Vad är det som bestämmer om ett ämne är vattenlösligt?
Jag förstår inte riktigt hur man ska veta om ett ämne är vattenlösligt, bilden jag har fått från att läsa från olika ställen är att ämnen som har mycket svagare intermolykulära bindningar än vatten inte är lösliga, då i de fall där de är så svaga så binder vatten heldre med andra vatten molekyler och löser alltså inte upp ämnet. Sedan att vatten inte heller kan lösa ämnen med mycket starkare intermolykulära bindningar då de ämnena med starka intermolykulära bindningar heldre kommer att binda med sig själva, och inte till vattnet och lösas upp.
Hej,
Det du skriver är lite svårt att förstå, kan du omfrasera det?
Enkelt sätt kan man säga så här: lika löser lika. Det innebär att vatten (som är mycket polärt) kommer att lösa alla ämnen som är polära eftersom vattenmolekylerna kan binda till dem. Ämnen som är opolära kan vatten inte lösa, utan dessa löser sig i andra opolära ämnen såsom bensin eller olja.
Förstår du?
Pankakan skrev:Jag förstår inte riktigt hur man ska veta om ett ämne är vattenlösligt, bilden jag har fått från att läsa från olika ställen är att ämnen som har mycket svagare intermolykulära bindningar än vatten inte är lösliga, då i de fall där de är så svaga så binder vatten heldre med andra vatten molekyler och löser alltså inte upp ämnet. Sedan att vatten inte heller kan lösa ämnen med mycket starkare intermolykulära bindningar då de ämnena med starka intermolykulära bindningar heldre kommer att binda med sig själva, och inte till vattnet och lösas upp.
Hej! Förlåt för den dåliga förklaringen xD
Jag förstår att polära molekyler kan lösas upp med vatten, och att de utan poläritet inte kan löses, men har även fått bilden av att ämnen som har mycket starkare bindningar mellan sig inte heller kan lösas upp? Tänker lite på saker som metaller, som gemensamt med salter har kristallstruktur och även poläritet er i sig
Det stämmer. Metaller har väldigt starka intramolekylära bindningar och löses inte upp i vatten.
Pankakan skrev:Jag förstår inte riktigt hur man ska veta om ett ämne är vattenlösligt, bilden jag har fått från att läsa från olika ställen är att ämnen som har mycket svagare intermolykulära bindningar än vatten inte är lösliga, då i de fall där de är så svaga så binder vatten heldre med andra vatten molekyler och löser alltså inte upp ämnet. Sedan att vatten inte heller kan lösa ämnen med mycket starkare intermolykulära bindningar då de ämnena med starka intermolykulära bindningar heldre kommer att binda med sig själva, och inte till vattnet och lösas upp.
Skulle säga att denna regel stämmer ganska bra. Om bindningarna är svaga innebär det troligen att ämnet är opolärt, vilket gör att det binder dåligt till vatten och därmed blir svårlösligt. Om bindningarna är väldigt starka kan ämnet också blir svårlösligt. Det kostar energi att bryta bindningarna hos ämnet, men det frigör energi när ämnets molekyler sedan binder till vatten. Om det kostar väldigt mycket att bryta bindningarna i ämnet kan inte frigiven energi från bindningarna till vattnet kompensera för detta. Blir skillnaden i energi mellan dessa processer för stor så blir ämnet svårlösligt.
Teraeagle skrev:Pankakan skrev:Jag förstår inte riktigt hur man ska veta om ett ämne är vattenlösligt, bilden jag har fått från att läsa från olika ställen är att ämnen som har mycket svagare intermolykulära bindningar än vatten inte är lösliga, då i de fall där de är så svaga så binder vatten heldre med andra vatten molekyler och löser alltså inte upp ämnet. Sedan att vatten inte heller kan lösa ämnen med mycket starkare intermolykulära bindningar då de ämnena med starka intermolykulära bindningar heldre kommer att binda med sig själva, och inte till vattnet och lösas upp.
Skulle säga att denna regel stämmer ganska bra. Om bindningarna är svaga innebär det troligen att ämnet är opolärt, vilket gör att det binder dåligt till vatten och därmed blir svårlösligt. Om bindningarna är väldigt starka kan ämnet också blir svårlösligt. Det kostar energi att bryta bindningarna hos ämnet, men det frigör energi när ämnets molekyler sedan binder till vatten. Om det kostar väldigt mycket att bryta bindningarna i ämnet kan inte frigiven energi från bindningarna till vattnet kompensera för detta. Blir skillnaden i energi mellan dessa processer för stor så blir ämnet svårlösligt.
Hej! Jag har funderat lite kring detta, kan atomer typ "tänka" processer i förväg? Såsom i detta fall där de typ "förstår" i förväg att om de i den första processen bryter Metallernas bindningar kommer den andra processen inte leda till att energin av den första processen tjänas tillbaka? Vet inte riktigt hur jag ska förklara :(
Förstår hur du tänker, men atomer kan inte ”tänka” på det sättet. Likt mycket av kemin handlar det om sannolikhet. Om du tänker dig en metall i vatten så uppstår det hela tiden bindningar mellan vattenmolekyler och metallatomer. Man kan se det som att vattnet ”vill” lösa upp metallen. Men de flesta metallatomer som löses upp kommer att binda tillbaka till metallen igen och ”fällas ut”. När man kollar på metallen på makroskopisk nivå ser det ut som att ingenting händer, men på mikroskopisk nivå sker hela tiden ett sorts dragkamp.
I andra fall vinner vattnet dragkampen och ämnet löses upp. Vad som sker styrs av hur pass bra ämnet kan binda till ämnet som löses upp. En metallatom binder dåligt till en vattenmolekyl, så det finns ingen större drivkraft att lösa upp metallen.