Ungas läsförståelse går ner
Jag såg nyss ett reportage på Aktuellt som handlade om dålig läskunnighet hos unga (grundskolan-ish verkar det som). Situationen som målas upp verkar nästan vara att vissa ungfodomar är analfabeter vilket är väldigt oroande och överraskande.
Men, det slog mig också att trots att jag själv är en tämligen duktig plugghäst, så ogillar jag också att läsa skönlitteratur eftersom jag saknar tålamod för det. Jag har nog inte läst något skönlitterärt sedan svenskan i gymnasiet. Jag har också svårt för filmer av samma anledning ärligt talat.
Finns det någon skillnad mellan fack-läsförståelse och skön-läsförståelse?
Är tiktok kinas tysta vapen för att fördumma väst??????
Spontant känns det ju som en skillnad, betydligt fler gestaltningar, idiomatiska uttryck och mer ”läsa mellan raderna” när det gäller skönlitteratur.
Läsning minskar tror jag i alla åldersgrupper, även bland vuxna. Helt enkelt för att det finns så många andra nöjesmedium(film, tv, dator/tv-spel, sociala medier, internet m.m.) som konkurrerar med läsningen.
De som dock har läst mycket som barn- och ungdomar tappar inte språket lika fort, men den som inte har den grundmurade läsningen, kommer inte bli en duktig läsare.
En del elever (men väldigt få) hittar egen motivation till att läsa men de allra flesta gör det inte.
Barn och ungdomar läser inte längre lika mycket på fritiden och föräldrar läser inte för dem när de är små. Således har hela biten fallit på skolan. Skolan är kanske enda stället som de faktiskt läser på.
Jag tror skolan ofta gör eleverna en björntjänst. I svenska tvingas eleverna läsa för att det står i betygskriterierna att de ska kunna det. I många ämnen anpassar man dock för eleverna för att de ska klara sig ex. att de får lyssna på texterna istället, instruktioner med bildstöd istället för text, göra prov muntligt istället för att läsa och skriva. Visst, det är bra för att eleverna kanske klarar några ämnen. Däremot skulle de eleverna som har läs- och skrivsvårigheter eller är ovana läsare, behöva läsa och skriva mycket mycket mer, för att faktiskt bli bättre.
En bok kommer inte kunna konkurrera med all modern teknik (för den som inte redan är bokfrälst). Så ibland måste man nog tvinga till läsning.
Jag läste för kanske ett år sedan en bok om bland annat läsförståelse bland unga, attans att jag inte kan komma ihåg vilken bok det var... Ta alltså detta påstående med en hel saltgruva: Det som jag minns mest av boken var informationen om att de barn och unga som läser mycket skönlitteratur utvecklar bäst läsförståelse, inte bara inom skönlitteratur utan också inom sakprosa. Det talar för att skillnaderna mellan läsförståelse inom olika texttyper är mindre än vi kanske vill tro.
Men å andra sidan, som Teraeagle skriver, det finns ju ganska stora skillnader i både innehåll, textteknik och läsupplevelse. Spännande fråga!
Jag tror skolan ofta gör eleverna en björntjänst. I svenska tvingas eleverna läsa för att det står i betygskriterierna att de ska kunna det. I många ämnen anpassar man dock för eleverna för att de ska klara sig ex. att de får lyssna på texterna istället, instruktioner med bildstöd istället för text, göra prov muntligt istället för att läsa och skriva. Visst, det är bra för att eleverna kanske klarar några ämnen. Däremot skulle de eleverna som har läs- och skrivsvårigheter eller är ovana läsare, behöva läsa och skriva mycket mycket mer, för att faktiskt bli bättre.
Detta problem uppstår ju dock främst för att eleverna inte läser och skriver utanför skolan. Att ge eleverna alternativa sätt att ta in och visa upp sina kunskaper är ett sätt att (försöka) göra skolan mer rättvis – alla elever ska ha rätt att kunna visa upp sina kunskaper, även om de har svårt att läsa eller skriva. I slutändan är väl detta ett symtom på en skola (och i förlängningen ett samhälle) som förväntar sig att alla ska klara samma utbildning på samma tid. Det finns inte utrymme för att gå om en årskurs, eller att börja skolan ett år senare om en sexårings psykosociala mognad inte har kommit tillräckligt långt för att klara av att gå i skolan.
