra traditionella inriktningarna i den bemärkelsen vilket sedan dess etablering 1932 lett till ett behov av bred specialisering.
Sedan har även Maskinteknik också väldigt många masterprogram på KTH så det är inte unikt för teknisk fysik.
Om du vill ha mera åsikter om program på KTH:
Jag och många andra tycker att Farkostteknik på KTH är lite som en blandning mellan maskinteknik och teknisk fysik. Lite mindre bevisföring och dylikt som på teknisk fysik och mera "praktiskt" (ex. CAD-modellering) som på maskinteknik. Likt de två programmen erbjuds det lika många masterprogram.
Personligen tycker jag att det är skönt med så många val som möjligt då jag hade jättesvårt att komma på vad jag ville göra efter skolan.
https://www.kth.se/utbildning/civilingenjor/farkostteknik/kursoversikt-1.459758
Ebola skrev:En civilingenjör i Teknisk fysik har historiskt som uppgift att vara en länk mellan det akademiska och industrin i fronten av vetenskaplig utveckling, ofta som forskare på ett företag. Med andra ord är den strikt olikt de andra traditionella inriktningarna i den bemärkelsen vilket sedan dess etablering 1932 lett till ett behov av bred specialisering.
Sedan har även Maskinteknik också väldigt många masterprogram på KTH så det är inte unikt för teknisk fysik.
Åhh wow "länken mellan det akademiska och industrin" låter precis som jag tänkt själv, vad coolt.
Men kan du förklara närmare, vad som lett till behovet av en bred specialisering? Och vad bred specialisering betyder? För mig låter det som en oxymoron!
Teraeagle skrev:Ja, energiingenjörer dyker också upp lite varstans men oftast i avdelningar som jobbar med just energi. I alla fall enligt min erfarenhet.
Jag ser det mer som att man inte behöver känna sig fastlås som ingenjör och speciellt inte inom dessa inriktningar. Man kommer ändå att behöva lära sig så mycket nytt när man börjar jobba, dvs utbildningen är en grund men långt ifrån allt man kommer behöva lära sig i arbetet. Det finns så många saker i arbetslivet som man inte riktigt kommer i kontakt med som ingenjörsstudent, t.ex. kontakt med leverantörer och kunder, budgetering, administration, möten, möten, möten.
De flesta tar nog en bra och flexibel person med lite fel inriktning på utbildning än en med sämre personliga egenskaper och bättre inriktning på utbildning.
Men har varje företag liksom egna utbildningar också?! Hur långa då? Nu pratar jag om utbildingar som man går innan man börjar jobba som ingenjör på riktigt. Men du kanske menar allmänt att det finns många saker man lär sig allteftersom man jobbar och inte innan man jobbar?
Gauss_Euler skrev:Om du vill ha mera åsikter om program på KTH:
Jag och många andra tycker att Farkostteknik på KTH är lite som en blandning mellan maskinteknik och teknisk fysik. Lite mindre bevisföring och dylikt som på teknisk fysik och mera "praktiskt" (ex. CAD-modellering) som på maskinteknik. Likt de två programmen erbjuds det lika många masterprogram.
Personligen tycker jag att det är skönt med så många val som möjligt då jag hade jättesvårt att komma på vad jag ville göra efter skolan.
https://www.kth.se/utbildning/civilingenjor/farkostteknik/kursoversikt-1.459758
Oj, jag visste inte att det va så brett! Däremot är utbudet inte större än teknisk fysik.
Nanoteknik med två ingående spår finns inte. Matematik finns inte. Teknisk fysik finns inte. Datalogi finns inte. Maskininlärning finns inte.
Däremot finns industriell ekonomi och industriell produktutveckling som inte erbjuds efter teknisk fysik.
Qetsiyah skrev:Åhh wow "länken mellan det akademiska och industrin" låter precis som jag tänkt själv, vad coolt.
Men kan du förklara närmare, vad som lett till behovet av en bred specialisering? Och vad bred specialisering betyder? För mig låter det som en oxymoron!
Vad som exakt lett till ett sådant behov är komplex, så klart, men några exempel är anpassning till forskning- och industriutveckling samt den enorma ökningen av antalet studenter på programmet. Fler studenter innebär naturligtvis fler önskningar om masterprogram.
Bred specialisering för programmet i helhet; att denna erbjuder stora möjligheter för studenten att dyka djupare inom ett område. Det är lättare att motivera en ansökan om doktorandtjänst ifall examensarbete och masterinriktning handlade om ett ämne som universitetet söker forskningsanslag för.
