Termoklin, haloklin

ebba.pluggar skrev:

Hej! Förstår inte riktigt hur termoklin och haloklin fungerar, här är några frågor jag har:

Håller sig termoklinet och haloklinet till vissa årstider?

Rörs termoklinet runt under våren och hösten, och om det är så, är det bara pga vind eller finns det andra faktorer som hjälper till?

Finns alltid haloklinet men att termoklinet skapas ovanpå haloklinet som ett till språngskikt när det blir varmt?

Varför är det syrefattigt under haloklinet? Är det syrefattigt under termoklinet också? 

Tacksam för svar

Både termo- och haloklin kan uppstå i liten skala, som i en sjö där temperaturskickningen kanske endast finns under vissa delar av året. Där termoklinet störs/bryts i samband med att temperaturen ändras. Ett exempel på detta är när sjöar "vänder på sig", och helt ytan ser helt plötsligt ser ut att ryka, eftersom varmare vatten från ett lägre lager blandas upp med det kallare ytvattnet.

I en större skala finns det stabilare termoklin i djupare vattenmassor, t.ex. i djupare hav där temperaturerna är stabila under året. I Östersjön finns en kombination av termoklin och haloklin, som ger upphov till de ganska stabila språngskikten.

Temperaturen påverkar vattnets densitet, som minskar med ökande temperatur, och är högst vid 4°C (rent vatten). Salthalten påverkar även den vattnets densitet. Och båda påverkar hur utbyte kan ske mellan två vätskor. Motsvarande om du tänker dig en vattenvolym med kallt vatten som hälls i en en annan volym med varmare vatten, och det kallare vattnet sjunker då som en egen fas ner till botten och det tar ett tag innan temperaturen och vattenmolekylerna utbytts mellan volymerna. Samma sak med vätskor med olika koncentrationer av lösta ämnen, som salt eller socker. En mer koncentrerad lösning av salt kan hällas i vatten, och saltvätskan sjunker till botten och bildar en egen fas.

Om det sker en omblandning av vattnet så kommer skillnader i temperatur/salthalt att utjämnas. Och ju fortare omblandningen sker, desto snabbare sker utjämningen. Men i en väldigt stor volym som t.ex. Östersjön kan inte vattnet blandas om ordentligt, liknande vi gör med en sked i en kopp med te. Utbytet begränsas av avståndet t.ex. vid ytan finns mycket syre, som inte kan diffundera hela vägen ner till botten, och språngskikten förhindrar att ytvattnet "pressas" ner till botten. Syre förbrukas även på alla djup, men syre bildas/blandas in endast vid ytan. Så utan ordentlig omblandning av vattnet kommer det syrerika vattnet inte ner till bottnarna, och samtidigt pågår det kemiska processer vid botten som förbrukar syre, med resultatet att det blir en väldigt låg koncentration av syre på botten.