Är tiktok kinas tysta vapen för att fördumma väst??????
Jag förstår att detta inte är en seriös fråga, men nej. Det finns många, många olika verktyg som splittrar våra förmågor att fokusera. :)
Smutstvätt skrev:Detta problem uppstår ju dock främst för att eleverna inte läser och skriver utanför skolan. Att ge eleverna alternativa sätt att ta in och visa upp sina kunskaper är ett sätt att (försöka) göra skolan mer rättvis – alla elever ska ha rätt att kunna visa upp sina kunskaper, även om de har svårt att läsa eller skriva.
Jag tror du är inne på något viktigt här!
Rent allmänt känner jag att skolan har kommit att fokusera alldeles för mycket på testning och bedömning av kunskaper, snarare än inhämtning av kunskaper, samt att man tappar bort helheten när undervisningen är uppdelad i olika ämnen.
För att ta ett exempel: För en historielärare som har som enda uppgift att sätta ett så bra betyg som möjligt på en elev som har svårt att läsa blir det naturligt att undvika läsmoment så mycket det går, så att eleven hinner lära sig så mycket historia och kunna visa upp så bra kunskaper som möjligt innan betygen ska vara satta – lite "rädda det som räddas kan". Men om fokuset i stället för nästa terminsbetyg i historia stället låg på elevens framtid och att göra eleven så väl förberedd som det bara går för vuxenlivet är ju detta helt uppochner och en brutal björntjänst precis som Jonto är inne på. Det absolut viktigaste för en sådan elev är ju just att få träna så mycket läsning det bara går!
Det finns inte utrymme för att gå om en årskurs, eller att börja skolan ett år senare om en sexårings psykosociala mognad inte har kommit tillräckligt långt för att klara av att gå i skolan.
Det här tror jag också är ett grundproblem, att vi hela tiden skickar vidare elever till högre årskurser trots att de inte har hunnit lära sig det de behöver . Det är så klart inte kul att behöva gå om och bli separerad från sina klasskamrater, men det ju ändå vara hundra gånger bättre än att tvingas genomlida flera år av undervisning som är på för hög nivå för att man ska kunna tillgodogöra sig den i stället för att få fokusera på att verkligen bemästra grunderna.
Jonto du har ju first hand experience från skolan, men görs sånna anpassningar seriöst?? Och då pratar du inte om dyslexianpassning? Smutstvätt, Oggih, ni båda verkar känna till detta? Jag har aldrig hört talas om något sånt?
Förmågan att läsa är ju alldeles inbakat i alla ämnen, är man dålig på det så är det självklart att det ska dra ner betyget.
En vän till mig berättade att det i USA existerar home schoolade barn vars föräldrar valt att inte lära dem att läsa som quite literally lever som analfabeter där. Är USA ens en first world country, gud...
Det här tror jag också är ett grundproblem, att vi hela tiden skickar vidare elever till högre årskurser trots att de inte har hunnit lära sig det de behöver.
Eller så kan man också satsa på att kommunicera tydligare till tex föräldrar hur viktigt det är att ligga i fas speciellt i ämnen som bygger på höjden (matte, svenska), och erbjuda extrahjälp. Sen tycker jag det är rimligt att förvänta sig att alla ska klara en skolgång under samma tid. Ska man dock tänka kritiskt så ser jag inget inneboende värde i att alla ska göra det egentligen, för i universitetet finns inga tidsramar och det skapar uppenbarligen inga problem. I ens grundskole/gymnasieundomsliv spelar ju det sociala en större roll än i universitetet där ingen ändå känner ingen vid start, som du redan nämner Oggih. Det kan kännas pinsamt och påverka ens prestation i de andra ämnena som man inte låg efter i till att börja med, så det där låter inte så smart tycker jag. Om dock skolan ska bli mer kronologiskt flexibel tycker jag att det även ska gälla framåt, dvs gynna begåvade som kanske inte ligger före i alla ämnen samtidigt så att man kan hoppa en hel årskurs. Jag tror dock det skulle skapa en del kaos
Q: Jonto du har ju first hand experience från skolan, men görs sånna anpassningar seriöst??
