Två påståenden om högskoleutbildning
Hej, här är två påståenden om universitetsplugg jag hört från en del människor. Håller ni med, vad tycker ni om dessa? Kanske lite vinklat mot ingenjörsutbildningar men allmänna kommentarer är också välkomna!
- Man lär sig att lära sig, det är i sig en viktig förmåga och stoffet är inte lika viktigt.
- Det är inte meningen att man ska minnas allt från sin utbildning, men man kan lättare återminnas jämfört med någon som inte lärt sig det sedan tidigare.
Jag tycker att 1 är väldigt sant. Jag tror att det mest syftar till att yrkesverksamma också konstant behöver ta in ny information, men jag märker det redan nu att det blir lite lite enklare att plugga för varje kirs jag går. Jag har hört detta speciellt om teknisk fysik pga det höga tempot, men jag tycker det gäller för alla utbildningar.
Jag håller inte med 2) lika mycket. Jag glömmer så pass snabbt att jag helt enkelt har svårt att tro att det kan vara sant. Till exempel gick jag en kurs i senare delen av denna vår som jag inte minns ett skvatt av nu. Dock märker jag att jag minns bättre från kurser jag gillade, och självklart minns man också bättre från kurser vars innehåll ligger som grund till efterföljande sådana. Jag har inte provat att försöka återminnas nåt så jag ska inte påstå för mycket, hur skulle jag testa mig själv?
Att en ingenjörs uppgift sägs vara att ”lösa problem” (vilket jag fortfarande inte fattar) verkar implicera båda påståenderna, men jag tycker det låter som en konstig affärsidé/andemening
Intressanta frågeställningar! I allmänhet tänker jag att det nog ändå är meningen att studenter ska lära sig allt som utbildningen innefattar, även om det självklart inte är rimligt att förvänta sig detta. Vad är poängen med att lägga tid och utbildningspengar på något, om meningen ändå är att studenterna inte ska lära sig detta långsiktigt?
Däremot känns det inte alltid som att högre utbildningar är upplagda för att vara optimala för långsiktig inlärning av allt material, så det kanske egentligen talar för att påstående två är halvt sant. Jag minns när jag och mina kursare satt på en föreläsning som handlade om projektarbete och upplägg, där föreläsaren berättade att två parallellt löpande projekt var optimalt ur ett produktivitetsperspektiv – färre projekt medförde ofta luckor av tid, men fler brukade medföra minskad övergripande produktivitet – samtidigt som min utbildning schemalagt oss på fem eller sex kurser samtidigt. Alltid trevligt när utbildningen lyssnar på sig själv.
Om vi sedan lägger till det opedagogiska med att ha en enda tenta i slutet av en ofta kort kurs (det är svårt att studera till en tenta under tre veckor när kursen är sex veckor lång), börjar påstående två låta mer och mer troligt i mina öron...
En får nog vänja sig vid faktumet att högre utbildningar ofta bedrivs med hjälp av personer som inte har något intresse för att faktiskt undervisa, utan endast vill få forskningspengar, och då blir ofta utbildningen därefter. Tyvärr.
Jag skulle nog säga att det finns en sanning i båda påståendena, och att de, till en viss del är beroende av varandra.
Förmågan att lära sig tekniken bakom inlärningsprocessen gör att vi kan tänka mer effektivt och således utföra arbetsuppgifterna bättre. Men det instrumentet är helt meningslöst om du inte har kunskap att ackumulera. Inlärningsprocessen fungerar på det viset att om du har lärt dig A1, så lär du även få enklare att lära dig A2 givet att A2 bygger på A1. Tanken är att du skall kunna associera informationen du tidigare bär på och använda den till de nya. Det tankemönstret är enligt min uppfattning det enda sättet man kan få en person att lära sig snabbt samtidigt som den fördjupar sig i ämnesområdet.
Den utbildningen man får är ju fylld med kunskap som sedan skall tänkas tillämpas i arbetslivet. Det är nog inte meningen att man skall minnas allt man lär sig, dels är det ju ur ett pedagogiskt perspektiv nästintill omöjligt för den genomsnittliga eleven och dels är det nog inte heller tanken - det förväntas att man skall lära sig i praktiken också. Men jag tror nog definitivt att om en person har studerat och verkligen förstått innehållet ordentligt, så kommer den ha enklare för att minnas och lära sig på nytt relativt någon som aldrig har bekantat sig med ämnet tidigare.
Nja jag tänker på min gymnasieingenjörsutbildning 1970-1972.
Efter lite praktiserande efter utbildningen hoppade jag av och började arbeta på byggen med min bror som just hade startat sin firma. 1986 bestämde jag mig för att återuppta mitt yrke på elkraftsidan. Vid anställningsintervjun sade ingenjören som anställde mig att jag kastat bort min utbildning. Det visade sig vara ett fullständigt felaktigt påstående. Vi fick en väldigt bra grund att stå på som innehöll allt från stora maskiner till finelektronik. När jag påbörjat min anställning så fick jag åka på kurs efter kurs där alla mina tidigare studier kom väl till pass och väl hemma på kontoret var det lätt att fördjupa mig och förstå de uppgifter jag hade att sköta.
Så påstående ett håller jag helt med om.
Påstående två är också väldigt sant.
Ett vanligt påstående från många som gått liknande utbildning som mig är att vissa delar av det vi fick lära oss i skolan har vi aldrig fått nytta av. Det är ett otroligt dumt påstående. Visst kan man peka ut någon enstaka sak, men det är helheten summan som är det viktiga.
Jag ser på min dotter som nu har en akademisk utbildning att hon i mina ögon lärt sig en del udda saker som grammatik som för mig är helt obegriplig, men nu när hon påbörjat sitt yrkesliv så ser jag ju vilken oerhörd nytta hon har av all sin utbildning och hur lätt hon har att ta fram information.
Så kämpa på alla ni som studerar och förstå vilken oerhörd förmån ni har som kommer ut i arbetslivet med så många dörrar till kunskap öppna och att nästan inga kunskaper förskräcker er. Ni vet också om att den "hårddisk" som vi lagrar våra kunskaper aldrig blir full utan tvärtom verkar att ha den egenheten att ju mer vi lagrar ju mer plats blir det över.
I mitt eget fall så är det väl en kombination av både (1) och (2). Beroende på vad man jobbar med så kommer man ha olika stor nytta av det man har lärt sig. Jag har läst kurser om hur man raffinerar olja och producerar biobränslen men det är inte något jag jobbar med, därav suddas den kunskapen ut med tiden. Dessutom tillkommer nya tekniska innovationer, nya forskningsresultat osv. som inte fanns när man läste sina kurser och som man heller inte tar del av om man inte aktivt jobbar inom området. Att "lära sig att lära sig" är ju däremot nåt man har nytta av oavsett vad man jobbar med, det kan vara allt från hur man hittar information, tolkar något resultat eller skriver en teknisk rapport. Pluggakuten är faktiskt ett väldigt bra verktyg även för oss som har pluggat färdigt eftersom det hjälper till att underhålla kunskaper man kanske annars hade förlorat.
Sen är det absolut så att man lär sig mycket efter utbildningen. Det kan vara hur något it-system fungerar, hur man lyfter en investering eller hur man gör en riskanalys. Sånt är svårt att lära sig på ett universitet eftersom det kan vara olika från företag till företag och kräver viss praktisk erfarenhet.
