Termostat
Hej hej! Snabba svar uppskattas jättemycket då uppgiften kommer snart att lämnas in
Bimetaller är en typ av termostater. Det som jag har lyckats ta reda på egen hand är att bimetallen fungerar som en bro i en elektrisk krets. Normalt är bron ner, bimetallen transporterar elektricitet genom kretsen. När bimetallen blir varm expanderar en av metallerna mer än den andra så att hela metallen böjs lite grann i början men så småningom leder det till att det böjs så mycket att det bryter upp kretsen.
Fråga
* Hur kan bimetallen bryta av kontakten vid olika temperaturer, alltså att den böjs tillräckligt mycket innebär ju att det finns bara en gräns den kan ha. Strömmen kanske bryts av endast t.ex vid 60° C grader och det går liksom inte ominstallera det anser jag. Så kan någon förklara hur den kan böjas på olika sätt vid olika temperaturer för att bryta av strömmen.
Tack så mycket i förhand :)
Det var inte så lätt att hitta bilder på det eftersom modellen idag inte används så mycket utan man har elektroniska termostater.
Som jag minns dem så var en del uppbyggda med fjäderbelastning, så när du vred på ratten påverkade du fjädrar som bimetallen måste påverka för att kretsen skulle brytas upp. Ju mer du spände fjädern ju större kraft behövdes för att bimetallen skulle kunna bryta upp kretsen. Uppvärmningen av bimetallen påverkades av hur stor ström som gick igenom den. Så vid tillräckligt stor ström så värmdes bimetallen upp tillräckligt för att övervinna kraften från fjädern och bryta kretsen.
Man kunde bygga den så att metallen måste återställas manuellt vid t.ex. motorskydd, men en termostat på ett elelement jobbade själv hela tiden och den ersattes för rätt länge sedan, c:a 1960-1980, av elektroniska termostater.
Edit: Kom att tänka på att man ledde inte strömmen genom bimetallen utan lindade den som en spole med något eller några varv bara där strömmen genom den värmde upp bimetallen.
Konstigt att man har det på skolschemat idag? Visserligen har väl skolor inte råd att köpa in modern utrustning, men termostater med bimetall känns som något från en svunnen tid?
Jag har fortfarande kvar mitt gala strykjärn som jag fick av min mormor 1985. Jag tror klicket som örs när termostaten slår till eller från beror på en bimetallfjäder. Vet inte om det fortfarande är så i dagens strykjärn.
Teknisk tidskrift från 1938 har en bra bild här:
Sen hade jag fel i att det inte används längre. Sökning på bimetall och termostat visade att påståendet om dess död var betydligt överdrivet :-)
Hej!
Det är ett ämne som jag har valt att arbeta med, det är inget skolan har tvingat oss. Men, du sa att ju mer man spänner fjädern så behövs det större kraft för att bryt av strömmen. Hur ser modellen ut, jag fattar liksom inte bilden du skickade.
Hej
Jag har gjort en liten skiss på en mycket enkel termostat. 
Denna reagerar bara på omgivningstemperaturen. Jag förutsätter att strömmen i bimetallen inte värmer den alls.
I övre bilden är det kallt och bimetallen är helt rak och trycker ihop kontakterna. I nedre bilden är det varmt och bimetallen böjs och kontakten bryts. När bimetallen böjer sig så måste den också sträcka ut spiralfjädern. Genom att skruva på inställningsratten kan man bestämma hur mycket fjädern drar i bimetallen och därmed hur varm den måste vara för att orka dra isär kontakterna.
Som sagt, detta är en mycket enkel modell. Jag tror att de flesta bimetalltermostater också har en "bistabil" mekanisk funktion. T.ex. att bimetallen trycker och drar i en strömbrytare. När bimetallen böjer sig och trycker på strömbrytaren så kommer den till slut att "flippa över" till brutet läge och motsvarande den kallnar. Därav klicket i Smaragdalenas strykjärn. Svårt att illustrera i bild bara.
Hoppas det klarnat lite för dig, att jag i alla fall inte har rört till det ännu värre :-)
ThomasN skrev:Hej
Jag har gjort en liten skiss på en mycket enkel termostat.
I övre bilden är det kallt och bimetallen är helt rak och trycker ihop kontakterna. I nedre bilden är det varmt och bimetallen böjs och kontakten bryts. När bimetallen böjer sig så måste den också sträcka ut spiralfjädern. Genom att skruva på inställningsratten kan man bestämma hur mycket fjädern drar i bimetallen och därmed hur varm den måste vara för att orka dra isär kontakterna.
Som sagt, detta är en mycket enkel modell. Jag tror att de flesta bimetalltermostater också har en "bistabil" mekanisk funktion. T.ex. att bimetallen trycker och drar i en strömbrytare. När bimetallen böjer sig och trycker på strömbrytaren så kommer den till slut att "flippa över" till brutet läge och motsvarande den kallnar. Därav klicket i Smaragdalenas strykjärn. Svårt att illustrera i bild bara.
Hoppas det klarnat lite för dig, att jag i alla fall inte har rört till det ännu värre :-)
Om jag fattar rätt blir det så att ju mer man spänner fjädern, desto mer energi/ kraft krävs för att bimetallen ska böjas nedåt då den samtidigt dras upp av fjädern men om man skruvar in inställningsratten så kommer inte fjädern att vara lika spänd vilket betyder om bimetallen böjs neråt så blir det inte så stor kraft som drar den uppåt vilket betyder att strömmen bryts vid låga temperatur. Är det du menar ? Tack för din förklaring och nej det hjälpte jättemycket faktiskt :)
Japp, precis så jag menade.
Bimetall (Bi står för Två)
Metallblecken består av två olika metaller i samma plåtbleck. En på ena sidan och en annan på andra sidan.
De två metallerna har olika utvidgningskoefficient.
Exempelvis så utvidgar sig Aluminium dubbelt så mycket som stål. Om du sammanfogar två plåtar av Alu och stål så kommer Plåtblecket att böja sig när tempen stiger för Alu utvidgar sig mer på sin sida av Blecket, och den eletriska kontakten bryts.
Blecket svalnar och blir rakare, och då elektrisk kontakt igen.
