Vad är ett gott samhälle och ett gott liv från en dygdetisk syn?
Behöver hjälp med den här frågan och kan behöva ett utökat svar. Det är ingen lätt fråga och jag försöker resonera så bra som möjligt för att nå A-nivå men verkar inte komma på mycket. Jag började med svaret att det är inte lätt att svara på frågan men att dygdetiker har den synen att samhället ska blomstra och började förklara varför det inte är möjligt. Jag har redan skrivit mycket men vet inte om jag är på rätt spår eller om jag behöver tillägga något. Vill gärna ha hjälp av någon expert.
Välkommen till Pluggakuten!
Vad har du skrivit? Meningen med Pluggakuten är att du skall få den hjälp du behöver för att kunna lsöa dina uppgifter själv, inte att någon annan skall göra din a uppgifter åt dig - och det är ju bortkastad möda om vi bara gör om det som du redan har gjort. /moderator
EDIT: Hade glömt kursivera soch underteckna med moderator
"Jag började med svaret att det är inte lätt att svara på frågan men att dygdetiker har den synen att samhället ska blomstra och började förklara varför det inte är möjligt." var en sammanfattning av det svar jag gav men själva svaret består av över 200 ord. Det är inte meningen jag ska få ett svar av någon och jag har inte påstått att du ska göra något åt mig direkt eller indirekt. Låt mig utveckla min sammanfattning: jag har skrivit att det finns önskvärda dygder som människor ska ha, som generositet, och att det är teoretiskt svårt att alla människor ska ha dessa dygder eller de dygder som passar med exempelvis generositet. Om en generös person ger en fattig och ärlig person pengar, hjälps den fattiga personen till att bli framgångsrik i sitt liv. Men vad skulle hända om den personen (som ser ut att vara fattig) inte är ärlig? Då är det ingen mening med att den generösa personen ger hen pengar men den personen vet inte sanningen och antar att den fattiga personen är verkligen fattig. Det var ett exempel på problematiken med dygdetiken och att dygdetikernas syn (hur bra den är) är inte så lätt att verkliggöra. Är du nöjd?
Jag vet inte riktigt vad du fått uttrycket att "samhället ska blomstra" ifrån.
Dygdetiken kan man säga är uppdelad mellan:
konsekvens - handlingar som leder till goda konsekvenser
plikter- handlingar som är goda utifrån förutbestämda idéer
Dygdetiken sätter människan bakom handlandet i fokus, snarare än handlingarna i sig. Det vill säga att är du en god och bra människa, så kommer du också att handla rätt och bra. Dygdetiken ska alltså spegla hur vi är som människor. Hur kan vi utifrån detta bygga ett gott samhälle och ett gott liv?
Som dygder brukar vara exempelvis ärlighet, generositet o.s.v. eller andra ideal som anses efterstreävansvärda. Exakt vilka dygder som anses goda kan ju dock variera från samhälle till samhälle.
Tanken är att man ska tänka vad en dygdig person skulle ha gjort och agerat- vilket inte alltid är helt lätt. Det är således svårt att ge ett allmänt dygdetisk svar på specifika dilemman exempelvis om att ge pengar till fattiga - det beror på hur du är som person och vilka dygder som gäller. Om givmildhet anses som en dygd så bör du agera efter detta- men måste det alltid betyda att man ska ge pengar till fattiga? Kan dygderna gå emot varandra?
Man säger också ibland att "dygderna är medelvägen mellan extremerna". Vad kan detta betyda?
exempelvis som i ditt exempel
generositet, en människa som är generös är varken snål eller slösaktig utan lagom snål och slösaktig och blir då generös
Tack för svaret Jonto. Faktiskt, är det så att jag har tagit det ifrån en videoklipp av en lärare som förklarar vad dygdetik är (från SO-rummet tror jag att webbsidan hette). Det du säger stämmer väldigt mycket överens med det jag har redan kommit till särskilt om hur dygdetiken uppdelas (vilket framgår inte i litteraturen men man kommer fram till att dygdetiken är en blandning av pliktetik och konsekvensetik med skillnaden att dessa tillämpas till specifika fall). Resten angående dygderna, extremerna osv. vet jag redan. Det jag inte riktigt förstår är dygdetikernas syn på hur ett gott liv och ett gott samhälle bör se ut och hur jag bör resonera på en högre nivå. Jag känner att det inte räcker att jag säger att "dygdetikerna ser att samhället ska lyckas", utan det känns som att svaret behöver utvecklas (utöver den utveckling jag har gjort, se föregående svar) och att jag behöver ta fler upp flera punkter. Tycker inte du det? Förresten, kan du ge ett exempel på hur du menar när du frågar om dygderna kan gå emot varandra?