Vad hade ni gett denna novel för betyg i Svenska åk 9

Det har gått tio år sedan du sa åt mig att gå och aldrig komma tillbaka. Jag tänker på den kvällen ibland. Jag spelar om det i mitt huvud. Det var mest mitt fel, jag tog ut min ilska på dig, för jag kunde inte ta ut den på honom. Jag tror att jag skyllde på dig, för att du inte märkte det, för att du inte stoppade det. Till slut sparkade du honom till trottoarkanten, men det tystnade inte min ilska. Den fortsatte att explodera. Det var natten jag krossade tallrik efter tallrik mot sidan av ditt hus. Du skrek åt mig då. Länge stod du helt enkelt ut med mina utbrott, men där var det slut. Jag antar att du hade nått slutet av änden. Jag hade äntligen gjort något för att få dig att lämna mig. Du borde ha gjort det. Jag var äcklig, smutsig och grov. Du borde ha lämnat mig långt innan det. Eller så borde du ha skyddat mig. Jag kan aldrig bestämma mig.
Jag tänker på den kvällen ibland. Hur jag krossade de där tallrikarna så att det liknade det som fanns kvar av min själ. Hur bitar av dem hoppade ut och bet mig när jag slog dem mot väggen. Hur du tog tag i min arm och jag drog bort den. Du skrek åt mig att sluta, men jag struntade i dig och fortsatte. Jag städade inte upp min röra när jag gick. Jag antar att du städade upp det.
Om jag kunde reparera de där tallrikarna idag, om det skulle läka det som är trasigt mellan oss, skulle jag göra det.
Det har gått tio år sedan jag lämnade det här huset och jag sitter nu i min bil framför det. Jag undrar vad du skulle säga om jag gick fram till ytterdörren och knackade på. Skulle du ge mig en kram och fråga hur jag har haft det? Skulle du välkomna mig hem? Skulle du ringa polisen? Det finns så många olika saker som går igenom mitt huvud just nu.
Jag har inte pratat med dig sedan den kvällen, mina vänner säger åt mig att jag måste laga det mellanrum som har öppnat sig mellan oss men jag vet inte hur.

Det bästa jag kan göra nu är att sitta i min bil tvärs över gatan från det huset. Huset som har några av mina värsta minnen. Hörde du att han äntligen greps? Hade du dina funderingar under hans tid med dig och vad han kan ha gjort med mig? Har du ens tänkt på det? Jag vet att du var oskyldig. Du kunde inte ha vetat vad han gjorde eftersom han var så försiktig, han såg till att aldrig åka fast. Det stramar till i bröstet när jag tänker på honom, mina ögon svider. Jag vill bara gå vidare i livet och slippa bli sedd som att vara hans offer. Jag vill släppa taget om ilskan och den smärta och svek som jag känt mot dig så länge. Jag vill verkligen det. 

Varför bor du fortfarande här? Jag ser att du kommer ut för att kolla posten. Du har på dig din rosa badrock som har bleknat, denna pyjamas kan inte vara samma som du brukade ha på dig, den skulle ha slitits ut vid det här laget. Ditt hår slutar täcka ditt ansikte, jag duckar så att du inte märker mig. Nu skulle det vara dags att närma sig, men jag vågar inte.
Du står där ett ögonblick och ser dig omkring medan du sorterar din post, hoppas du på ett brev från mig? Jag skulle inte tro det, du kanske har glömt bort mig. Du kanske aldrig ville ha mig till att börja med.
Det är inte rättvist. Min ilska avtar till sorgsenhet när jag minns att du torkade tårar från mitt ansikte när jag vaknade ur en mardröm. Jag hade så många av dem efter att han kom för att bo hos oss. Du förstod aldrig vad som orsakade det. Du tog mig till läkare, som pratade om våld i hemmet och andra former av övergrepp. Jag berättade inte för dem vad som hände. Jag borde ha gjort det. Jag var orolig att du skulle välja honom framför mig. Och då skyllde jag på dig. Varje gång han kom till mitt rum medan du var på jobbet, skyllde jag på dig för att du inte var där. Du märkte inte att jag ville tillbringa natten hemma hos min vän så ofta som möjligt. Du kanske bara trodde att det är vad tonåringar gör. Du kände hur jag drog mig undan, du kände igen min trotsighet, men du frågade aldrig dig själv varför jag gjorde det. Även den där natten för tio år sedan. Jag ville berätta för dig, han var borta, du kunde inte välja honom över mig längre, men jag kände mig smutsig och det kändes fel. Jag trodde att du skulle säga att jag förtjänade det.
Du går tillbaka in i huset. Din hållning har blivit sämre. Dina axlar sjunker på ett sätt som de aldrig brukade göra. Jag undrar om du har letat efter mig de senaste tio åren. Dagen jag gick, när jag blev en rymling, du kunde ha ringt polisen. Jag förväntade mig att se bilderna på mig via posten eller på nyheterna. Jag ville det, för det betydde att du var ledsen för det du sa. Det skulle ha betytt att du ville att jag skulle komma hem. Varje dag letade jag efter bilderna på mig och sa till mig själv att det bara var för att se till att jag var medveten.
Det var inte svårt att hitta jobb, allt jag behövde göra var att låta andra män göra de saker han brukade göra mot mig. De betalade mig åtminstone. Jag blev till och med bra på att låtsas som om det inte gjorde mig sjuk. När jag väl blev myndig kunde jag få mina dokument, CV utan din hjälp. Nu har jag ett riktigt jobb, jag behöver inte låta männen röra mig längre. Att hoppa av gymnasiet skadade mig mest, men jag tog mig upp igen och fick min examen på universitetet. Om jag hade stannat hemma, antar jag att jag hade gått ut gymnasiet och gått direkt till universitetet. Men jag tror inte att det skulle göra någon större skillnad. Jag var för full av ilska då. Livet på gatan hjälpte mig att tänka igenom saker. Jag är rädd för att berätta hur mitt liv har varit. Jag vet att du inte skulle acceptera de saker jag har gjort. Även om du inte skulle klandra mig för det som hände medan jag bodde här.
Jag har kommit hit i en vecka nu. Varje dag kommer jag lite närmare dig. Idag är inte första gången jag ser dig, men du har inte lagt märke till mig. Åtminstone tror jag inte att du har det. Jag undrar ibland om du har sett min bil och trodde att jag var här för att besöka din granne på andra sidan gatan. Jag har inte sett någon man. Jag undrar om du har tillbringat all denna tid ensam. Jag undrar om du är ensam. Om du är det, skulle du välkomna mig hem? Jag tror att jag kommer att kunna nå ut. Någon dag. Kanske till och med snart. Bara inte nu. Inte än.