Det åsido är det som sagts tidigare inte en dramatisk skillnad på examen mellan olika inriktningar i Teknisk fysik. Flera medstudenter som hade materialfysik som inriktning jobbar på SAAB Dynamics i Linköping med radarutveckling vilket traditionellt "kräver" elektroteknisk inriktning. Motivationen är alltid från arbetsgivare att, oavsett inriktning, har en student bevisat en motivation och förmåga att förstå avancerade, tekniska ämnen.
Därmed rekommenderar jag alltid de som planerar att läsa teknisk fysik att välja en inriktning som de tycker är spännande och intressant samtidigt som jag försäkrar dem om att det inte går att "välja fel".
Qetsiyah skrev:Men har varje företag liksom egna utbildningar också?! Hur långa då? Nu pratar jag om utbildingar som man går innan man börjar jobba som ingenjör på riktigt. Men du kanske menar allmänt att det finns många saker man lär sig allteftersom man jobbar och inte innan man jobbar?
Företag brukar ha introduktionsutbildningar. Exempel:
- Hur företaget jobbar med HMS (hälsa, miljö, säkerhet)
- Hur olika it-system fungerar
- Projektledarutbildningar
- Chefsutbildningar
- Stora företag kan erbjuda ”studieresor” till andra anläggningar för att ta del av olika delar av verksamheten
Sen är det vanligt att man får komplettera med kurser på universitetet ifall det är något som anses gynna ens utveckling i arbetet. Jag ska t.ex. snart läsa en kurs i reglerteknik.
Edit: Detta är alltså nåt man gör efter att ha börjat arbeta.
Teraeagle skrev:Qetsiyah skrev:Men har varje företag liksom egna utbildningar också?! Hur långa då? Nu pratar jag om utbildingar som man går innan man börjar jobba som ingenjör på riktigt. Men du kanske menar allmänt att det finns många saker man lär sig allteftersom man jobbar och inte innan man jobbar?
Företag brukar ha introduktionsutbildningar. Exempel:
- Hur företaget jobbar med HMS (hälsa, miljö, säkerhet)
- Hur olika it-system fungerar
- Projektledarutbildningar
- Chefsutbildningar
- Stora företag kan erbjuda ”studieresor” till andra anläggningar för att ta del av olika delar av verksamheten
Sen är det vanligt att man får komplettera med kurser på universitetet ifall det är något som anses gynna ens utveckling i arbetet. Jag ska t.ex. snart läsa en kurs i reglerteknik.
Edit: Detta är alltså nåt man gör efter att ha börjat arbeta.
Ja okej, praktiska företagsspecifika saker låter det som. Inget liksom vidare akademiskt, det ska man ha med sig från universitetet alltså.
Jag kollade precis, reglerteknik kommer jag läsa om tre år, inte speciellt taggad.
Ebola skrev:Qetsiyah skrev:Åhh wow "länken mellan det akademiska och industrin" låter precis som jag tänkt själv, vad coolt.
Men kan du förklara närmare, vad som lett till behovet av en bred specialisering? Och vad bred specialisering betyder? För mig låter det som en oxymoron!
Vad som exakt lett till ett sådant behov är komplex, så klart, men några exempel är anpassning till forskning- och industriutveckling samt den enorma ökningen av antalet studenter på programmet. Fler studenter innebär naturligtvis fler önskningar om masterprogram.
Bred specialisering för programmet i helhet; att denna erbjuder stora möjligheter för studenten att dyka djupare inom ett område. Det är lättare att motivera en ansökan om doktorandtjänst ifall examensarbete och masterinriktning handlade om ett ämne som universitetet söker forskningsanslag för.
Det åsido är det som sagts tidigare inte en dramatisk skillnad på examen mellan olika inriktningar i Teknisk fysik. Flera medstudenter som hade materialfysik som inriktning jobbar på SAAB Dynamics i Linköping med radarutveckling vilket traditionellt "kräver" elektroteknisk inriktning. Motivationen är alltid från arbetsgivare att, oavsett inriktning, har en student bevisat en motivation och förmåga att förstå avancerade, tekniska ämnen.
Därmed rekommenderar jag alltid de som planerar att läsa teknisk fysik att välja en inriktning som de tycker är spännande och intressant samtidigt som jag försäkrar dem om att det inte går att "välja fel".
Jag tycker minsann att det är en dramatisk skillnad mellan de olika masterprofilerna. Om jag till exempel tar mattemaster som är väldigt specialiserad (och ren) tror jag inte att motivation och personliga egenskaper kan kompensera och ge mig anställning var som helst. Även mastern inom datalogi verkar specialiserad.
Men så gott som alla andra masters som erbjuds tror jag överlappar mer eller mindre.