Var kvinnorna under antiken apollonisk eller dionysisk?
Är människan apollonisk eller dionysisk, då tänker jag på kvinnorna som som exempelvis Lysistrate?
I antikens Grekland så fanns det ju självklart också personer som var en blandning mellan apollonisk eller dionysisk, men man vart oftast stämplad som antingen eller, och oftast var det kvinnorna som blev stämplad som dionysisk och männen som apollonisk just på grund utav fördomar mot kvinnorna.
Det finns väl inga indikationer på att de begreppen ens användes på det sättet under antiken? Så vitt jag vet var "apollonisk vs dionysisk" som begreppspar en litterär stilfigur som uppkom i Tyskland först på 1700- eller 1800-talet, och jag tror inte att det fick någon större spridning förrän Nietzsche använde begreppen i sin bok Tragedins Födelse i början av 1870-talet.
Gudarna Apollon och Dionysos verkar redan under antiken ha förknippats med ungefär de kvalitéer som de tillskrivs hos t.ex. Nietzsche, och Dionysos framställdes (speciellt under senare delen av antiken) som mer ungdomlig och androgyn än den manligare Apollon. Men så vitt jag vet var Dionysos inte starkt förknippad med kvinnor, och han associerades med fenomen som åtminstone inte kan sägas ha varit typiskt kvinnliga (som vin, frihet, musik och teater). Han var mer förknippad med känslosamhet vilket också betraktades som kvinnligt, men i första hand med mer positiva känslor som upprymdhet, hängivenhet, extas snarare än de känslor som antikens författare ofta betraktade som "kvinnliga". Det var ganska vanligt att författare behandlade positiva och "starka" känslor som manliga (t.ex. mod och vrede, men även känslomässig återhållsamhet/kontroll) och behandlade negativa och "svaga" känslor som kvinnliga (feghet, sorg, avundsjuka, men även blygsamhet). Så även om Dionysos förknippas med känslor så verkar han inte ha varit specifikt förknippad med dessa "kvinnliga" känslor.
Man kan kanske säga att Dionysos var mer förknippad än Apollo med kvinnor. Om inte annat så hade han de så kallade menaderna, vilka var kvinnliga följare, och han framställdes som sagt som ganska androgyn, känslomässig och sensuell. Men även om så var fallet så är det svårt att säga att "kvinnor stämplades som dionysiska" eftersom kvinnor (och sannolikt även Dionysos) betraktades väldigt olika på olika platser och tidpunkter under det antika Grekland. Politiskt så hade kvinnor väldigt olika roller i t.ex. Sparta kontra Aten, och mer socialt och filosofiskt så sågs de på väldigt olika sätt av t.ex. Aristoteles kontra stoikerna och cynikerna.
Jag är alltså lite tveksam till att man ö.h.t. kan prata om huruvida människor "stämplades som dionysiska eller apolloniska" under antiken—både för att begreppen antagligen inte riktigt användes så som de har kommit att användas i modern tid och för att antiken är en för mångfasetterad period för att vi ska kunna säga entydigt "hur kvinnor betraktades" under den perioden.