Att ge eleverna alternativa sätt att ta in och visa upp sina kunskaper är ett sätt att (försöka) göra skolan mer rättvis – alla elever ska ha rätt att kunna visa upp sina kunskaper, även om de har svårt att läsa eller skriva. I slutändan är väl detta ett symtom på en skola (och i förlängningen ett samhälle) som förväntar sig att alla ska klara samma utbildning på samma tid.
Kan såklart skilja sig mellan olika skolor men ja det är relativt vanligt att elever med läs- och skrivsvårigheter får uppläsning och göra prov muntligt eller med skrivhjälp i ämnen som inte är språkämnen. Det finns en god poäng i det, att de ska klara så många ämnen som möjligt trots sina diagnoser. Jag vill dock också påpeka att skolan ska arbeta med extra anpassningar och specialpedagogiska åtgärder. Däremot måste det också ske med en gedigen läs- och skrivträning också där man succesivt gör sig mindre beroende av sina anpassningar genom skolgången och kan bli mer självständig.
På skolan där jag arbetar så har vi ett projekt som heter "Läs dig stark" men tanken att vi ska involvera läsning av texter i alla skolämnen och också arbeta med hur man arbetar med en text och strategier.
Jag tror skolan måste fokusera mer på de grundläggande förmågorna: läsa, skriva och basal räkning. Elever som inte läser och skriver väl, får ofta svårt främst i SO-ämnena men delvis även NO-ämnena som bygger på text och skrivning. Jag tror att man ska minska antalet olika ämnen man läser och ta bort mycket stoff från kursplanen för att ge mer tid för läsning, skrivning och enkel räkning. Kunskaper om historiska tidsepoker, hinduiska gudar, elektriska kopplingar, kolväten m.m. kommer ändå att falna bort med tiden om man inte sysslar med det. Läsning, skrivning och enkel räkning där du dock med hela livet. Kan du inte läsa och skriva på en fullgod nivå, så borde stora delar av din studietid ägnas åt att träna på de färdigheterna, snarare än att läsa en massa fler ämnen.
(Notera att detta är mina åsikter som privatperson men som naturligtvis påverkas av mina yrkesrelaterade erfarenheter som lärare. I min yrkesroll som lärare arbetar jag och agerar dock utifrån de styrdokument som nu finns).
Jonto skrev:
Jag tror skolan måste fokusera mer på de grundläggande förmågorna: läsa, skriva och basal räkning.
Men gör man inte de två första per automatik i tex SO ämnena? Det låter som att ditt förslag skulle bestå i att ta utrymme från andra ämnen och ge till svenska/matte, men jag tycker det är roligare att få träna skriv/läsförmågan inom ett konkret stoff än att jobba med påhittade och contrived sammanhang i svenskan (tex Oidipus och mammakomplex och vad det nu är för teman man ska babbla om)
Det här tror jag också är ett grundproblem, att vi hela tiden skickar vidare elever till högre årskurser trots att de inte har hunnit lära sig det de behöver.
I det här så kommer ju lite diskussionen om "F-betyget" in också, alltså att man med icke-godkänt i kärnämnen inte kan bli behörig till gymnasieprogram.
Jag tror att man måste försöka tidigare hitta olika framkomliga vägar för elever.
Att det efter årskurs 9 finns olika vägar för elever. Inte nödvändigtvis att gå om årskurser men säg att alla inte behöver bli godkända i Svenska och Matte. Istället skulle man kunna gå en praktisk lärlingsutbildning till exempelvis mekaniker. Där får man träna läsning/skrivning så pass att man kan läsa och skriva tillräckligt bra för att kunna klara på sitt jobb läsa en manual, skriva ett avtal med en kund m.m. samt att klara att läsa informationstexter och myndighetskontakt som man behöver som medborgare. Samt den matematik som är relaterad till det yrke som man pluggar till.
Alla i den äldre generationen är heller inga superduktiga läsare och skribenter (Det tycker jag man ser när äldre uttrycker sig på Facebook ibland, no offence till er som är 60+ ;) ). De har dock klarat sig fint genom livet ändå för att de fått chansen att lära sig ett yrke och vad de behöver kunna där- istället för att tvingas bli akademiker och inhämta massor av teoretisk kunskap.
