Svenska
När använder man de/dem/dom?
”De” är subjektsform, ”dem” är objektsform och ”dom” är talspråk som används för både de och dem (bör ej användas i formellt skriftspråk). Man kan ungefär säga att subjektet är den som utför något i en sats, medan objektet utsätts för det som subjektet gör (det som utförs kallas för predikat). ”De knuffade dem.” är ett exempel där ”de” är subjekt, ”knuffade” är predikat och ”dem” är objekt.
Om man vill ha en minnesregel så är ”de” motsvarigheten till ”vi” medan ”dem” är motsvarigheten till ”oss”. Man skriver t.ex. ”vi åkte buss” vilket också innebär att man skriver ”de åkte buss” medan man skriver ”Arne åkte buss till oss” vilket då innebär att man skriver ”Arne åkte buss till dem”.
Det är samma skillnad mellan "de" och "dem" som mellan "jag" och "mig", alltså subjektform respektive objektform. "Dom" är talspråksvarianten av båda (i alla fall i vissa dialekter).
Det känns komplicerat för mig. Ska försöka träna in det om jag orkar.
Tack.
Det är lite vanskligt för mig som inte är så bra på grammatik och går på känsla när jag väljer de eller dem, men jag försöker ändå.
Det känns inte bra att börja en mening med dem. Jag kommer inte på ett enda tillfälle där det skulle fungera.
De cyklar. De går på bio. De har en fyrhjulsdriven bil. De ska åka på semester.
För att få in dem tänker jag mig så här:
Jag såg dem i bilen när den for förbi. Oj så mycket fågelkvitter, hör du dem?
Det blir liksom mer i förbigående som man använder dem.
Dom täcker bägge fallen i talspråk. I alla fall här i Roslagen.
Dom där! t.ex. kan användas lite nedsättande.
Dom som cyklar ser sig inte för. Dom som går ser sig inte för. Dom som kör bil struntar i fotgängarna.
Det är lite jobbigt för oss som både går, cyklar och kör bil. Vi har liksom tre personligheter, beroende på om vi går, cyklar eller kör bil.
Det intressanta med dom där, är att vi använder det fördomsfullt, men med undantag.
Det vet man ju hur dom där fotbollsspelarna är, men inte Magnus för han är duktig på matte.
Eller dom från Falun vet man ju hur dom är, men inte Saga hon är ju som oss.
ConnyN skrev:Det är lite vanskligt för mig som inte är så bra på grammatik och går på känsla när jag väljer de eller dem, men jag försöker ändå.
Det känns inte bra att börja en mening med dem. Jag kommer inte på ett enda tillfälle där det skulle fungera.
De cyklar. De går på bio. De har en fyrhjulsdriven bil. De ska åka på semester.
Anledningen till att "dem" inte ofta förekommer i början av meningar är för att svenskan nästan alltid inleder meningar med subjekt eller adverbial och aldrig objekt. Man skulle kunna börja en mening med "Dem" men ändras också betoningen av meningen.
Jämför: "Stolarna köpte pappa", "Dem köpte pappa". Det är alltså pappa(subjekt) som köpte stolorna(objekt). Denna mening kan vara rimlig att säga om man redan pratar om och pekar på stolarna. Normalt skulle man dock formulera det som "Pappa köpte stolarna"/"Pappa köpte dem". Svenskan har i princip fri ordföljd men vi brukar alltid börja med subjektet.
Här i ligger också ett argument för att ha kvar skillnaden på "de" och "dem"
"Dem sköt polisen". = Personerna blev skjutna av polisen
"De sköt polisen"= Polisen blev skjuten av personerna
"Dom sköt polisen"= Vi kan inte veta vem som blev skjuten men vi får anta att det var polisen för att subjektet(den som gör något) brukar stå först i meningen.
Jag använder ofta meningar som "Dem har jag inte koll på", "Dem tycker jag inte så mycket om", "Dem kan vi göra först, så blir resten lättare", "Dem hälsade jag på igår".
Laguna skrev:Jag använder ofta meningar som "Dem har jag inte koll på", "Dem tycker jag inte så mycket om", "Dem kan vi göra först, så blir resten lättare", "Dem hälsade jag på igår".
