tentaplugg med utbrändhetssymptom?
Har lite mer än en vecka kvar till en viktig tenta, har en hel del att ta igen pga varit sjuk men känner att jag är nära att gå in i väggen. Svårt att ta in vad folk säger och text, desorientering, guldfiskminne, adhd på toppen av det...nä det är ingen höjdare, och jag känner att jag måste sänka takten för att fatta samma möngd information som innan. Har någon varit i samma sits och har tips på hur jag kan få ut så mycket från tiden som möjligt och vara i ok form till tentan? Fattar att man måste ta mycket mer pauser, men är osäker på hur jag borde lägga upp dem. Kortare pass utspridda över dagen? Ett längre pass och sen ordentligt med tid för återhämtning efter?? Ta heldagar av för att plugga bättre under pluggdagar? råd uppskattas :)
Notis: Vad jag har att säga är kanske inte vad du vill höra. Läs på egen risk.
Min rekommendation
Ta hand om dig själv och din hälsa i absolut första hand. Se över möjligheterna för omtenta vid ett senare tillfälle. Skaka av dig alla föreställningar om att försening av examen eller studierna generellt skulle vara en katastrof.
Det du beskriver är allvarliga varningstecken. Konsekvenserna av att ignorera dem kan vara ödesdigra.
Det låter ohälsosamt att pressa dig själv ännu mer om du redan har sådana symtom. Skulle råda dig att ringa vårdcentralen det första du gör imorgon, och hör med dem vad de tänker om dina symtom. Det kanske är möjligt att bli sjukskriven, och genom det få skriva tentan senare, utan att det påverkar studiemedel / studentboende / etc.
Väldigt sen i denna tråd men jag kom att tänka på en fråga. Hur vet man om man håller på att bli utbränd eller bara är trött och stressad? Det känns som att många av de symptomen är väldigt likt det man kan uppleva när man är trött och stressad (ur personliga erfarenheter så det kan ju givetvis vara helt fel). Det var bara en fråga jag kom att tänka på och jag tänkte att det hade varit intressant att ställa den :)
Dels kan det vara värt att hålla ögonen på om symtomen eskalerar, men det är också värt att fundera på om det hjälper att ta det lugnt i några dagar. Om du efter ett par dagars vila inte känner att symtomen börjar avta åtminstone lite grann, då kan det vara bra att kolla upp.
Med det sagt, utbrändhet är stressens slutstation. Om du redan har symtom på stress och trötthet som påverkar dig så pass mycket att du börjar oroa dig, vänta inte på att tåget når sin slutstation – dra i nödbromsen redan nu! Stanna upp, ta hjälp av dina anhöriga och dina lärare, och gör en plan för hur du ska kunna återhämta dig mer framöver.
Att skilja på naturlig stress och utbrändhetssymptom är nog helt enkelt väldigt, väldigt svårt – inte minst med tanke på hur många som varje år går in i väggen och blir utbrända trots varningstecken. Delvis handlar det nog om att lära känna sig själv och hur ens kropp och sinne fungerar, vilket blir lättare ju äldre man blir och ju fler typer av stress man har hunnit uppleva.
En generell sak jag personligrn brukar tänka (vilket inte ska förväxlas med råd från en läkare eller psykolog) är att naturlig stress och trötthet ska vara tillfälliga känslor, och att det är väldigt dåligt om man går hela veckor och månader med konstanta stresssymptom. Och om det dyker upp nya symptom som jag inte är van vid att få vid vanlig stress (t.ex. att jag får svårt att komma ihåg saker, eller blir väldigt ljudkänslig och lättirriterad) så tar jag det som ett väldigt tydlig tecken på att jag akut måste vila.
Börjar man fundera på om det man upplever är utbrändhetssymptom tycker jag precis som föregående talare var inne på att man omedelbart ska vidta åtgärder. En bra början kan vara att ta ledigt från studierna eller vad det nu är som stressar en några dagar, och bara fokusera på att ta hand om sig själv, med motion, bra mat och sömn. Man kan också försöka minska stressen genom att skjuta upp någon tenta eller avsäga sig något stressande extra åtagande man har. Och om detta inte hjälper ska man inte tveka att söka hjälp av vården då snabbt som möjligt.
Att bli utbränd kan verkligen fucka upp ens liv på ett fundamentalt sätt, och kan ta väldigt lång tid att bli frisk från. Så jag tycker man ska ha extremt stor respekt för farorna med stress, hellre ta det säkra före det osäkra, och hellre söka hjälp en gång för mycket än en gång för lite.
ja, alla dessa resonemang låter ju ändå rimliga! egentligen är det nog ganska diffust var gränsen går så klart. Jag menar alla känner ju sig stressade någon gång i livet under längre perioder och det är ju inte nödvändigtvis att det alltid leder till utbrändhet utan bara generellt att man blir tröttare osv pga viss påfrestning. Jag tycket det är så fascinerande hur kroppen funkar när det gäller sånt. Att den en vacker dag kan välja att bara "stänga av" när det väl nått sin bristningsgräns.
Så den enda slutsatsen som går att dra från det hela är egentligen att vara uppmärksam på sig själv, när man upplever dessa symptom under längre tid. Men nu kom jag på en till fråga. Hur längre tid är egentligen längre tid. (jag är väldigt insatt i att förstå hur människans psyke påverkas av yttre faktorer, därav mina frågor) Jag menar om man antar att man har 3 månaders stressig period, vilket är väldigt lätt hänt i skolan, så är det ju självklart att man blir trött, med sena kvällar, vilket kan leda till guldfiskminne, svårare att fokusera och längre inlärningstid.
Betyder detta att det tydligaste symptomet på att man heller på att bli utbränd och inte bara är trött och stressad är när det håller kvar även när man tex har lov, semester eller tid där man ska koppla av. Det låter ändå ganska rimligt enligt mina gissningar. Jag har dock inte så mkt kompetens inom detta område.
Hejhej lägger in mitt egna input såhär i efterhand eftersom tråden blivit återuppväckt: iallafall i min situation visste jag att det var seriöst pga att det började påverka vardagen till en grad där livet inte riktigt gick ihop. Jag var en trafikfara för mig själv när jag skulle gå in till stan (allt bara typ svajade), kunde inte hålla konversationer, och fick seriös spänningshuvudvärk av att försöka läsa. Inlägget var skrivet en månad efter att jag vart inne på psykakuten och inte vetat vilken månad det är, och det tog drygt ett halvår totalt innan jag kände mig klar i huvudet i vardagen igen, så det var väldigt svårt att reda det med "pauser" utan ordentlig sjukskrivning (vilket jag var för envis för). Klarade den där tentan iallafall. Nu ska man inte vänta tills det blir så dåligt, men nuförtiden kollar jag för hur enkelt det känns att tänka generellt, för när man får lite brainfog är det dags att sakta av oavsett vad man håller på med...Jag tror att alla har olika gränser för hur länge man kan vara stressad, speciellt beroende på hur man pluggar och andra faktorer som påverkar i livet. Jag själv pluggade inte absurt hårt för att vara en svår linje, men jag åt inte tillräckligt vilket drastiskt försämrade läget.
Gud vad hemskt det måste varit att behöva gå igenom det! Ändå så grymt att du tog dig ur det, det ska du ha en eloge för!
Tack för att du delade med dig av din historia, nu har jag dessutom fått en klarare bild av hur det kan upplevas att vara utbränd.
Får man fråga vad det var för linje du pluggade?
