Titrering av svag syra, ekvivalenspunkt
Hej, jag har en fråga om ekvivalenspunkten vid titrering av en svag syra
Jag har för mig att vid titrering av en stark syra, vid ekvivalenspunkten, är koncentrationen av hydroxidjoner lika stor som koncentrationen av vätejoner, vilket i sin tur ger lösningen ett neutralt pH-värde vid den punkten. Varför är då inte pH vid ekvivalenspunkten för en svag syra neutralt om det är samma koncentration hydroxidjoner som vätejoner? I min bok står det att ”vid ekvivalenspunkten är substansmängden tillsatta hydroxidjoner är den samma som substansmängden av den enprotoniga svaga syran”. Jag förstår inte detta och har inte hört talas om det förut, skulle någon kunna förtydliga vad som stämmer?
Ekvivalenspunkten definieras inte som den punkt då koncentrationer av hydroxid- och vätejoner är lika höga. Det är istället den punkt där man har tillsatt lika stor substansmängd hydroxidjoner som det fanns av syran från början. För en stark enprotonig syra innebär det att de enda vätejonerna som finns kvar i lösningen kommer från vattens autoprotolys, som då även ger en lika hög koncentration av hydroxidjoner. Följaktligen blir pH 7.
För en svag syra är skillnaden att den aldrig tar slut på samma sätt som en stark syra, eftersom det som bildas när syran titreras bort (den korresponderande basen till syran) alltid står i jämvikt med syraformen. Tar vi ättiksyra som exempel har ättiksyran tagit slut vid ekvivalenspunkten, men till följd av jämvikten tillbakabildas en liten mängd av syran tillsammans med hydroxidjoner. Det är dessa hydroxidjoner som ger en ekvivalenspunkt över pH 7.
Teraeagle skrev:Ekvivalenspunkten definieras inte som den punkt då koncentrationer av hydroxid- och vätejoner är lika höga. Det är istället den punkt där man har tillsatt lika stor substansmängd hydroxidjoner som det fanns av syran från början. För en stark enprotonig syra innebär det att de enda vätejonerna som finns kvar i lösningen kommer från vattens autoprotolys, som då även ger en lika hög koncentration av hydroxidjoner. Följaktligen blir pH 7.
För en svag syra är skillnaden att den aldrig tar slut på samma sätt som en stark syra, eftersom det som bildas när syran titreras bort (den korresponderande basen till syran) alltid står i jämvikt med syraformen. Tar vi ättiksyra som exempel har ättiksyran tagit slut vid ekvivalenspunkten, men till följd av jämvikten tillbakabildas en liten mängd av syran tillsammans med hydroxidjoner. Det är dessa hydroxidjoner som ger en ekvivalenspunkt över pH 7.
Nu förstår jag, tack så jättemycket!
