Vad har bäst löslighet? Socker eller salt?
Hejsan! Jag har en fråga. Vad har bäst löslighet mellan salt och socker i vatten. Själv tror jag att druvsockermolekyler hålls ihop av molekylbinding medan NaCl hålls ihop av jonbinding, så har sockret enklare att lösas upp pågrund av att molekylbinding är svagare än jonförening. Men vatten, har ju också kovalentbidning, gäller lika löser lika här? Alltså att vatten kan lösa upp socker eftersom att båda har molekylbinding?
jag vet att vatten kan lösa upp salt också i och med att de två ämnena är polära ämnen.
Beror på vad du menar med löslighet.
Hur skulle du gå tillväga praktiskt för att bestämma vilken som har störts "löslighet" om du hade utrustning och material? (Vilket du i praktiken du nog har hemma)
Jag skulle ta två bägare med vatten i, där vattnet såklart har samma temperatur. Sedan så häller jag i salt i den ena bägaren och socker i den andra. Och så rör jag om och tar tiden på vilken som löser upp sig snabbast. Detta har jag gjort och fick fram svaret till att socker är lite lättlösligare än salt. Båda är såkart mycket lättlösliga ämnen i vatten men socker löser sig bättre. Då är min fråga varför det tar snabbare för socker att lösa upp sig ocb varför natriumklirid mättar snabbare. MIn teori är ju pågrund av bindingarna som dessa hålls ihop av so jag skrev här ovan.
Okej.
Bra. Anledningen till att jag frågar är att det är skillnad på hur snabbt ett ämne löses upp i vatten och hur stor mängd som kan lösas upp maximalt. Löslighet brukar vanligtvis avse maximal mängd som går att lösa upp.
Man kan exempelvis maximalt lösa upp 470g / 2.6 mol*** glukos(druvsocker) i 1 liter vatten eller maximalt 300g / 5 mol natriumklorid i 1 liter vatten - så glukos är mer lättlösligt än natriumklorid när det kommer till mängd massa som kan lösas upp, medan natriumklorid är mer lättlösligt när det kommer till substansmängd(antal atomer). (sidokolumner på ger tabellvärden wikipedia: NaCl, Glukos)
Även om "maximal mängd" och "tid det tar för processen" inte är samma sak så kan man förvänta sig ett visst samband. Det kan därmed vara bra att veta om du hällde i lika stora massor, volymer, eller substansmängder natriumklorid och glukos när du gjorde omrörningen.
Är skillnaderna i omrörningstider innan full upplösniong dessutom stora eller mer en fråga om 100s för den ena och 120s för den andra?
***kanske... som Alvin pekat ut så är det lite oklart vad lösligheten på glukos eg. ska vara.
Det konstiga är att engelska Wikipedia anger en mycket högre siffra för glukos löslighet.
Vilket skall man tro på?
Jag tycker det känns smått otroligt att det skulle vara möjligt att lösa 900 gram glukos i en liter vatten, men vad vet jag..
Ja, det var skumt. Jag har inte dessa värden i huvudet sedan tidigare så kan inte ta ställning på rak arm om mitt citerade värde är korrekt. Kan röra sig om olika temperaturer eller skillnad i massa adderad till 1L eller massa i en liter mättad lösning...
EDIT: Ursäktar att tråden går lite på ett sidospår men tydligen råder det viss oklarhet om vad lösligheten hos druvsocker är. Möjligen pga att glukos kommer i olika former men det här vara något överraskande för mig.
Till trådskaparen: En kontrollfråga. Är du säker på att det var druvsocker (glukos) ni utgick från och inte strösocker (sackaros).
Omöjligt är det nog inte. Kollade på en sirapsflaska och där står det att 100 ml (motsvarande 140 gram) innehåller 78 gram socker.
Jag utgick från strösocker :-)
Hej! Jag har en fråga om socker och salt och dess löslighet i vatten. Jag vet att dessa är lättlösliga ämnen i vatten, men är det så att salt löses upp enklare än socker? Själv tror jag det eftersom att salt löses upp enkelt av vatten för båda är polära ämnen. Lika löser lika som man brukar säga. Socker har ju en vätebinding som också är en diplbindning, fast socker har vätebidning vilket är starkare än dipolbidning. Då är det svårare för vattnet att bryta bindingen mellan molekylerna. Kan detta vara svaret till varför socker löser sig svårare än salt. Om man utgår från att det är samma teperatur och volym i bägarna.
Nichapk skrev:Jag utgick från strösocker :-)
Då har du löst upp sackaros och inte glukos och din rapport bör reflektera det.
Strösocker består av sackaros vilket är en disackarid bestående av en sammanlänkad glukosmolekyl och en fruktosmolekyl vilka förblir sammanlänkade när sackarosmolekylen är upplöst i vatten.
Ur ett näringsperspektiv kan man behandla strösocker som om det vore glukos då saliven och matsmältningen bryter isär sackarosen till dess mindre delar och sedan är det glukos som är löst i blodomloppet, så det är ganska okej att säga att man "äter glukos" även om man äter "sackaros". Men när det kommer till att lösa sackaros i rent vatten sker dock ingen sådan uppdelning och då är det verkligen sackaros även efter upplösning.
Sackaros är, sett utifrån perspektivet av upplöst massa, extremt lösligt. Hela 200g sackaros går att lösa i 1dl (100g) vatten men då är också lösningen trögflytande som sirap.
Begreppet polära ämnen kan du använda här då sackaros har en massa OH-grupper (par av syre och väteatomer) stickandes ut överallt runt molekylen vilket gör delar av molekylen lokalt polariserad och därmed uppvisar benägenhet att lösas i polära vätskor som vatten.
Det är dock inte korrekt att säga att salt är ett polärt ämne. När natriumklorid löses i vatten så delas det upp dess enskillda joner, natriumjoner och klorjoner, och dessa är inte polära utan är symmetriska. Däremot finns en tumregeln att jonföreningar där jonernas storlekar är små tenderar att vara ganska lösliga i polära ämnen men "lika-löser-lika" handlar om polära/ickepolära ämnen som inte är joner.
Jag tycker inte att man på ett ärligt sätt kan förutsäga för vilken av en mängd natriumklorid eller sackaros som löses upp snabbast endast utifrån grunskoleprinciper. Det får man använda experiment för att etablera.
Man ska förvänta sig att båda är lösliga i vatten och inte (särskillt) lösliga i opolära oljor men mer än det kan man inte veta från formlerna.