Kunskaper om historiska tidsepoker, hinduiska gudar, elektriska kopplingar, kolväten m.m. kommer ändå att falna bort med tiden om man inte sysslar med det. Läsning, skrivning och enkel räkning där du dock med hela livet. Kan du inte läsa och skriva på en fullgod nivå, så borde stora delar av din studietid ägnas åt att träna på de färdigheterna, snarare än att läsa en massa fler ämnen.
Jag håller med, men blir det inte problematiskt för eleverna som har lättare för sig i skolan? Det måste vara svårt att hålla en nivå som passar både analfabeter och kommande nobelpristagare, om man ska hårdra det. För de elever som ska bli historiker eller kemister är ju denna sakkunskap också viktig, även fast en minoritet faktiskt har nytta av den senare i livet. På universiteten klagar man ofta på att eleverna har så dåliga förkunskaper att de inte ens borde ha blivit antagna. Kanske kan man satsa mer på de basala kunskaperna i grundskolan men man kan ändå inte vara helt ”blank” gällande sakkunskaper när man börjar gymnasiet.
Men gör man inte de två första per automatik i tex SO ämnena? Det låter som att ditt förslag skulle bestå i att ta utrymme från andra ämnen och ge till svenska/matte, men jag tycker det är roligare att få träna skriv/läsförmågan inom ett konkret stoff än att jobba med påhittade och contrived sammanhang i svenskan (tex Oidipus och mammakomplex och vad det nu är för teman man ska babbla om)
Jag menar inte nödvändigtvis att man ska omfördela tiden mellan ämnena. Om jag exempelvis ska arbeta med eleverna om romarriket. Om jag ska lägga mycket tid på att arbeta med flera långa texter och lägga god tid på det eller lägga tid på att skriva och arbeta väl igenom uppsatser om det. Då kommer man inte hinna med lika mycket stoff. Då kommer man omöjligt hinna med alla epoker. Då måste man minska ner på innehållet/stoffet i de ämnena. Om jag exempelvis tar en text i läroboken och går igenom den muntligt med en powerpoint och ger eleverna lite uppgifter att arbeta med, så hinner jag igenom det stoffet på en lektion. Om vi dock istället ska läsa texten, arbeta noga med texten genom att exempelvis ta ut stödord, sammanfatta, diskutera och analysera texten, så tar det kanske den dubbla tiden. Det är inte bortkastad tid, men det gör att man inte hinner med lika mycket innehåll. Sedan kan man absolut arbeta mer ämnesöverskridande och involvera läsning och skrivning mer i de andra ämnena.
Tillägg: 1 dec 2024 00:45
Om vi inte enbart pratar lärande utan också betyg så känner jag ofta med elever som har svårt i skolan att de arbetar med för många ämnen. De försöker lära sig lite fysik, lite teknik, lite biologi, lite kemi, lite religion, lite samhällskunskap, lite historia, lite geografi, lite språk, lite matte o.s.v. men det blir bara förvirrande och de når inte riktigt betyg i något av ämnena för att tiden blir så utsplittrad.
Då hade det nog varit bättre att fokusera sin tid på kanske matte, svenska(läs/skriv) och engelska(läs/skriv) och ett av SO-ämnena och ett av NO-ämnena. För att kanske kunna då med all tid fördelad på endast de ämenna, kunna nå goda kunskaper och betyg där. Och med detta kunna få läsa på ett gymnasieprogram.
Teraeagle skrev:Kunskaper om historiska tidsepoker, hinduiska gudar, elektriska kopplingar, kolväten m.m. kommer ändå att falna bort med tiden om man inte sysslar med det. Läsning, skrivning och enkel räkning där du dock med hela livet. Kan du inte läsa och skriva på en fullgod nivå, så borde stora delar av din studietid ägnas åt att träna på de färdigheterna, snarare än att läsa en massa fler ämnen.
