Tolka mätvärden
Jag har en glasflaska och frågade tillverkaren om det fanns bly i flaskan, i glaset eller i färgen eller i båda (den är mörk, till för olja).
Tillbaka fick jag ett dokument på italienska där ett av mätvärdena var för bly. Men hur ska jag tolka detta:
Ppm betyder miljondelar, så 140 miljondelar av flaskan är bly, eller som det står 0,014 procent.
Om flaskan väger 1 Kg dvs 1000 gram så är det 1000*0,014/100 gram bly i flaskan.
Jo jag visste att ppm betydde det men visste inte hur man skulle tolka det här - Tack!
Men en liten följdfråga: åsikter om man skulle våga förvara olja i en sådan flaska? Kan fett dra ut bly ur glas?
Någon har svaret på följdfrågan?
Bly i glas brukar vara blyoxid, PbO. Det är en polär förening som inte är löslig i olja. Jag har svårt att föreställa mig att det skulle kunna gå över bly från glaset till oljan.
Okej, men varför har man alls satt upp gränsvärden och varför var det så mycket prat om bly i kristallglas? Tänker det borde finnas något skäl - mer än att "släng inte glaset i naturen" - alltså ATT det kommer ut...
Om man förvarar en sur vattenlösning, exempelvis vin, i en (bly)kristallkaraff, så kommer vinet att innehålla ganska mycket blyjoner efter några dagar. (Om man häller upp vinet i karaffen strax innan det skall serveras är det ingen fara.Och blykristall bestod av väldigt mycket större andel bly.)
Jag kan inte mycket om kemi.
1) Varför skulle en sur lösning / livsmedel dra ur blyjoner men inte något som tex (vad jag antar är neutralt) olja?
2) Om man har något basiskt eller neutralt i kommer det inte få något bly i sig alls då?
3) I detta fallet tror jag blyet kommer från färgen i glaset och inte från glasmassan. Borde det också vara blyoxid då?
4) Du menar att (åtminstone inom EU) så är gränsvärdena sådana att vi inte hamnar i närheten av blykristallinnehållet?
5) Men i vilket fall - ackumeleras inte tungmetaller så i kombination med allt annat vi får i oss i vardagen så är det inte något man vill ha alls i tex en flaska - även om det är någon enstaka jon som går ur flaskan till oljan?
1-2) Blysalter är amfotera, vilket innebär att de är mer lösliga både i sura och basiska lösningar än i neutralt vatten.
3) Detta gäller andra blysalter också. Blykromat har använts som gult/rött pigment förr.
4) Vill du köpa äkta blykristallglas är det bättre att leta i antikaffärer än bland nytillverkat.
5) Det finns en viss risk, men med så lågt innehåll som i din glasflaska är det nog försumbart. Men å andra sidan är det kanske onödigt att ha oljan i just den flaskan, om oljan är avsedd för mat?
I slutändan blir det väl lite att sila mygg och svälja kameler. Visst, om du använder blyglas regelbundet så kommer du att ta upp vissa om än väldigt små mängder bly. Frågan är hur pass stor andel av den totala mängd tungmetall och miljögift du utsätts för under din livstid som kommer från denna källa. Troligtvis är den väldigt liten, men jag har inga siffror för att backa upp detta.
I allmänhet är det positivt att "låsa in" skadliga ämnen i glas eftersom det minskar hur stor mängd som kan lösas ut (lakas). Vid sopförbränning kan man t.ex. bilda glasartade strukturer av smält och stelnad aska och det anses positivt ur miljösynpunkt, just eftersom det låser fast miljöskadliga ämnen som tungmetaller.
Blyoxid kan reagera med vätejoner och bilda fria blyjoner i vattenlösning samt vatten. Just därför är det inte bra om ämnet kommer i kontakt med sura vätskor. Testa gärna att skriva reaktionsformeln. Man kan även få vissa metaller i vattenlösning om den är kraftigt basisk, t.ex. kan det ske med zink från ZnO. Oklart ifall det även sker med bly. Troligen inte, eller åtminstone i betydligt mindre omfattning. Neutrala lösningar är nog ganska så säkra.
Edit: PbO är som sagt amfotär, så det blir samma effekt som för ZnO.