Vad tycker ni om min krönika som handlar om abort?
Låt liv leva
När jag tänker på abort tänker jag på alla människor som skulle kunna vara omkring oss idag. Vad är detta? Ett embryo, en parasit eller kanske ett monster? Nej, detta är ett barn, en människa, ett liv som mig, som dig. Abort är en allvarlig fråga för mig som innebär dödandet av ett oskyldigt och försvarslöst liv. Det handlar om att kunna spola ner, suga ut och kasta bort ett liv.
Jag är personligen katolik, och den katolska kyrkan är mot abort om inte kvinnans liv är i fara. Jag har alltid tänkt att om jag inte skulle vara katolik vad skulle jag tänka och tycka om abort? Jag tror och hoppas att jag skulle ha samma åsikter som idag. Fast jag tror det eftersom t.ex den katolska kyrkan tillåter abort om kvinnans liv är i fara, fast jag tycker inte att det ska vara så. Jag tycker att om man är gravid och du har möjligheten att föda ett nytt liv så ska man ta den. Jag personligen tror att jag skulle kunna skänka mitt eget liv för barnet. En mamma som skänker sitt liv för sitt barn. Varför skall man ta bort denna möjlighet för ett barn att växa och vara glad? Jag har levt mitt liv och nu är det barnets tur. Om jag är gravid så bär jag mitt barn i mig. Om jag hade haft ett tvåårigt barn hade jag personligen kunnat göra vad som helst för att skydda det, även om det skulle kosta mitt eget liv. Så varför inte när det fortfarande är ett foster? Vilka känslor i mig skulle göra att jag ser mitt barn på ett annorlunda sätt? Mitt barn är mitt barn och inget kommer att ändra det. Detta kan styrks också genom att en abort alltid har negativa effekter.
Abort har alltid ett pris, även om aborten ibland är nödvändig. Kvinnor kan exempelvis bli mer känslomässigt avståndstagande eller få modersinstinkten skadad. Ilska, humörsvängningar, våldsamt och/eller provokativt beteende är andra exempel. Man kan få ångest, depression, sömnsvårigheter, självmordsbeteende och leda till missbruk. Jag har läst innan om kvinnor som gjort abort och många berättade om att det mest negativa med abort var förlusten av det egna barnet. De menade att aborten hade skadat både familjerelationer och karriär. Vissa uppgav att de kunde känna glädje, men att de ändå hade känslan av att något fattades. Andra berättade om mardrömmar där de letade efter det aborterade barnet.
På frågan vad som var det mest positiva med aborten så kände de överhuvudtaget att det inte fanns något positivt med den. Bland dem som svarade att aborten lett till något positivt handlade det om att de efteråt ändå hade kunnat förlåta sig själva och återfunnit inre frid. Andra upplevde det som positivt att de efteråt fått en uppgift i livet att hjälpa andra ofrivilligt gravida.
Jag kan förstå om man inte känner sig förberedd att uppfostra ett barn. Kvinnor blir gravida mot deras egen vilja. Jag är medveten om att kvinnor som finner sig i en situation där de blir våldtagna och ibland blir gravida tänker på ett annorlunda sätt. Vad ska en 15-årig flicka göra i så fall? Jag förstår att flickan kanske inte känner sig beredd för en förlossning och sedan behöva uppfostra ett barn. Jag förstår att ett barn är ett stort ansvar som innefattar uppfostrandet, hälsa och hushåll. Flickan har fortfarande mycket att lära sig och kanske inte är beredd att vara mamma. Hon ska fortfarande studera och växa upp. Om hon behöver hålla barnet kommer hon behöva uppfostra ett barn som också är en våldtäktsmans barn. Skall barnet växa utan far? Skall barnet växa med vetskapen att dess far är en våldtäktsman?
Det finns en poäng. Varför skall man behöva uppfostra sitt barn om man inte vill det? Svaret är adoption. Ge detta liv möjligheten att leva. Det finns par som skulle önska att få barn men som inte kan det. Ge då dem en möjlighet att uppfostra ett barn. Det är sant, barnet kan bli olyckligt men kommer säkerligen vara tacksamt. Ska man inte skaffa barn för att olyckor i världen kan möjligen göra det olyckligt? Barn behöver inte vara adopterade för att vara olyckliga. Även ett barn som lever med sina föräldrar kan bli olyckligt. Alla människor är olyckliga en tid eller en stor del av livet. Alla människor har perioder i livet då livet inte är det bästa, men sorg är en mänsklig känsla normal för människor att känna.
Idag hör jag talas väldigt mycket om de mänskliga rättigheterna, speciellt om kvinnors rättigheter i ett svenskt samhälle. Många kvinnor blir diskriminerade på olika sätt, antingen genom att de inte får lika mycket betalt som män, att de blir bortgifta i ung ålder eller mot deras vilja, att de inte får en bra utbildning, att de misshandlas, våldtas och att de själva inte får bestämma över sig själva och sina liv. Listan för hur kvinnor blir diskriminerade kan göras lång. Något som än idag är omdiskuterat är kvinnors rätt att göra abort eller rätten till fri abort. Min fråga är; när blir man människa? När får man mänskliga rättigheter? Om en abort skulle göras i den sjunde månaden av graviditeten skulle detta på många sätt kunna ses som ett mord av en människa. Detta visar då att fostret anses då ha samma rättigheter som ett barn skulle ha. För att trygga det ofödda barnets rättigheter på bästa möjliga sätt är det viktigt att man tänker på rättigheterna redan långt innan befruktningen enligt min åsikt. Men vart är barnets rättigheter? “Om abort är en kvinnas rättighet, vilka är då mina rättigheter?” skulle fostret kanske sagt om det pratade. Det låter och känns bättre för människor att tänka på abort som ett politiskt beslut eller en rättighet, men jag är ingen rättighet, jag är en människa.
Avslutningsvis vill jag fråga er en fråga: är detta ett embryo, en parasit, ett monster? Är detta kvinnans rättighet? Det jag ser är fötter, händer, ögon och en mun, något som världen betraktar som en klump celler inte värda att leva. För mig är det ett liv som värt att skydda. På grund av detta säger jag därför nej till abort.
(Hej tack för er svar och hjälp. Jag vet att det finns för måna (jag) form. Fast jag vet att en krönika ska vara om mina egna tankar så visste inte vad jag annars skulle skriva. Min krönika ska vara lång det är därför det finns så många argument så vet inte hur jag ska göra den mer liknande en krönika. )
Jag låser denna tråd, då du redan har en tråd om din krönika, där du kan fortsätta skriva och få hjälp. Om du tycker att du inte fått hjälp där, så kan du efter det gått 24 timmar, bumpa din tråd och skriva i den igen. Reglerna för Pluggakuten säger att man bara får ha en tråd om varje fråga /Jonto,moderator