Jag håller med, men blir det inte problematiskt för eleverna som har lättare för sig i skolan? Det måste vara svårt att hålla en nivå som passar både analfabeter och kommande nobelpristagare, om man ska hårdra det. För de elever som ska bli historiker eller kemister är ju denna sakkunskap också viktig, även fast en minoritet faktiskt har nytta av den senare i livet. På universiteten klagar man ofta på att eleverna har så dåliga förkunskaper att de inte ens borde ha blivit antagna. Kanske kan man satsa mer på de basala kunskaperna i grundskolan men man kan ändå inte vara helt ”blank” gällande sakkunskaper när man börjar gymnasiet.
Ja, vi skulle behöva en mer individualiserad skola.
Ett sätt som man delvis redan idag kan använda är att man ger elever en anpassad studiegång där man stryker vissa ämnen från elevers schema och som de inte får betyg i. Det görs oftast för elever som inte orkar så mycket eller har problem med mående och prestationskrav och är ett beslut som ytterst tas av rektor men i samråd med vårdnadshavare. Det skulle man kunna göra även för elever som har svårt med kärnämnena och förmågorna läsa, skriva och räkna. Och då istället på den tid som blir över ha särskilda grupper där man arbetar med de förmågorna.
Det som idag ofta görs är att elever som ej har godkänt i sv/en, kan välja bort sitt moderna språk(ty/fr/sp), för att istället läsa förstärkt svenska & engelska. Så borde man kunna göra med fler ämnen. Jag tror att det inte görs för att alla fortfarande ska ha chans till en bra meritpoäng inför gymnasiet och att man inte vill dra undan mattan helt i ett ämne. Men om eleverna ändå inte klarar svenska, matte, engelska så kommer de ju inte vidare ändå...
Kanske kan man satsa mer på de basala kunskaperna i grundskolan men man kan ändå inte vara helt ”blank” gällande sakkunskaper när man börjar gymnasiet.
Många andra europeiska länders skolsystem ex. Tyskland fungerar ju så att man vid mycket tidigare ålder väljer inriktning mot en mer praktisk inriktad utbildning eller en mer teoretisk inriktad utbildning. Det finns såklart många nackdelar med det också och jag tror absolut inte Sverige helt ska anamma det men man skulle kunna göra små förändringar bort från hållet att alla ska kunna måste gå mot att nå behörighet att läsa på högskola/universitet som idag tycks råda.
Klart att den som ska gå naturvetenskapsprogrammet och i framtiden bli ingenjör måste få med sig en gedigen utbildning i NO-ämnena. Främst från gymnasiet men gymnasiet kan ju inte börja helt från 0.
Om man dock redan i grundskolan skulle kunna välja som elev tillsammans med vårdnadshavare och lärare att exempelvis lägga mycket tid på svenska, engelska och matte samt fokusera på samhällskunskap och historia av de andra teoretiska ämnena och inte läsa naturämnen. Då blir man såklart inte behörig till naturprogrammet utan får gå samhällsprogrammet eller en icke-högskoleförberedande utbildning. Elever behöver då göra val lite tidigare i livet som delvis begränsar deras framkomliga väl i utbildningsmässigt. Det är dock mycket bättre än att de bara flyttas vidare i ett system där de inte ens lär sig fullgott att läsa, skriva och räkna och till sist inte ens når en gymnasieexamen.
Qetsiyah skrev:Jonto du har ju first hand experience från skolan, men görs sånna anpassningar seriöst?? Och då pratar du inte om dyslexianpassning? Smutstvätt, Oggih, ni båda verkar känna till detta? Jag har aldrig hört talas om något sånt?
Jonto har betydligt mycket mer erfarenhet än vad jag har. Det jag har hört/läst om är olika anpassningar för att erbjuda alla barn samma chans att ta in och visa upp sina kunskaper i skolan. Exempelvis att elever med dyslexi får lyssna på texter (ofta i kombination med att de läser samtidigt) eller att elever med dyskalkyli får använda miniräknare på provuppgifter där övriga elever behöver använda huvudräkning.
Förmågan att läsa är ju alldeles inbakat i alla ämnen, är man dålig på det så är det självklart att det ska dra ner betyget.
Är det så självklart, dock? Å ena sidan är det klart att alla elever måste kunna läsa och skriva ordentligt, men å andra sidan, eleven kan ju vad de kan. Och det är inte som att de barn som får göra muntliga prov är analfabeter, men de kanske skriver långsamt, väldigt oläsbart eller har svårt att uttrycka sig i skrift. Genom att göra proven muntligt får dessa barn en chans att visa upp de kunskaper de faktiskt har, utan att begränsas av sina funktionsnedsättningar.
