1 svar
125 visningar
Louiger 470
Postad: 10 mar 2022 17:48

Vågor intensitet

Jag undrar var formeln för intensitet kommer, samt vad c:et står för. Jag undrar även hur oändligheten kan bli till beta? (När jag har löst uppgiften har jag utgått från lösningsförslaget, men jag hittar inget om intensiteten varken i boken eller i formelsamlingen så jag skulle vilja veta mer. Bild 1 är frågan, bild 2 är lösningsförslaget, bild 3 är min lösning...

D4NIEL 2932
Postad: 12 mar 2022 18:27 Redigerad: 12 mar 2022 20:17

cc är förmodligen någon konstant som har med utbredningshastighet / material och vågtyp att göra och \propto betyder  "proportionell mot".

Jag tänkte ge dig två perspektiv på uppgiften, ett praktiskt perspektiv och ett teoretiskt perspektiv.

Praktiskt perspektiv

Någonstans i världens mitt finns det en källa som sprutar ur sig ett visst energiflöde per tidsenhet.

Dessa vågor fortplantar sig radiellt ut genom omgivningen som växande bollar med radien rr.

Det innebär att ju längre vi kommer från källan, ju större yta måste vår vågfront av energiflöde täcka.

Eftersom vi vet hur stor yta energiflödet för varje boll måste täcka, dvs ytan av bollen 4πr24\pi r^2, förstår vi att energiflödet per m² måste vara omvänt proportionellt mot avståndet till centrum i kvadrat r2\propto r^2

Vi misstänker också att vi har vissa förluster till omgivningen och rimligtvis kan denna dämpning beskrivas som exponentiellt avtagande med avståndet (penetrationsdjupet), dvs e-βr\propto e^{-\beta r}

Alltså ska intensiteten ungefär ha uttrycket

I(r)=CI0r2e-βr\displaystyle I(r)=C\frac{I_0}{r^2}e^{-\beta r}

 

Teoretiskt perspektiv

Vågekvationen i tre dimensioner ges av

 2Ψ=1c22Ψt2\displaystyle  \nabla^2\Psi=\frac{1}{c^2}\frac{\partial^2 \Psi}{\partial t^2}

För en sfärisk vågkälla kan vi anta sfärisk symmetri, dvs Ψ(r,θ,φ,t)=Ψ(r,t)\Psi(r,\theta,\varphi,t)=\Psi(r,t)

Man kan då förenkla Laplaceoperatorn

 2Ψ=1r2r2(rΨ)\displaystyle  \nabla^2\Psi=\frac{1}{r}\frac{\partial^2}{\partial r^2}(r\Psi)

Vilket ger oss vågekvationen

1rr2(rΨ)=1c22ψt2\displaystyle \frac{1}{r}\frac{\partial }{\partial r^2 }(r\Psi)=\frac{1}{c^2}\frac{\partial^2 \psi}{\partial t^2}

Vilket kan lösas generellt och studeras i detalj. Det visar sig att en lösning, som brukar kallas den harmoniska vågfunktionen, är särskilt intressant för just vårt ändamål

Ψ(r,t)=(Ar)eik(r±ct)\displaystyle \Psi(r,t)=(\frac{A}{r})e^{ik(r\pm ct)}

Till denna vågfunktion måste vi lägga penetrationsdämpningen e-αre^{-\alpha r} som naturligtvis kan vara såväl frekvens- som materialberoende. Vanligtvis använder man sig av en komplex permittivitet för att beskriva den. Slutligen måste vi kvadrera amplituden för att få effekten, jmfr Poyntingvektorn S=c2ϵ0E×B\mathbf{S}=c^2\epsilon_0\mathbf{E} \times \mathbf{B}.

 I=cϵrp2Ψ02\displaystyle  I=\frac{c\epsilon_{rp}}{2}\Psi_0^2

Intensiteten är alltså proportionell mot väntevärdet av amplituden i kvadrat.

Svara
Close