Titrering och substansmängd
Hallå! Vill bara kolla om jag fattat detta rätt:
Låt oss säga att man har en sur lösning, och så titrerar man så att det ändrar till en färg som indikerar att lösningen nu är neutral. Betyder det då att substansmängden för både det sura ämnet och det basiska ämnet är precis lika stor? Alltså att till exempel substansmängden ättiksyra och substansmängden natriumhydroxid är lika stor?
Nej. Det är bara om du har ett salt av en stark syra och en stark bas (t ex HCl och NaOH) som lösningen är neutral vid ekvivalensppunkten. Om du har ett salt av en stark syra och en svag bas kommer lösningen att vara sur vid ekvivalenspunkten. Om du har ett salt av en svag syra och en stark bas kommer lösningen att vara basisk vid ekvivalenspunkten. Du är inte så dum att du titrerar en svag syra med en svag bas (eller tvärtom), för då blir det inget tydligt omslag.
Smaragdalena skrev:Nej. Det är bara om du har ett salt av en stark syra och en stark bas (t ex HCl och NaOH) som lösningen är neutral vid ekvivalensppunkten. Om du har ett salt av en stark syra och en svag bas kommer lösningen att vara sur vid ekvivalenspunkten. Om du har ett salt av en svag syra och en stark bas kommer lösningen att vara basisk vid ekvivalenspunkten. Du är inte så dum att du titrerar en svag syra med en svag bas (eller tvärtom), för då blir det inget tydligt omslag.
Jaså okej! Men varför blir det inget tydligt omslag? Om vi har en svag syra så kommer den ju ändå skifta färg när den neutraliseras med en svag bas? Om man vill göra lösningen neutral så har man väl bara det alternativet?
Om man titrerar en stark syra med en stark bas blir det en stor pH-ökning runt ekvivalenspunkten, kanske 4 pH-enheter (det beror på koncentrationerna hos syran och basen).
Om man titrerar en svag syra med en stark bas blir det en halvstor pH-ökning runt ekvivalenspunkten, kanske 2 pH-enheter (det beror på koncentrationerna hos syran och basen).
Om man titrerar en svag syra med en svag bas blir det en liten pH-ökning runt ekvivalenspunkten, kanske 1 pH-enhet (det beror på koncentrationerna hos syran och basen).
Det fungerar på liknande sätt om man börjar med basen och titrerar den med en syra.
Man kan alltid neutralisera en syra med en stark bas, men det är bara om det är en stark syra som lösningen blir neutral vid ekvivalenspunkten. Om pH är nära 7 vid EP är det lämpligt att använda BTB som indikator, om man har ett annat pH-värde väljer man en annan indikator.
Smaragdalena skrev:Om man titrerar en stark syra med en stark bas blir det en stor pH-ökning runt ekvivalenspunkten, kanske 4 pH-enheter (det beror på koncentrationerna hos syran och basen).
Om man titrerar en svag syra med en stark bas blir det en halvstor pH-ökning runt ekvivalenspunkten, kanske 2 pH-enheter (det beror på koncentrationerna hos syran och basen).
Om man titrerar en svag syra med en svag bas blir det en liten pH-ökning runt ekvivalenspunkten, kanske 1 pH-enhet (det beror på koncentrationerna hos syran och basen).
Det fungerar på liknande sätt om man börjar med basen och titrerar den med en syra.
Man kan alltid neutralisera en syra med en stark bas, men det är bara om det är en stark syra som lösningen blir neutral vid ekvivalenspunkten. Om pH är nära 7 vid EP är det lämpligt att använda BTB som indikator, om man har ett annat pH-värde väljer man en annan indikator.
Tack för svar! Vi hade en laboration där vi hade ättiksyra (i vinäger), som ju är en svag syra, och vi titrerade med natriumhydroxid som ju är en stark bas. Indikatorn vi använde var fenolftalein, som ju blir rosa när lösningen blir basisk. Så det betyder ju alltså att vid ekvivalenspunkten (när lösningen blev rosa), alltså när alla syramolekyler hade reagerat med alla basmolekyler och substansmängd ättiksyra var lika stor som substansmängden natriumhydroxid, så var lösningen basisk. Men det är ju konstigt, för att när en lösning är basisk så ska den ju innehålla ett överskott av hydroxidjoner, men eftersom all mängd ättiksyra reagerat med all mängd natriumhydroxid och bildad saltet natriumacetat, så borde det väl inte finnas kvar något överskott av hydroxidjoner i lösningen?
Förmodligen har jag fattat något fel?
Om man titrerar ättiksyra med natriumhydroxid, så blir lösningen vid ekvivalenspunkten precis likadan som om man hade löst upp saltet natriumaetat i vatten. Om man löser upp NaAc i vatten får man en basisk lösning, eftersom en hel del av acetatjonerna skulle reagera med vattenmolekylerna så att det bildas ättiksyra och hydroxidjoner.
Det kanske är lite olyckligt att en lösning där man har neutraliserat en syra med en bas (eller tvärtom) inte alltid är en neutral lösning?
Smaragdalena skrev:Om man titrerar ättiksyra med natriumhydroxid, så blir lösningen vid ekvivalenspunkten precis likadan som om man hade löst upp saltet natriumaetat i vatten. Om man löser upp NaAc i vatten får man en basisk lösning, eftersom en hel del av acetatjonerna skulle reagera med vattenmolekylerna så att det bildas ättiksyra och hydroxidjoner.
Det kanske är lite olyckligt att en lösning där man har neutraliserat en syra med en bas (eller tvärtom) inte alltid är en neutral lösning?
Ok, så det bildas alltså egentligen inte något salt (natriumacetat) i reaktionen jag skrev ovan, utan det blir acetatjoner och natriumjoner fria i vattnet istället, och det bildas ättiksyra och hydroxidjoner? Då är ju lösningen basisk.
Summaformeln är att det bildas natriumacetat. En lösning av natriumacetat i vatten är basisk. Om du låter allt vatten avdunsta från den lösning man har vid ekvivalenspunkten, så kommer det att bildas natriumacetat (förorenat av fenolftalein, i ditt fall).