Problemet som uppstår är om skolan är den enda plats där elever läser och skriver texter som är längre än ett stycke eller två. Dessa elever, som är de som skulle behöva träna mest på att läsa eller skriva, är de som tar absolut mest skada av den utvecklingen. Med det sagt, jag tror inte att minskade anpassningar i skolan är svaret på detta. Även om det säkert finns anpassningar som gör mer skada än nytta, har dessa anpassningar införts för att eleverna ska ha en rättvis chans att klara skolan. Som Jonto skriver, det vore vettigt att ha en plan för hur man som person med behov av anpassningar ska bli mindre beroende av dem, särskilt när det gäller inom undervisningen (inom examinationerna tycker jag att behovet är annorlunda). Samtidigt ska det ju sägas att exempelvis texterna som eleverna ska läsa blir svårare med högre årskurser, så på det viset kanske behovet av anpassningar är konstant?
Återigen, anpassningarna i skolan skulle ju inte vara lika problematiska om eleverna faktiskt läste och skrev utanför skolan. Jag tror att det är där vi behöver satsa mest. Läsning i skolan i all ära, men det räcker nog inte. Nedgången i läsförståelse syns ju bland elever generellt, inte bara bland elever med anpassningar i skolan. Är det skolans uppdrag att kompensera för att barnen inte läser utanför skolan?
En vän till mig berättade att det i USA existerar home schoolade barn vars föräldrar valt att inte lära dem att läsa som quite literally lever som analfabeter där.
Även om jag är starkt emot hemundervisning, då det är ett ypperligt sätt att dölja problematiska hemförhållanden, att det är viktigt för barns psykosociala utveckling att de får umgås med barn i samma/nära ålder, och att föräldrar i regel inte har kompetens att ge sina barn en fullgod undervisning, är det skillnad på hemundervisning och så kallad "unschooling". Unschooling innebär att barnet i princip helt måste drivas av egen nyfikenhet – föräldrar och/eller lärare utforskar bara på barnets eget bevåg. Även om ett sådant inslag några timmar i veckan säkert kan vara väldigt givande för barnet, är det verkligen inte ett fullgott alternativ till mer strukturerad undervisning. Hemundervisning följer i regel en struktur där det, även om varje dag inte nödvändigtvis är helt inrutad, finns en läroplan och riktiga skolämnen som barnet följer.
Precis som med antivaccinrörelsen, i slutet av dagen är det barnen som står som förlorare. De vuxna kan ju läsa / har ju fått vaccin. :(
Det här tror jag också är ett grundproblem, att vi hela tiden skickar vidare elever till högre årskurser trots att de inte har hunnit lära sig det de behöver.
Eller så kan man också satsa på att kommunicera tydligare till tex föräldrar hur viktigt det är att ligga i fas speciellt i ämnen som bygger på höjden (matte, svenska), och erbjuda extrahjälp.
Sen tycker jag det är rimligt att förvänta sig att alla ska klara en skolgång under samma tid.
Är det rimligt, dock? Jag tycker att det låter klart mer rimligt att tiden en elev behöver för att klara skolan är normalfördelad, där majoriteten av eleverna klarar skolan på tio år, men att en signifikant procent behöver ett år mer eller mindre.
Ska man dock tänka kritiskt så ser jag inget inneboende värde i att alla ska göra det egentligen, för i universitetet finns inga tidsramar och det skapar uppenbarligen inga problem. I ens grundskole/gymnasieundomsliv spelar ju det sociala en större roll än i universitetet där ingen ändå känner ingen vid start, som du redan nämner Oggih. Det kan kännas pinsamt och påverka ens prestation i de andra ämnena som man inte låg efter i till att börja med, så det där låter inte så smart tycker jag. Om dock skolan ska bli mer kronologiskt flexibel tycker jag att det även ska gälla framåt, dvs gynna begåvade som kanske inte ligger före i alla ämnen samtidigt så att man kan hoppa en hel årskurs. Jag tror dock det skulle skapa en del kaos
I en idealisk värld skulle väl barnen läsa respektive ämne så länge de behöver, så att det inte blev samma stigma kring att gå kvar med sin klass. Dvs. att man som elev kanske går i "fyran" i svenska, "tvåan" i matte, "trean" i engelska och "femman" i NO. När man har tillgodogjort sig "tvåans" mattekunskaper, då går man vidare och går "trean" i matte. Det vore organisatoriskt omöjligt, men man kan drömma.
