Titrering i samhällsperspektiv
Hej!
Jag funderar lite på hur och när man använder sig av titrering i samhället, men kan inte riktigt komma på när det kan vara mer användbart än att bara mäta pH med hjälp pH-papper och sedan göra beräkningar utifrån det pH man får fram.
Tack på förhand!
Could somebody please answer my question, it would be extraordinarily appreciated. Best regards, your friend SimonL
Titrering är vanligt för att mäta buffertförmågan. På mitt jobb används det för att ta reda på hur mycket syra som berget som bryts i gruvor klarar av att ta hand om. Om man lägger stenar som innehåller metallsulfider på marken och utsätter dem för vatten och syre så bildas svavelsyra. Den kan försura omgivningen och orsaka utsläpp av tungmetaller. Stenarna innehåller dock en del mineral med basiska egenskaper, t.ex. kalcit och dolomit. De består bland annat av kalciumkarbonat. Om stenarna innehåller mycket av dessa mineral kan de neutralisera syran och då är inte miljöriskerna lika stora.
I ett sådant fall kan man inte använda ett pH-papper. Istället löser man upp malda prover av stenarna i utspädd saltsyra (då reagerar syran med karbonaterna). Överskottet av syra titreras med natriumhydroxid, s.k. återtitrering. Om det krävs lite natriumhydroxid för att nå ekvivalenspunkten så vet man att stenarna innehöll ganska mycket karbonater.
Sen finns det fler typer av titrering än just syrabastitering, t.ex. redoxtitrering. Det kan man använda för att exempelvis bestämma C-vitaminhalten i livsmedel.
Titering används också när det man ska undersöka finns i hög koncentration. Det kan göra andra typer av mätmetoder mindre tillförlitliga. Du kan t.ex. inte räkna ut koncentrationen av en syra om den har hög koncentration genom att använda pH-papper eller en pH-elektrod. Formeln pH=-log[H+] är bara giltig vid låga koncentrationer när man ligger nära något som kallas "ideal lösning".
Teraeagle skrev:Titrering är vanligt för att mäta buffertförmågan. På mitt jobb används det för att ta reda på hur mycket syra som berget som bryts i gruvor klarar av att ta hand om. Om man lägger stenar som innehåller metallsulfider på marken och utsätter dem för vatten och syre så bildas svavelsyra. Den kan försura omgivningen och orsaka utsläpp av tungmetaller. Stenarna innehåller dock en del mineral med basiska egenskaper, t.ex. kalcit och dolomit. De består bland annat av kalciumkarbonat. Om stenarna innehåller mycket av dessa mineral kan de neutralisera syran och då är inte miljöriskerna lika stora.
I ett sådant fall kan man inte använda ett pH-papper. Istället löser man upp malda prover av stenarna i utspädd saltsyra (då reagerar syran med karbonaterna). Överskottet av syra titreras med natriumhydroxid, s.k. återtitrering. Om det krävs lite natriumhydroxid för att nå ekvivalenspunkten så vet man att stenarna innehöll ganska mycket karbonater.
Sen finns det fler typer av titrering än just syrabastitering, t.ex. redoxtitrering. Det kan man använda för att exempelvis bestämma C-vitaminhalten i livsmedel.
Titering används också när det man ska undersöka finns i hög koncentration. Det kan göra andra typer av mätmetoder mindre tillförlitliga. Du kan t.ex. inte räkna ut koncentrationen av en syra om den har hög koncentration genom att använda pH-papper eller en pH-elektrod. Formeln pH=-log[H+] är bara giltig vid låga koncentrationer när man ligger nära något som kallas "ideal lösning".
Tack så ofantligt mycket! Ha en bra dag!
