Vad tycker ni om att ge och få presenter vid jul?
Hej alla!
I vår familj har det typ gått överstyr med presenter och som student är december inte en rolig månad ekonomiskt. Min storebror jobbar heltid med lön och är tyvärr den av oss tre bröder som är bäst på julklappar. Det är därför vanligt att han drar iväg med väldigt dyra presenter man ”behöver” swisha för till både föräldrar och lillebror. Har egentligen inget problem att lägga pengar på andra men det lämnar ändå en dålig eftersmak.
Tycker också att själva konsumtionen i sig är ganska äcklig. Jag skulle inte kalla mig minimalist men köper väldigt sällan saker. Och det känns bara jobbigt att andra ska behöva lägga pengar på presenter till mig som jag inte hade köpt själv eller kanske till och med verkligen behöver.
Detta låter väl säkert hur bortskämt som helst, men det är nog för att det är det också... Jag skulle dock gärna vilja höra hur ni andra har det. Kan ni relatera? Om ni är äldre, hade er familj en sån här period också? Om ni är lika gamla, hur känner ni kring detta?
Jag och mina bröder är unga vuxna mellan 18 och 23 och kommer från en förhållandevis välställd familj.
/MrP
Jag tycker generellt om traditioner och särskilt vid jul. Därför vill jag inte helt vara utan julklappstraditionen.
Jag tycker dock absolut inte om att behöva önska mig saker och vill inte ha massor av julklappar, en räcker gott. Detta av det enkla skälet är att jag har en egen fungerande ekonomi. När jag behöver något eller vill ha något, så köper jag det då, för att jag kan och har råd. Då går jag inte och väntar och önskar det i julklapp. Det var annorlunda innan man fick en ekonomi som stod på egna ben, då var julklappar viktigt.
Oftast när julklappar köps, så köps det för sakens skull och det finns en risk att presenterna bara kommer att ligga och samla damm.
Jag har en tio år yngre bror (som nu är 18 år) och problemet har väl lite varit att han fortfarande haft saker som han önskat sig de senaste åren och får ganska många julklappar. Mina föräldrar har då av någon slags rättviseprincip tänkt att vi andra ska få till samma värde som honom varje år. Jag har försökt protestera mot detta med argumentet att jag föddes 10 år före och redan då alltså har fått fler julklappar och att det är rimligare att börja minska ned vid samma ålder.
Vi brukar varje år komma överens om att vi till nästa år ska minska på julklappshögen. Sen verkar alla ha glömt det till nästa år och så är högen stor igen.
När alla är vuxna, vore det bättre att spara julklappspengarna och istället lägga ihop till någon trevlig gemensam resa eller aktivitet tillsammans.
Om jag hittar något bra och passande julklapp till någon som jag dels tror att de vill ha och dels tror att de inte självt riktigt tänkt på att de vill ha, så köper jag det. Jag känner mig dock inte tvingad att hitta någon julklapp till alla, och definitivt max en per person.
Det är dock roligare att ge än att få.
Jag tycker att det viktigaste är att man umgås med varandra och har det trevligt. Vi har hoppat över presenterna helt. Jag köper något till min mamma när jag ser att hon behöver något. I somras köpte jag en ny dator till henne - hon hade använt den som jag gav till henne innan i över 10 år och ville inte ha en ny, men hon blev glad när hon fick en snabbare dator tillsammans med ett nytt tangentbord och en ny mus. Annars brukar vi fira jul och nyår utan något överflöd av mat utan så att det räcker för kvällen.
Kom att tänka på en scen ur serien "The Big Bang Theory", om man tycker att det här med julklappar är jobbigt så har Sheldon en lösning
Vi ger inga julklappar till varandra i min familj, till stor del eftersom vi inte har några barn i den närmsta släkten. När jag var liten fick jag julklappar, när man blev tonåring övergick det till att det enda man önskade sig var pengar. I släkten slutade vi med julklappar eftersom det i slutändan bara handlade om att byta pengar (cash) med varandra. Mina mor- och farföräldrar övertalade jag att sluta ge julklappar (dvs pengar) i vuxen ålder. Kändes inte så bra att få pengar från någon när man själv var den som hade det bättre ställt ekonomiskt.
I min släkt har vi gjort en väldigt bekväm uppdelning:
- Barnen i släkten får presenter när vi firar ihop (här räknas barn upp till arton, tror jag – det var ett tag sedan någon var tonåring – definitivt inte över arton).
- Värden eller värdinnan får en liten gåbortpresent (julstjärna, vinflaska, chokladask, något sådant). Vanligtvis har vi lite knytkalasaktig middag, vilket minskar pressen på gåbortpresenten.
- Mormor får en marsipangris.
Bland de vuxna köper vi presenter inom familjen, men bara en per person. Detta är något vi började med för några år sedan, då vi diskuterade huruvida vi skulle slopa julklappar helt eller inte. Några av oss tyckte att det är mysigt med julklappar, och ville inte helt släppa den traditionen, även om alla ville skala ned presentköpandet. Resultatet blev att vi provade en version där vi var fyra personer, och varje gruppering av tre personer köper tillsammans en present till den fjärde.