Hmmm intressant. Kan det bero på var man är uppväxt i Sverige? Eller mer social bakgrund?
Jag är uppväxt i ett industrisamhälle och med arbetarbakgrund. Här skulle man knappast ha kunnat höra dem i dagligt tal, men jag är naturligtvis präglad av min bakgrund.
Det som jag tycker är svårast med de/dem är när man har en mening som börjar med (nu skriver jag "dom" för enkelhets skull") "dom som".
Å ena sidan: Dom som är hungriga borde få gå före i kön (här kan det bara vara "de", väl?).
Å andra sidan: Dom som är hungriga borde man ge mat först (antingen kan man tänka sig det som en hopdragning av ungefär "Vissa är hungriga, dem borde man ge mat först" eller tänka sig "De-som-är-hungriga borde man ge mat först").
Smaragdalena skrev:Det som jag tycker är svårast med de/dem är när man har en mening som börjar med (nu skriver jag "dom" för enkelhets skull") "dom som".
Å ena sidan: Dom som är hungriga borde få gå före i kön (här kan det bara vara "de", väl?).
Å andra sidan: Dom som är hungriga borde man ge mat först (antingen kan man tänka sig det som en hopdragning av ungefär "Vissa är hungriga, dem borde man ge mat först" eller tänka sig "De-som-är-hungriga borde man ge mat först").
I första fallet är det entydigt "De" då det både i huvudsatsen och i bisatsen är ett subjekt
De(subjekt) som är(predikat) hungriga(predikatsfyllnad). De(subjekt) borde få gå(predikat) före i kön(adverbial).
I det andra fallet så är "dom" subjekt i ena satsen men objekt i andra satsen
De(subjekt) som är(predikat)hungriga (predikatsfyllnad)
Dem(indirekt objekt) borde(predikat) man(subjekt) ge(predikat) mat(direkt objekt) först.
Här är alltså pronomenet "de/dem/dom" subjekt i huvudsatsen men objekt i bisatsen men vi skriver bara ut pronomenet en gång.
Liknande är det i exempel som när det kommer efter en preposition
"För "dom" som inte hinner, har vi en annan tid"
Här är "dom" subjekt i satsen men det kommer en preposition före som indikerar att det ska vara objektsform.
Det normala idag är att man i dessa fall får välja fritt mellan subjekts- och objektsform, antingen "de" eller "dem", i alla fall enligt språkråd och språkvetare.
ConnyN skrev:Laguna skrev:Jag använder ofta meningar som "Dem har jag inte koll på", "Dem tycker jag inte så mycket om", "Dem kan vi göra först, så blir resten lättare", "Dem hälsade jag på igår".
Hmmm intressant. Kan det bero på var man är uppväxt i Sverige? Eller mer social bakgrund?
Jag är uppväxt i ett industrisamhälle och med arbetarbakgrund. Här skulle man knappast ha kunnat höra dem i dagligt tal, men jag är naturligtvis präglad av min bakgrund.
Att det finns skillnader mellan sociolekter är klart (medelklass här), men att det fanns skillnader i hur fri ordföljden är visste jag inte.
Laguna skrev: Att det finns skillnader mellan sociolekter är klart (medelklass här), men att det fanns skillnader i hur fri ordföljden är visste jag inte.
Hur menar du då? Fri ordföljd?
ConnyN skrev:Laguna skrev: Att det finns skillnader mellan sociolekter är klart (medelklass här), men att det fanns skillnader i hur fri ordföljden är visste jag inte.Hur menar du då? Fri ordföljd?
Jag tolkade det du skrev som att du inte brukar ha "dem" först i meningen.
Laguna skrev:ConnyN skrev:Laguna skrev: Att det finns skillnader mellan sociolekter är klart (medelklass här), men att det fanns skillnader i hur fri ordföljden är visste jag inte.Hur menar du då? Fri ordföljd?
Jag tolkade det du skrev som att du inte brukar ha "dem" först i meningen.
Aha. Nej det visade väl mer min okunnighet i svenska språket. Det har varit lärorikt att läsa denna tråd och att få vidga mina vyer en smula.
