Utbildningsbakgrund spelar ingen roll... eller?
Det faktum att ens utbildning spelar mindre och mindre roll desto fler år man tillbringat i arbetslivet (och att det avtar snabbt) känns uttjatat, men vad betyder det egentligen? Att det inte definierar ens möjligheter och begränsningar, och att det snabbt minskar i relativ volym till erfarenheten och kunskapen man också samlar på sig genom att jobba.
Men hur kommer det ändå sig att folk (se speciellt högt uppsatta) i offentliga sammanhang presenteras tillsammans med sin utbildningsbakgrund, om den nu inte spelar någon roll för deras arbete eller för hur de kom dit de kom? Motsvarigheten i akademin verkar vara att det är viktigt var och under vem en person doktorerade, s.k. akademiska familjeträd.
Ta som exempel introduktionen av Modernas VD vid en konferens jag var på, de hade 20 sekunder att introducera honom och 10 gick till att berätta var han doktorerade och tog master. Det borde rimligtvis blekna i betydelse när han bokstavligen arbetat längre än jag levt, med majoriteten som VD på Moderna + andra företag? Varför är det intressant för folk?
Vad intressanta tankar du har.
Nu spekulerar jag bara, såklart.
Utbildning ger status. De som är noga med att presentera sin eller någon annans utbildning, är de också noga med att presentera övrig status hos sig själva eller andra? Isåfall är väl den större frågan varför man illa tvunget ska skylta med sin status. Och det hänger antagligen mycket ihop med gruppsykologi. Den med högst utbildning har högst status och är därför också högst i hierarkin. Och det är man noga med att visa för de andra i gruppen eftersom det ska vara tydligt vem det är som har makten (hur man nu vill definiera den).
Sedan kan man väl också tänka sig att vissa pluggar eller arbetar hårt för att nå en viss position istället för att få göra det man bryr sig om. Det är väl framförallt dessa människor som är mest benägna att tjata om vilka meriter de har? För de som är högst uppsatta är väl kanske den typen av personer, eftersom de kanske investerat så mycket i sin karriär att man åsidosatt familjeliv och fritid.
Edit:
Människan tycker också om att göra saker enkelt för sig själv. Det är lättare att lyfta upp konkreta meriter än att försöka förklara varför man annars är en bra eller framgångsrik människa.
Status säger du... Jag är beredd att hålla med. Tråkigt att Sverige är udda med att doktorstitel inte är eftertraktat som det är i alla andra länder. Eller ja, social status, säkert, men inte på arbetsmarknaden. Mitt doktorsdillemma hade varit så mycket enklare om det inte var fallet!
För folk som inte läser framåriga program är det ju ett dillemma om de vill läsa master, speciellt om de börjar jobba efter kandidat och vill inte gå tillbaka till fattigdom. Att högre utbildning fungerar som bevis på att man är intellektuellt kapabel förstår jag, men det jag inte förstår är varför man inte kan bevisa sig själv på den aspekten även efter studierna genom goda jobbprestationer, existerar det inga intellektuella jobb eller vad är problemet? Anses hjärnans utveckling avstanna efter studierna eller vad? VAD är det som man bara kan få genom att plugga?
En annan vagt relaterad grej är: en person jag känner sa att prestigefyllda utbildningar (Oxford, Harvard, Cambrdige, MIT, sveriges Handels), bara funkar som demografisk utsållning och att utbildningsinnehållet i dessa fall är helt oviktigt, det är ju faktiskt sant. Vidare att vissa kommer in på programmet och hoppar av omedelbart därefter, för att det är lika talande att kunna komma in som att ha gått.
I vilka sammanhang är en doktorstitel inte eftertraktad menar du?
Och vad menar du med att man inte kan bevisa sin intellektuella kapacitet genom jobbprestationer? Kan du ge något exempel? Det är ju genom goda prestationer du kan avancera i din karriär (om vi bortser från typ nepotism vilket väl i sig alltid har varit ett problem i större eller mindre utsträckning). Sedan är väl utbildning alltid eftertraktat. Utbildningsnivå kanske också kan fungera som det sista "kvalificeringstestet". Om en eventuell befordran står mellan dig och en annan medarbetare, och arbetsgivaren anser att ni båda presterar lika väl, så är det kanske den med högst utbildning som får befordran.
På den sista fronten är jag helt beredd att hålla med dig. När jag nyligen sökte till läkarprogrammet så kollade jag runt bland de olika lärosätena, och mycket riktigt fick jag mig en bild av vilka universitet som ansågs vara mest prestigefyllda. Men, självklart är det som du säger att om du har en viss examen så spelar det inte någon större roll varifrån du förvärvat denna. Tvärtom kände jag snarare att de mer prestigefyllda lärosätena ibland kändes mer motbjudande eftersom jag också fick en bild av att de har de drygaste studenterna. Verkligheten ser såklart betydligt mer nyanserad ut än så och vilket lärosäte man väljer är väl ofta hugget som stucket men jag är väldigt benägen att hålla med dig om att de mer prestigefyllda lärosätena är överskattade i sitt utbildningsinnehåll.
Angela Merkel är doktor i kemi. Vilken svensk politiker har en doktorstitel?
Bra poäng och bra exempel. Men kanske har det blivit så att kontakter i många sammanhang faktiskt är viktigare än utbildning? Just politik känns som ett typiskt område där nepotism förekommer.
feber01 skrev:I vilka sammanhang är en doktorstitel inte eftertraktad menar du?