Alla tyckte att det var trevligt, och det har därför fortsatt de senaste tre (tror jag? Kanske fyra) åren. Fördelarna är många:
- Bättre för miljön med färre paket
- Bättre för ekonomin med färre paket (även om budgeten per present kanske ökar något, beroende på vad man kommer överens om)
- Bättre presenter – tre personer man tycker om spånar tillsammans, vilket brukar ge en mer genomtänkt present
- Bonus: en mysig aktivitet för de tre personerna
Är man fem personer går det såklart att göra samma sak. Då får varje grupp av fyra personer köpa en gemensam present till den femte (och motsvarande om man är fler). :)
Min släkt är nog lite för traditionella för att helt sluta med det.
För några år sedan kom vi efter mycket diskussioner fram till att strunta i att ha någon som klädde ut sig till tomte, som vi haft länge trots att ingen av oss rimligen kunde fortsatt tro på tomten (alla var över 15).
Trots detta var det vissa som ändå saknade elementet och ojade sig över det, att det var ju ändå lite mysigt att ha.
Resultatet blev att vi provade en version där vi var fyra personer, och varje gruppering av tre personer köper tillsammans en present till den fjärde.
Låter så härligt byråkratiskt och svenskt organiserat. Kan nästan se framför mig hur era fokusgrupper landade i den här modellen som sen kan presenteras i form av en powerpointpresentation med grafik haha. Är grupperingarna beständiga eller byts grupperingarna inför varje år?
Jonto skrev:Resultatet blev att vi provade en version där vi var fyra personer, och varje gruppering av tre personer köper tillsammans en present till den fjärde.
Låter så härligt byråkratiskt och svenskt organiserat. Kan nästan se framför mig hur era fokusgrupper landade i den här modellen som sen kan presenteras i form av en powerpointpresentation med grafik haha. Är grupperingarna beständiga eller byts grupperingarna inför varje år?
Hahaha absolut! Vi har en fackförening som kämpar för att hålla studenternas budgetinsatser lite lägre än för personerna med heltidstjänster, och en annan fackförening som kämpar för att hålla den totala budgeten lagom hög, för att inte vara för påfrestande personerna med heltidsjobb. Pilotstudien ägde rum för några år sedan, och då resultatet var framgångsrikt infördes detta som ordinarie rutin året efter.
Skämt åsido, det är inte alls så uppstyrt. Grupperna är desamma varje år, eftersom att de inkluderar alla utom den person som får presenten.
För att beskriva detta på ett mer matematiskt sätt:
Vi har fyra personer: A, B, C och D. Dessa delas in i fyra grupper, där respektive grupp tillsammans köper en (1) present.
Grupp 1: Består av A, B och C. Deras present går till person D.
Grupp 2: Består av A, B och D. Deras present går till person C.
Grupp 3: Består av A, C och D. Deras present går till person B.
Grupp 4: Består av B, C och D. Deras present går till person A.
Vi har färdiga chattgrupper, som vaknar till liv i november/december, och somnar i slutet av december, så fort den ekonomiska uppdelningen är färdig.
Smutstvätt skrev:Jonto skrev:Resultatet blev att vi provade en version där vi var fyra personer, och varje gruppering av tre personer köper tillsammans en present till den fjärde.
Låter så härligt byråkratiskt och svenskt organiserat. Kan nästan se framför mig hur era fokusgrupper landade i den här modellen som sen kan presenteras i form av en powerpointpresentation med grafik haha. Är grupperingarna beständiga eller byts grupperingarna inför varje år?
Hahaha absolut! Vi har en fackförening som kämpar för att hålla studenternas budgetinsatser lite lägre än för personerna med heltidstjänster, och en annan fackförening som kämpar för att hålla den totala budgeten lagom hög, för att inte vara för påfrestande personerna med heltidsjobb. Pilotstudien ägde rum för några år sedan, och då resultatet var framgångsrikt infördes detta som ordinarie rutin året efter.
Skämt åsido, det är inte alls så uppstyrt. Grupperna är desamma varje år, eftersom att de inkluderar alla utom den person som får presenten.
För att beskriva detta på ett mer matematiskt sätt:
Vi har fyra personer: A, B, C och D. Dessa delas in i fyra grupper, där respektive grupp tillsammans köper en (1) present.
Grupp 1: Består av A, B och C. Deras present går till person D.
Grupp 2: Består av A, B och D. Deras present går till person C.
Grupp 3: Består av A, C och D. Deras present går till person B.
Grupp 4: Består av B, C och D. Deras present går till person A.
Vi har färdiga chattgrupper, som vaknar till liv i november/december, och somnar i slutet av december, så fort den ekonomiska uppdelningen är färdig.
Effektivt och härligt att ni har hittat en tradition som fungerar för er.
