Vad räknas som ”bra betyg”?
Jag tar studenten om 3 dagar och har ju fått mina slutbetyg och alltså min slutliga merit. Detta fick mig att undra vad som rökas som ”bra betyg” eller ”bra merit”. Jag vet att detta är högst individuellt sett till både förutsättningar och till exempel den individuella utbildningen man söker men om ni skulle bortse från allt det, vad skulle ni klassa som en bra merit att gå ut natur-natur med av 22,5? Eller förslagsvis; vad är/vad hade ni varit nöjd med för merit?
När jag gick gymnasiet blev jag nöjd med 22 eller högre. Egentligen ville jag bara ha en merit som gav mig största möjliga chans till att bli antagen till vilken utbildning som helst. Skulle gissa på att average merit ligger någonstans runt 20 (inklusive +2.5p).
RandomUsername skrev:När jag gick gymnasiet blev jag nöjd med 22 eller högre. Egentligen ville jag bara ha en merit som gav mig största möjliga chans till att bli antagen till vilken utbildning som helst. Skulle gissa på att average merit ligger någonstans runt 20 (inklusive +2.5p).
Du menar att snitt-eleven skulle ha B i snittbetyg?!
Du besvarade din egen fråga. Är personligt och att mäta andra människor efter måttstocken man använder för sig själv är aldrig en bra idé. Jag är inte du. Du är inte jag. Osv.
Fortsättningsvis: I samma stund som du kommer in på en universitetsutbildning så slutar folk (både en själv och andra) att bry sig om gymnasiebetygen. Om en medstudent i en kurs på universitet vill jämföra gymnasiebetyg så är det gäsp och ett varningstecken.
Det betyder såklart inte att gymnasiebetyg är oviktiga eller att det inte finns bra och dåliga betyg men det enda de spelar roll för är att söka till universitet.
Räcker de för att du ska komma in på det som du vill komma in på (eller räcker för att du ska känna dig okej med det du kommer in på) då är den bra nog.
Hondel skrev:RandomUsername skrev:När jag gick gymnasiet blev jag nöjd med 22 eller högre. Egentligen ville jag bara ha en merit som gav mig största möjliga chans till att bli antagen till vilken utbildning som helst. Skulle gissa på att average merit ligger någonstans runt 20 (inklusive +2.5p).
Du menar att snitt-eleven skulle ha B i snittbetyg?!
Tänkte mer C i snittbetyg dvs 17.5 och att majoriteten då har fått 2.5 extra vilket gör det till 20
”Bra betyg” innebär väl ungefär att du kan komma in på det du vill plugga utan att behöva känna dig orolig för att hamna långt ner på reservlistan.
22 eller högre går jag för och jag tycker det är okej betyg. Om man inte får högre är man nog bara lat (eller värderar andra saker högre än skolan). Att få bra betyg på gymnasiet kräver ingen särskild intelligens eller talang, bara plugg och hårt arbete (utifrån hur jag ser det).
Men så länge man kommer in på den utbildningen man vill spelar det egentligen ingen så stor roll vilka gymnasiebetyg man fick.
RandomUsername skrev:Hondel skrev:RandomUsername skrev:När jag gick gymnasiet blev jag nöjd med 22 eller högre. Egentligen ville jag bara ha en merit som gav mig största möjliga chans till att bli antagen till vilken utbildning som helst. Skulle gissa på att average merit ligger någonstans runt 20 (inklusive +2.5p).
Du menar att snitt-eleven skulle ha B i snittbetyg?!
Tänkte mer C i snittbetyg dvs 17.5 och att majoriteten då har fått 2.5 extra vilket gör det till 20
E = 10
D=12.5
C=15
B=17.5
A=20
Ett C snitt är isf 15 utan merit, 17.5 med merit. 20 är alltså ett A i snitt.
Bra gissat.
Den genomsnittliga betygsspoängen var 14,9 för elever med gymnasieexamen från nationella program år 2021 (85 975 st).
Elever med gymnasieexamen från Natur hade 16,5 i snitt (13 027 st).
Källa: Skolverket.
Dracaena skrev:RandomUsername skrev:Hondel skrev:RandomUsername skrev:När jag gick gymnasiet blev jag nöjd med 22 eller högre. Egentligen ville jag bara ha en merit som gav mig största möjliga chans till att bli antagen till vilken utbildning som helst. Skulle gissa på att average merit ligger någonstans runt 20 (inklusive +2.5p).
Du menar att snitt-eleven skulle ha B i snittbetyg?!
Tänkte mer C i snittbetyg dvs 17.5 och att majoriteten då har fått 2.5 extra vilket gör det till 20
E = 10
D=12.5
C=15
B=17.5
A=20
Ett C snitt är isf 15 utan merit, 17.5 med merit. 20 är alltså ett A i snitt.
Juste ja, råkade blanda ihop dem
Intressant siffra Yngve!
Jag skulle säga att ett meritvärde (exkl 2,5) mellan 17,5 och 20 är "bra betyg".