Alla. När jag skriver "eftertraktad" menar jag av arbetsgivare, alltså 'premierad' (över enbart en master). Doktorer tjänar inte högre lön än enbart masterexaminerade. Kvinnan som är forskarutbildningsansvarig där jag pluggar sa ganska rakt att det inte är rimligt att förvänta sig varken en snabbare karriär eller högre lön av att doktorera i sverige.
Och vad menar du med att man inte kan bevisa sin intellektuella kapacitet genom jobbprestationer? Kan du ge något exempel?
Ja, om vi antar att det finns glastak i industrin (tex VD poster och MINST master men oftast phd) så implicerar det att det finns något som inte kan kompenseras upp oavsett prestation i karriären. Om du googlar "glass ceiling in X [industri] without Y [examen]" så kan du hitta. Det kan vara status, rykte eller sånt som du var inne på.
Men, självklart är det som du säger att om du har en viss examen så spelar det inte någon större roll varifrån du förvärvat denna.
Det är faktiskt motsatsen till det jag försökte skriva. Utav ren själviskhet hoppas jag att arbetsgivare går på rykte och föredrar KTHare över motsvarande utbildningar på andra tekniska universitet i sverige, haha. Kvalitén på undervisningen här är kass däremot, det stämmer.
Laguna skrev:Angela Merkel är doktor i kemi. Vilken svensk politiker har en doktorstitel?
Magdalena Andersson, nästan. Blir sugen att rösta S av bara det faktum att de har en högutbildad partiledare. Tycker det är oroande med lågutbildade politiker (hade jag fått önska skulle alla i sverige vara doktorer men det är ju orealistiskt). Men vad är din poäng?
Min erfarenhet är att det är ganska stor skillnad mellan olika länder. I Sverige är vi ganska informella, medan man i t.ex. Tyskland är väldigt hierarkiska och fixerade vid titlar. I Sverige får man inte ens ni:a folk, det anses lite småfult och onödigt formellt. Sen spelar väl jantelagen in även här, dvs det anses ofint att lyfta fram att man har en fin examen och på så sätt framhäva sig själv. Den kulturen är inte alls lika stark i t.ex. USA.
Att du tycker att det är irrelevant att lyfta fram titlar likt fallet med Modernas vd är väl kanske för att du är präglad av den svenska kulturen. Hade du vuxit upp i USA hade du kanske präglats av ett annat synsätt, t.ex. att det är viktigt att lyfta fram folks alla meriter så att man vet att det är en person att lita på.
Det finns ju en likartad diskussion angående rikedom. Om du var politiker som ville bli statsminister skulle du vara körd om du lyfte fram hur mycket pengar du har på banken, hur många företag du driver och hur framgångsrik du har varit. Då skulle man ses som en överklassmänniska betald av näringslivet. I USA finns det tvärt om en betydande opinion som imponeras av sånt och anser att en så framgångsrik människa också skulle bli en bra president.
Intressant kommentar. Själv har jag aldrig bott någon annanstans än Sverige, så jag kan inte jämföra. Däremot var det lite roligt när vi blandades med internationella studenter för första gången i årskurs 4 (åk1 på master), och de var chockerade över att vi använde lärarna med deras förnamn. Jag tycker det är cringe att köra på efternamn, blir ju sjukt opersonligt, ännu värre att det är så i gymnasium/grundskola, universitet spelar mindre roll.
Men angående Modernas VD och dylikt tycker jag inte det är en fråga om formalitet, det är ju bara lite kuriosa. Jag tycker det är intressant att veta om personen går det man själv pluggade eller pluggade på samma universitet. Jämförbart med att nämna vilket land man kommer från tycker jag. Min fråga är om andra ser det på det viset och om vi omedvetet dömer eller gör associationer baserat på det.
Angående det sista, syftar du på Donald trump? Jag håller med om att USA har en stark entreprenörs/kapitalismkultur (how to get rich before 20 bullshit och liknande).
Jag såg nån debatt där Magdalena Andersson kommenterade de höga elpriserna med att det "inte är ett problem för mig och dig, [annan partiledare], men för gemeneman är chockelräkningarna näst intill en dödsdom, det måste tas på allvar". Syftet var att verka relaterbar men undrar om inte det hade lite motsatt effekt...
I Sverige som du säger, refererar man till lärare med deras förnamn. Detta är för att allting är väldigt jämställt här, på gott och ont.
Hos politiker behövs det folk som inte är utbildade, men har arbetslivserfarenhet (alltså folk som kan representera skattebetalare). Att exempelvis höja bensinpriset när det finns lagerarbetare som behöver vakna 04.00 för att köra till jobbet 2 timmar då det inte går några bussar är exempel på politik som är korkad. Jag jobbade en del innan jag börja studera, märker väldigt tydligt att vissa akademiker inte förstår detta på samma sätt.
Men sen så vill man kanske ha någon som är expert inom klimat och miljö, ex. kemister eller biologer istället för frisörer som miljöminister.
Jag tror det är väldigt svårt att fastställa relevansen av att faktiskt ha en utbildning, däremot så är det en garanti att med rätt kontakter kan du ha vilken utbildning du vill och få ett topp jobb.
Jag brukade säga "magistern" till min mattelärare, men det var rätt länge sedan.
