Vad pratar ni om med era närmsta kompisar?

Med mina närmaste vänner pratar jag om i princip allt – livet, nyheter, intressen och projekt, bakning, jobb, politik och åsikter, allt. Det enda jag inte är brutalt ärlig med inför dem är information som de skulle kunna må väldigt dåligt av, särskilt om de inte kan göra något åt situationen. Då försöker jag vara lite mindre brutalt ärlig, även om jag inte skulle ljuga för dem. Jag lindar in det, helt enkelt. 

En av mina närmaste vänner har ett kön motsatt till mitt, och det finns ingen skillnad där. Däremot kan det finnas några få saker som är mer typiskt för mitt kön än denna väns, och att jag därmed kanske inte först och främst går till denna vän om det är något jag vill prata om, men det är väldigt sällsynt. Det finns såklart också ämnen som inte är bundna till kön, men där situationen är liknande. Om jag vill prata om skolarbete pratar jag ju inte först och främst med någon som inte studerar. :) 

Hur är det för dig?

Ojdå ja vad det än är kan jag inte skriva det här! Jag är inte så anonym.

Men det är såklart en skillnad mellan närmsta kompisar och inte närmsta kompisar. Det är inte bara i avseendet att man berättar hemlighetsstämplade saker som man kan säga för att man litar på personen, utan även att man pratar om fler saker som i andra sammanhang känns för känsliga eller obekväma att prata om (men som inte nödvändigtvis har något skvallervärde). Det kan ju vara att man har problem hemma och vet inte vad man ska göra, det är ju ingen hemlis så men som man inte pratar om med vem som helst.

Sen på tal om familj så är det intressant i vilken uträckning ens familjemedlemmar kan sägas vara vänner och hur relationen till de skiljer sig till vad man egentligen menar (alltså bara vänner man inte är släkt med) med det ordet. Vad definierar närhet? Jag är närmre min mamma än någon annan vän jag har men berättar inte saker för henne som jag skulle berätta för en kompis och tvärtom.

Nä om ens bästa vän är av andra könet har man väl övervunnit eventuella sånna könsbarriärer? Det tycker jag i alla fall.

Det finns ju en del äldre människor här på pluggakuten, jag nyfiken att höra vad de säger

Det beror helt på vem jag pratar med. Med en av mina bröder pratar jag astronomi och rymdforskning vilket är mitt favoritämne vad gäller samtal, men tyvärr är det inte många som uppskattar det. Tänker man på sånt där blir man ju snurrig brukar en vanlig kommentar vara. Själv tror jag inte det, men risken är förstås att jag inte vet om det :-)

Några vänner pratar jag bara släktforskning och historia med och några bara vägunderhåll med eftersom jag är kassör i vår vägförening. En vän pratar jag mycket om flyg och flygsimulatorer med. 

Så det är mest intressen som styr i mina yttre kontakter.

Med min fru och mina två döttrar pratar jag om allt annat som politik, psykologi, känslor beteenden m.m.

Vad gäller könsrelaterad kommunikation så väljer man ibland ämnen som är typiskt grabbiga för att kunna skämta grovt om både det ena och det andra med andra män, med kvinnor blir det mer eftertänksamt och inlyssnande från min sida, men det är också så att vill man prata om känslor så är det för mig lättare med kvinnor.

Det här med att kunna dela med sig är väl något som ändrar sig med åren. För det första är det mycket lättare att våga vara öppen och berätta och för det andra vet man ungefär vad man bör undvika.

Om man är skapt som jag och är impulsiv och har lätt för att glömma bort vad folk sagt och inte sagt så bör man undvika alla  hemligheter. Så ju mindre hemligheter och lögner ju lättare blir det att klara vardagen och familjelivet.

Jag pratar mycket om slumpgrafer vilket delvis förklarar varför jag har ganska få nära vänner.

Delvis ett skämt men tyvärr bara delvis.

Smutsmunnen skrev:

Jag pratar mycket om slumpgrafer vilket delvis förklarar varför jag har ganska få nära vänner.

 

Delvis ett skämt men tyvärr bara delvis.

"De skönaste tre grafer man kan se" för att traverstera en strof ur en av Evert Taubes visor. :-)

Skämt åsido så kanske jag kan ge några tips om konversation.
Om du pratar med en person och du har en aning om vad som kan intressera den personen så är det ofta bra att ställa några frågor som kan få personen att börja prata. Om du verkligen försöker se det intressanta i det den berättar så hittar du säkert frågor som du kan ställa och personen kanske öppnar sig mera och det kan leda till andra intressanta ämnen.

Sen kan man ju ha otur och träffa en person som enbart vill prata själv så man inte får en syl i vädret, men då får man försöka hitta en ursäkt och dra sig undan.

Sedan kan det vara bra om man själv är lite öppen för saker man inte tror att man är intresserad av. Har man då turen att träffa en människa som är väldigt insatt i ett ämne så kan det bli ganska underhållande att lyssna och ställa frågor när man inte förstår.

Några fler saker kanske intresserar dig förutom slumpgrafer? Film, böcker, musik, historia, natur, båtar, bilar, idrott eller vad det nu kan vara. Att då söka sig till en grupp med något liknande intresse kan alltid leda till nya oväntade bekantskaper. Det finns en hel del intressegrupper om man letar lite och då menar jag inte på nätet i första hand utan grupper som träffas fysiskt.

Viktigt är nästan alltid att kunna lyssna och att inte enbart vänta på sin tur, utan verkligen lyssna vad personen säger.
Var vaksam på reaktionen när du försöker byta ämne. Är personen uppenbarligen inte intresserad så ser du det ganska snart om du iakttar personen. Låt då den få fortsätta eller glid över till något annat ämne. Vädret, Corona, Trump eller liknande kan vara en räddare i nöden om det blir en pinsam tystnad. 

Är det kanske en nära vän du vill ha? Då kan en film som "Vad kvinnor vill ha" vara en bra lektion. Det är en amerikansk komedi där citat "Men plötsligt, i all denna hets, halkar Nick och råkar ut för en livshotande olycka. Nästa morgon vaknar han upp och kan höra vad hembiträdet tänker! Och när han beger sig ut på stan händer samma sak där - han kan höra vad kvinnor tänker..!"

Om man tittar lite djupare på filmen så är det en bra tankeställare för både män och kvinnor. Vi behöver inte vara psykologer för att förstå vad den andre tänker alltid. En hel del har vi gemensamt och kan vi bortse från våra egna önskemål ett ögonblick och verkligen försöka förstå vad den andre vill så har man större chans att bygga upp ett förtroende och en djupare vänskap.

Lycka till i jakten på nya vänner!  :-)