22 eller högre går jag för och jag tycker det är okej betyg. Om man inte får högre är man nog bara lat (eller värderar andra saker högre än skolan). Att få bra betyg på gymnasiet kräver ingen särskild intelligens eller talang, bara plugg och hårt arbete (utifrån hur jag ser det).
Vilken rykande hot take, haha. Jag och majoriteten av min klass gick ut med mer än 22 (inte 22,5) men jag tror att det förutom hårt arbete också behövs rätt miljö och vänner. Lagom kompetitivt, men utan att förstöra eller hämma bildning av goda vänskapsrelationer. Jag tycker att det är en feluppfattning vissa har att de två sakerna på något sätt är oförenliga.
Får jag fråga vad du sökt? Vad fick dig att fråga den här frågan?
Qetsiyah skrev:Intressant siffra Yngve!
Jag skulle säga att ett meritvärde (exkl 2,5) mellan 17,5 och 20 är "bra betyg".
22 eller högre går jag för och jag tycker det är okej betyg. Om man inte får högre är man nog bara lat (eller värderar andra saker högre än skolan). Att få bra betyg på gymnasiet kräver ingen särskild intelligens eller talang, bara plugg och hårt arbete (utifrån hur jag ser det).
Vilken rykande hot take, haha. Jag och majoriteten av min klass gick ut med mer än 22 (inte 22,5) men jag tror att det förutom hårt arbete också behövs rätt miljö och vänner. Lagom kompetitivt, men utan att förstöra eller hämma bildning av goda vänskapsrelationer. Jag tycker att det är en feluppfattning vissa har att de två sakerna på något sätt är oförenliga.
Får jag fråga vad du sökt? Vad fick dig att fråga den här frågan?
Jag har sökt en civilingenjörsutbildning som brukar ha mellan 15-17,5 i gräns! Går ut med typ 20,7. Så där lär det inte finnas några problem. Anledning till att jag frågade var egentligen att jag inte riktigt hade någon uppfattning om vad andra ansåg att de själva skulle vara nöjda med. I min omgivning diskuterar vi inte betyg så mycket så har verkligen inga referensramar.
Vet dock inte om jag ångrar att jag ställde frågan nu haha. Var helt ok nöjd med 20,7. Det är ju trots allt mellan A och B i snittbetyg, men blev så förvånad när folk anser att över 22 räknas som bra betyg, det är väldigt högt. Jag är nöjd utifrån de förutsättningar jag haft (corona och distans stora delar av gymnasiet, missade två månader av tvåan pga operation osv), men det är svårt att inte klanka ner på sig själv och vara för hård ibland.
Frågade som sagt mest för att jag ville veta vad andra hade för referensramar, då jag inte hade någon aning över huvud taget. Väldigt intressant diskussion att följa måste jag säga!
20.7 är bra betyg. Du kommer in i princip överallt förutom kanske några specifika program. Exempelvis kanske det blir jobbigt att komma in på KI som läkare, eller psykolog, möjligtvis tekfy på KTH etc (inte kollat). Men om du har betygen för att ta dig in på det program du vill plugga så spelar det väl ingen roll om du har 11 eller 22.5?
Jag övertygad att majoriteten här håller med mig att 20.7 är ganska bra.
naytte skrev:22 eller högre går jag för och jag tycker det är okej betyg. Om man inte får högre är man nog bara lat (eller värderar andra saker högre än skolan). Att få bra betyg på gymnasiet kräver ingen särskild intelligens eller talang, bara plugg och hårt arbete (utifrån hur jag ser det).
Men så länge man kommer in på den utbildningen man vill spelar det egentligen ingen så stor roll vilka gymnasiebetyg man fick.
Så, absoluta majoriteten av gymnasieelever är lata eller värderar annat? Det är väldigt få som får 22 eller högre. Att anse nära perfektion vara "okej" måste du väl själv se som lite konstigt, eller?
Finns nog ett par nivåer av ödmjukhet inför förutsättningar att lära sig här, tror jag.
SaintVenant skrev:naytte skrev:22 eller högre går jag för och jag tycker det är okej betyg. Om man inte får högre är man nog bara lat (eller värderar andra saker högre än skolan). Att få bra betyg på gymnasiet kräver ingen särskild intelligens eller talang, bara plugg och hårt arbete (utifrån hur jag ser det).
Men så länge man kommer in på den utbildningen man vill spelar det egentligen ingen så stor roll vilka gymnasiebetyg man fick.
Så, absoluta majoriteten av gymnasieelever är lata eller värderar annat? Det är väldigt få som får 22 eller högre. Att anse nära perfektion vara "okej" måste du väl själv se som lite konstigt, eller?
Finns nog ett par nivåer av ödmjukhet inför förutsättningar att lära sig här, tror jag.
Jag tror att den väldigt stor andel av Sveriges gymnasieelever värderar annat mycket högre än skolan, ja. I alla fall har det alltid varit så i min omgivning, jag kan ju såklart inte prata för andra.
