Svenska fråga

Det är väl högst personligt vad man tycker om det.

Jag tycker det finns sådana situationer. 

Vad tycker/tänker du?

Jag tycker också det

Tja, det kan man väl tycka. Många av de som strider i krig gör nog inte det för de genuint vill kriga i sig, men de gör det av en lojalitet till staten eller för att det är viktigt att försvara landet och skyddar kanske andra eller hjälper landet. Så det skulle kunna vara ett exempel. Jag hade nog dock personligen inte köpt det och skulle inte gått med ut i krig om jag blivit kommenderad för att jag tycker krig är omoraliskt och också kommer många till skada.

Man behöver kanske inte ta någon så pass spetsartad situation. Tänk dig att dina föräldrar behöver hjälp med att flytta och ber dig hjälpa till att bära möbler en hel dag. Det kanske du egentligen inte spontant vill slösa en hel dag på och skulle vilja slippa och hellre vara hemma och spela tv-spel eller umgås med dina kompisar men du vet att dina föräldrar inte klara det ensamma och inte har någon annan som kan hjälpa dem och skulle bli glada om du ställde upp och då kanske det är nödvändigt att ställa upp även om du inte vill.

Jag tycker det har lite med plikttrogenhet att göra också.

Tänk dig att du är en väldigt duktig läkare och du är på semester på en plats där det utbryter en skottlossning. Många människor ligger skadade. Sjukhuset i byn behöver din hjälp för du är den ende på plats som har möjligheten att hjälpa och kanske kunna rädda de skadade. Egentligen kanske du inte vill dels för att du vet att det är mycket arbete, det kommer jobbigt rent känslomässigt och du hade tänkt vara ledig. Samtidigt står mycket på spel och du inser att du kanske måste göra en insats.

Jag kom också och tänka på en intervju jag såg med den förre statsministern Ingvar Carlsson i en dokumentär. När Olof Palme  som var statsminister dog 1986 var hela landet i sorg och allt var väldigt oroligt. Någon var dock ändå snabbt tvungen att ta över ledningen för landet. Ingvar Carlsson hade aldrig velat bli partiledare eller statsminister innan och fick nu frågan om han kunde ta över. Han ville inte. Dels var han skärrad över att en av hans närmaste vänner och arbetskamrater och landets statsminister blivit skjuten och dels så visste han att det skulle vara ett oerhört tungt jobb att efterträda en sån stark ledare som Palme och leda ett helt land. Han menade dock i intervjun att han kände att det var nödvändigt trots att han inte ville eftersom man var tvungen att ha någon som höll ihop landet tryggt och säkert och någon som kunde ta tag i det hela och han var den de ville ha och den enda som kanske skulle kunna klara att ta över och då hjälpa partiet och landet.

Man kan också ta ganska simpla exempel, om det gäller saker där man inte vill något men det inte rör sig om så viktiga saker. Om vi ska äta glass och det bara finns två glassar kvar, Piggelin och Storstrut. Jag vill egentligen inte ha Storstruten utan Piggelinen för den är godast, men samtidigt vet jag att min lillebror skulle bli jätteledsen om inte han fick Piggelinen eftersom det är hans favorit. Även om jag inte vill ha Storstruten egentligen, så kanske detta för min del inte är så viktigt utan för att rädda familjefriden bör jag kanske ändå ta Storstruten och låta honom få Piggelinen.

Jag tycker visserligen det är viktigt att känna efter vad man vill och inte gå med på saker bara för att vara andra till lags eller hjälpa andra men i ett samhälle där vi lever och verkar människor tillsammans kan det ibland vara viktigt att inte bara se till sig själv utan även vad som kan vara bra för andra. 

Jag vill ju påpeka också att det såklart inte gäller alla situationer, utan det alltid är bäst när vi kan göra saker av genuin vilja och ändå hjälpa människor.

Tack så hemskt mycket du gav så bra exempel!

Jag ska diskutera kring den här frågan, vad ska man tänka på när man diskuterar med andra? Och hur ska jag utveckla resonemang?