Under en föreläsning tolkade läraren en Riemannsumma så vi fick en integral, hur?
Är dålig på begrepp och det var länge sen vi läste Riemannsummor. Vilken Riemannsumma var det han (vår lärare) tolkade summan som för att övergå från summanotation till integral i bilden ovanför tror ni?
Riemannsummor används för att definiera Riemannintegral (=det integralbegrepp som används i gymnasiet och de elementära kurserna på univ.) Jag har inte tillgång till skriften med en s 12 som du hänvisar till. Försöker här något förenklat beskriva vad det handlar om: Låt f vara kontinuerlig och reellvärd på slutna intervallet S= a,b (min dator har inte klammer). Låt D1, D2 ,,,,Dp vara en följd av av delintervall i S med längden l(Dp) sådana att sup(l(Dp)) går mot 0 när p går mot oändligheten och att unionen av alla Dp. = S. Låt vidare xk tillhöra intervallet Dk . Definiera integralen av f på S med I(f) = gränsvärdet(Summa(f(xk )*l(Dp )) när p går mot oändligheten. Summorna kallas Riemannsummor. Darboux sats säger att om f är kontinuerlig så konvergerar Riemannsummorna mot ett reellt tal. Integralen definieras alltså som detta tal.
I exemplet är f=integranden t h. Med 2<=x<=3 är den är på behörigt avstånd från farligheter, alltså f kont. Summan t v är av typ som ovan beskrivits.
Hej,
Integral ∫baf(x) dx approximeras med Riemannsumma genom att dela in integrationsområdet [a,b] i n+1 stycken lika stora delintervall [tk,tk+1] där
tk=a+k·b-an , k=0,1,2,⋯,n.
- Integralen delas upp i n+1 stycken integraler över delintervall.
∫ba=n∑k=0∫tk+1tk.
- Över varje delintervall approximeras integranden med en konstant funktion,
f(x)≈f(tk) , x∈[tk,tk+1]
vilket leder till att Integralen approximeras med en summa
∫baf(x) dx≈n∑k=0∫tk+1tkf(tk) dx=n∑k=0f(tk)·(tk+1-tk).
- Eftersom delintervallen är lika långa är tk+1-tk=b-an vilket ger approximationen
∫baf(x) dx≈(b-a)·1nn∑k=0f(tk).
Här har han summan ∑3ni=2nni2-n2 som skrivs
1nn∑k=01(2+kn)2-1
där definierats k=i-2n. Jämför detta med
(b-a)·1nn∑k=0f(tk) för att få
b-a=3-2 och f(tk)=1(2+kn)2-1.
Om du sätter
tk=2+kn och f(x)=1x2-1
så kan du skriva att summan är en approximation till integralen
∫321x2-1 dx,
som i sin tur kan beräknas via partialbråksuppdelning av integranden till att vara 12ln32.
Det sökta gränsvärdet blir exakt lika med denna integral, så resultatet är
12ln32=limn→∞3n∑i=2nni2-n2.