Jag inser att sättet jag uttryckte mig på kanske var lite olyckligt och onyanserat men anledningen till att jag tycker så höga betyg är okej är för att nivån som på de flesta skolor krävs för att nå dessa betyg oftast inte är särskilt hög. Självklart pratar jag bara ur mitt eget perspektiv och det kan vara så att min uppfattning om vad som oftast krävs är jätteskev.
SaintVenant skrev:Finns nog ett par nivåer av ödmjukhet inför förutsättningar att lära sig här, tror jag.
Deterministiskt synsätt! Det beror ju på både förutsättningar och ambitioner, av vilket det senare går att ändra (och kritisera utan att verka sympatilös vilket TS lite grann råkade göra). Jag tycker, precis som så gott som alla föräldrar, att en ungdom har fel prioriteringar om denne inte prioriterar skolan.
Jag vill argumentera för att förutsättningar inte är i närheten lika viktigt som att ha en stark vilja och engagemang. Jag kommer från en väldigt icke akademisk familj och släkt med 'dåliga förutsättningar' och gick i skolan med folk med motsatta startvillkor, hur det gick sen förstår ni själva. Sverige är inte tillräckligt korrupt eller ojämlikt land för att förutsättningar ska vara ett relevant ord i samband med just skolan, tycker i alla fall jag.
Så ja, jag håller med unicarls andemening, alltför många har fel prioriteringar och skolan är viktig.
Qetsiyah skrev:SaintVenant skrev:Finns nog ett par nivåer av ödmjukhet inför förutsättningar att lära sig här, tror jag.
Jag vill argumentera för att förutsättningar inte är i närheten lika viktigt som att ha en stark vilja och engagemang. Jag kommer från en väldigt icke akademisk familj och släkt med 'dåliga förutsättningar' och gick i skolan med folk med motsatta startvillkor, hur det gick sen förstår ni själva. Sverige är inte tillräckligt korrupt eller ojämlikt land för att förutsättningar ska vara ett relevant ord i samband med just skolan, tycker i alla fall jag.
En person med ADHD som är uppvuxen i en familj med en alkoholiserad förälder kan absolut klara sig bra akademiskt med tid, motivation och en hälsosam dos lagligt tjack i blodet. Måste denne kämpa mer än någon som har bättre förutsättningar? Ja.
Uttalandet säger att om man ej får högre än 22 är man antingen lat eller prioriterar annat än skolan. Detta visar prov på en ignorans inför de som sliter som djur utan att ha någon fritid men ändå aldrig någonsin skulle kunna få 22 eller bättre i gymnasiet. Likheten mellan er två verkar vara just att ni båda ej träffat särskilt många med andra förutsättningar. Till exempel finns personer som gjort högskoleprovet 9 gånger men ändå bara fått som högst 0.7. Personer som haft privatlärare, coacher och stöd i flera år men ändå inte kan bli godkända i matematik 2b. Skolan är inte jämlik och alla kan inte bli allt inom den tidsramen som gymnasiet tillåter.
SaintVenant skrev:Uttalandet säger att om man ej får högre än 22 är man antingen lat eller prioriterar annat än skolan. Detta visar prov på en ignorans inför de som sliter som djur utan att ha någon fritid men ändå aldrig någonsin skulle kunna få 22 eller bättre i gygymnasietr.
Jag är helt enig med dig här och det smärtar mig att läsa sådana kommentarer.
Är det på samma sätt lathet eller fel prioriteringar som gör att t.ex. en rullstolsburen person inte på egna ben kan gå uppför en trappa?
Men samtidigt som ni visar empati genom att lyfta det här med förutsättningar tycker jag det förmedlar hopplöshet. Håller ni med om att vilja är viktigare än förutsättningar?*
* För de ungdomar där det är applicerbart, dvs exklusive extremfall som Yngves liknelse.
Likheten mellan er två verkar vara just att ni båda ej träffat särskilt många med andra förutsättningar.
Nja, jag har sett och känner en del med dåliga förutsättningar, bara inte i Sverige som jag antydde. Jag har gett läxhjälp till en tjej med just ADHD en hel sommar bara för att höja hennes betyg ett snäpp från E till D och var glad för det (och förstod att A kanske inte var realistiskt).
Den gruppen människor jag klagar på är den som har 4-10 dåliga förutsättningar på en 10 gradig skala som det är helt rimligt att förvänta sig bra resultat av, men som helt enkelt inte vill eller orkar, det tycker jag är fel. Extremfall som Yngves är inte en stor demografi och det är självklart inte de jag vill kalla lata.
Angående den exakta siffran 22 håller jag inte med nej, ett bra betyg är som jag sa tidigare B i alla ämnen.
"bra betyg" kunskap
Jag tycker man ska plugga för att lära sig något, inte för att gå ut med A i alla ämnen. En person med B i ett ämne behöver inte ha mindre kunskaper än en person med A i samma ämne.
Sedan är diskussionen ganska meningslös. Precis som Tereagle skriver så är det enda relevanta vad man har för merit i förhållande till det man vill plugga till.