I slutet av dagen tror jag absolut att det är bättre för elever att gå om en årskurs, istället för att konstant puttas vidare. Om inte annat för att slippa känslan av att "ligga efter" hela tiden. Det är nog något som skulle behöva utredas noggrant av pedagoger och barnpsykologer dock...
En elev som idag inte blir behörig till ett gymnasieprogram får inte gå om nian, utan ska söka till ett individuellt program på gymnasiet. För vissa är det säkert bra att få "börja om" på en ny skola, där ingen känner en, men samtidigt kan jag tycka att det är orimligt att elever får lämna grundskolan utan att ha klarat av den.
Vi har skolplikt till och med årskurs nio, men om du inte klarar av utbildningen (på utsatt tid), då är det inte obligatoriskt att gå om årskurser eller söka individuellt anpassad vidareutbildning. Det om något säger väl att det inte är sakkunskaperna som är obligatoriska, utan att man tillbringar ett visst antal år i skolan.
I sig kanske det är (eller var) rimligt – när skolplikten infördes gjordes ju det för att barnen annars tvingades arbeta hemma på gården. När barnen gått i skolan i ett antal år hade de i alla fall lärt sig läsa och skriva någorlunda, och de hade fått lite bättre koll på världen, även om de inte hade klarat alla ämnen. Dessutom fanns det en verklig framtid utan att ha klarat hela grundskolan. Det finns i princip inga jobb som går att få utan att ha gått i gymnasiet, är det då rimligt att ett barn som har gått färdigt skolan tidsmässigt (men inte kunskapsmässigt) inte längre omfattas av skolplikten? Om grundskolan sedan är obligatorisk att fullfölja genom att gå om årskurser, eller genom individuella program på gymnasiet, det kanske inte är lika viktigt.
Det som idag ofta görs är att elever som ej har godkänt i sv/en, kan välja bort sitt moderna språk(ty/fr/sp), för att istället läsa förstärkt svenska & engelska. Så borde man kunna göra med fler ämnen. Jag tror att det inte görs för att alla fortfarande ska ha chans till en bra meritpoäng inför gymnasiet och att man inte vill dra undan mattan helt i ett ämne. Men om eleverna ändå inte klarar svenska, matte, engelska så kommer de ju inte vidare ändå...
Ett (mindre) problem med detta blir ju att eleverna kanske inte når tillräcklig meritpoäng för att komma in på ett gymnasium. Skulle ett alternativ kunna vara att man börjar med kärnämnena, och senarelägger övriga ämnen? Så om eleven kommer ikapp genom intensivträning, kan de läsa de ämnena i snabbare takt senare? Exempelvis att en elev med lässvårigheter i årskurs sex, får läsa svenska, engelska, matematik och SO under ett eller två år, och sedan ha möjligheten att läsa övriga ämnen från och med årskurs sju eller åtta? De kommer såklart att ha en rejäl uppförsbacke, och vissa av eleverna kanske behöver intensivträning i hela högstadiet, men genom att senarelägga ämnen, istället för att stryka dem helt, kanske det blir ett mindre drastiskt beslut? Uppförsbacken har de ju ändå idag, bara det att uppförsbacken finns i alla ämnen.
Nån inverkan av Corona? Vad tror ni?
Säkert! Det var väl nyheter om det, att unga låg efter i skolan efter covid? Hmm, måste söka…
Dra på trissan, det verkar vara mindre dystert än jag trodde! Skolresultaten verkar inte ha påverkats alls så mycket som man trodde att de skulle göra:
Många huvudmän upplever ett kunskapstapp, men många upplever också att det inte påverkat elevernas kunskaper så mycket:
Det verkar vara mer komplicerat än jag trodde. Intressant! ☺️