Tack för engangemang och coola lösningar på problemet! :D
Jag vill säga att jag också tycker det viktigaste, och bästa, med julen är att man får träffa hela familjen efter några månader isär. Alla får ett break från sin vardag så det är alltid sån avslappnad och mysig stämning. Vad jag dock märker från alla era andras traditioner är att det kräver att man kommer överens hela familjen om förändringar om man vill att något ska förändras. Det verkar inte ske av sig själv.. men jag har faktiskt pratat med resten av la familia och de håller också med om att det blivit för mycket! :)
Blev även förvånad att ingen nämnde att det har en fin partner som de gärna ger en julklapp till. Min flickvän ska iallafall få en. När slutar man med det? Om jag minns rätt brukar mina föräldrar ibland ge till varandra men det är oklart. Min storebror och hans sambo har gemensamt kommit överens om att inte ge varandra något utan kommer istället spara pengar till en resa senare i vår.
Min stora akilleshäl här i livet är "påhittighet" – så fort man ska vara sådär härligt kreativ, pysslig och skojig på beställning och det är minsta lilla press inblandat så bara låser det sig helt för mig och blir bara ren ångest. Det värsta som finns är maskerader, men näst efter det kommer födelsedagspresenter, julklappar, och andra tidsbestämda presenter. (Däremot händer det ibland att man spontant kommer på något som någon skulle gilla inte kommer för sig själv att själv skaffa eller göra, och då har jag inget emot att köpa en present, utan det kan tvärtom vara kul.)
Lyckligtvis kommer jag från en familj av andra opåhittiga personer, som dessutom har väldigt begränsade mängder sentimentalitet, så vi förhandlade bort alla former av tidsbestämda presenter så snart jag och brorsan blev vuxna.
oggih skrev:Min stora akilleshäl här i livet är "påhittighet" – så fort man ska vara sådär härligt kreativ, pysslig och skojig på beställning och det är minsta lilla press inblandat så bara låser det sig helt för mig och blir bara ren ångest. Det värsta som finns är maskerader, men näst efter det kommer födelsedagspresenter, julklappar, och andra tidsbestämda presenter. (Däremot händer det ibland att man spontant kommer på något som någon skulle gilla inte kommer för sig själv att själv skaffa eller göra, och då har jag inget emot att köpa en present, utan det kan tvärtom vara kul.)
Lyckligtvis kommer jag från en familj av andra opåhittiga personer, som dessutom har väldigt begränsade mängder sentimentalitet, så vi förhandlade bort alla former av tidsbestämda presenter så snart jag och brorsan blev vuxna.
Spännande att se hur olika familjer är. Hos oss är det precis tvärt om och presenter hela tiden, inte bara till jul och födelsedagar. Det ska vara på namnsdagar, på fars dag, på mors dag och alla dessa dagar. Då oavsett hur stora och gamla alla blivit.
Jonto skrev:oggih skrev:Min stora akilleshäl här i livet är "påhittighet" – så fort man ska vara sådär härligt kreativ, pysslig och skojig på beställning och det är minsta lilla press inblandat så bara låser det sig helt för mig och blir bara ren ångest. Det värsta som finns är maskerader, men näst efter det kommer födelsedagspresenter, julklappar, och andra tidsbestämda presenter. (Däremot händer det ibland att man spontant kommer på något som någon skulle gilla inte kommer för sig själv att själv skaffa eller göra, och då har jag inget emot att köpa en present, utan det kan tvärtom vara kul.)
Lyckligtvis kommer jag från en familj av andra opåhittiga personer, som dessutom har väldigt begränsade mängder sentimentalitet, så vi förhandlade bort alla former av tidsbestämda presenter så snart jag och brorsan blev vuxna.
Spännande att se hur olika familjer är. Hos oss är det precis tvärt om och presenter hela tiden, inte bara till jul och födelsedagar. Det ska vara på namnsdagar, på fars dag, på mors dag och alla dessa dagar. Då oavsett hur stora och gamla alla blivit.
Oj! Hur kommer man på så många presenter? Det låter tufft!
Jag börjar kallsvettas bara av att läsa detta! 😅 Om du i egenskap av extremt erfaren presentgivare har tips på hur man kommer på bra presenter är vi nog många som är idel öra!
oggih skrev:Jag börjar kallsvettas bara av att läsa detta! 😅 Om du i egenskap av extremt erfaren presentgivare har tips på hur man kommer på bra presenter är vi nog många som är idel öra!
Jag sa att vi ger presenter, inte att presenterna var bra :P
Det är nog mest saken i sig att det ska vara presenter. Ofta är det ätbara saker(mest godis och choklad) men även trisslotter m.m.
Mamma är dock rätt bra på presenter men det är nog för att hon åker runt i väldigt många butiker (både vanliga och second hand) och så hittar hon saker hela tiden som stämmer in på någon.
Vår familj är likadana. Kanske inte så extremt som presenter på namnsdagar men absolut på mors och fars dag. Jag, lillebror och pappa lägger allt presentansvar på mamma och storebror.😃