Tycker ni också att det är lättare att läsa fack- och skönlitteratur när ni är trötta?
God middag, Pluggakuten!
Jag har under i princip hela mitt liv upplevt någon typ av läsningsaversion, framför allt när det kom till skönlitteratur, eftersom jag har aldrig kunde åtnjuta verken. Att läsning skulle ge upphov till tydliga interna bilder och föreställningar var helt främmande för mig, fram tills för ett par dagar sedan, när jag inte kunde somna och bestämde mig för att läsa lite. Och herre gud vilken upplevelse det var!! Allting bara gick in i hjärnan utan problem; det var ju som att kolla på film!
Dagen därpå försökte jag läsa under dagen, utan större framgång. Samma problem som vanligt, kunde inte föreställa mig något och mina tankar vandrade iväg. Sedan när jag försökte igen under kvällen, innan det var läggdags, var det precis som natten innan, det var som att kolla på en spelfilm!
Jag har kommit till slutsatsen att tröttheten gör att man inte orkar tänka på andra saker, och då är det lättare att läsa, för det kräver ingen energi. Jag har känt till detta under längre tid, jag läser alltid facklitteratur när jag är trött för då sätter det sig direkt, men det gick inte upp för mig förrän i förrgår att detsamma gäller för skönlitteratur!
Nu efter min lilla anekdot: tycker ni också att det är lättare att läsa när ni är trötta? Vad tror ni det beror på?
Intressant. Märker du av i andra sammanhang att du har svårt att koncentrera dig på en sak i taget när du har mycket energi?
Jag vet inte riktigt. Kanske när jag är ointresserad, men det brukar ju vara så för de flesta.
Jag tror jag har väldigt bra fokus i allmänhet. Det är bara just i det här sammanhanget som fokuset har varit flyktigt.
Vilken grad av trötthet ska det vara? När jag är trött och läser sover jag istället.
Så trött att det känns sådär riktigt gött att bara lägga sig ned en stund.
