(Svårt val) Åsikter om att skjuta på universitetet med 1 år

Jag har väl inte helt samma bakgrund som dig men likande (och samma ålder), jag var själv duktig på matematik på högstadiet. Sen valde jag samhällsvetenskap på gymnasiet och lade inte lika mycket fokus på matten och läste då bara till Ma3b. Sen läste jag Ma4 på Komvux under en tid när jag hade fullt upp med annat, men lyckades ändå få ett C där som du. Utan att plugga någon mer matte och glömt en hel del så började jag läsa matematik på universitetet ungefär två år senare och var som du väldigt nojig för detta eftersom mina förkunskaper var nästan bara precis det som krävdes för att få läsa programmet. Men jag hade inte så mycket val eftersom jag skulle ha ett andra ämne i min lärarutbildning och det finns inga andra bra saker att välja. 

Jag kan glädja dig med att det för mig och för de flesta andra med samma bakgrund i min klass gick/går väldigt bra, även om vi behövde kämpa och låta bitarna falla på plats successivt. Kurserna och föreläsningarnas tempo kommer inte riktigt bygga på att man har tid att stanna upp vid sånt som de räknar med att man ska kunna sen tidigare så då gäller det att på egen hand antingen med kurskamrater eller exempelvis via  pluggakuten fylla i luckorna efter hand,oftast finns det någonstans i bakhuvudet och då kommer man rätt snabbt in i det. Det har krävts att jag har behövt lägga ner en hel del tid extra jämfört med de som har bättre förkunskaper, det får man vara beredd på men jag har inte känt att det varit övermäktigt och har lyckats hålla mig klart under de 40 h/veckan som är tänkt att man ska lägga på heltidsstudier. Det är svårt att få allt att falla på plats direkt när det blir mycket nytt. Oftast har jag känt att kurserna klarnat helt när man fått smälta all information. Det är lätt att bli avskräckt direkt när man ser en tenta direkt när man börjar kursen eller så men man växer in i den. Vissa kurser har det krävts både en och två omtentor för att komma igenom men nu har jag fixat 60 hp med både analys, linjär algebra etc. Det är varierat vilka kurser som kräver mycket förkunskaper och vilka som kräver mindre. Analyskurserna är tunga och där förenklar det väldigt med bra kunskaper i Integraler etc. från Ma4 medan linjär algebra nästan räcker med att ha med sig enkel Ma1 eller Ma2 då de mesta av teorin är ny och beräkningarna enkla. Om det inte ingå i din utbildning så börja med kursen "Grundläggande matematik" som vi hade i början. Den repeterar Ma4 och Ma5 i princip och bygger ut med lite teori, mycket bra grund.

Kurserna är inte nödvändigtvis så svåra, om man inte generellt har svårt för matte. Däremot har vi där jag studerar en institution som kanske inte helt har de bästa lärarna, sätter ribban lite väl högt eller rättar väl strängt ibland, men det kan nog skilja mellan olika universitet. Mest fokus ligger på räknedelarna och ibland kan man klara sig igenom även om man inte förstår all teori bakom, vilket är svårt att greppa på kort tid. Du som gillar att förstå, kan det vara svårt att acceptera om man inte bara har som mål att bli godkänd, utan faktiskt kunna bemästra det fullt ut.

Så jag skulle säga så här: Jag tror du absolut skulle klara att köra universitetsmatte direkt men det kanske kräver att du måste vara fokuserad, beredd att lägga ner lite mer tid än vissa andra studenter och kanske acceptera att du inte fixar allt direkt på första försöket. Väljer du istället att vänta ett år och verkligen fokuserar på att läsa upp din matematik och kikar en del på det som ska gås igenom så lär du såklart  ha lättare på universitetet och inte behöva lägga ner lika mycket tid då. Låt inte enbart din rädsla, hindra dig från att börja, det är jag glad att jag inte gjorde.Men det behöver inte vara fel och tänka förnuftigt att man vill förbereda sig lite bättre för att inte behöva lägga ner lika mycket tid när man väl är där och kanske kunna förstå allt djupare.

Du får gärna skriva PM om det är nåt specifikt som du undrar över eller vill bolla.

Hej!

"...jag har verkligen förberett mig på att när jag börjar på uni så ska jag förstå allting så perfekt som det bara går."

Jag vill inte vara den, men hoppas inte på för mycket. Detta kommer ta tid. Exempel: Din tråd du nyss la upp, angående uppgiften om derivatans definition. Jag kan inte påstå att jag arbetat alltför mycket med den sedan matte 3, men klarar jag av och förstår sådana uppgifter bättre nu efter ett års universitets studier? Ja! Allt handlar inte om att förstå allting perfekt, en hel del (tycker jag) kommer naturligt i och med att man använder det på olika sätt, i olika kurser exempelvis. Skulle jag bara plugga på derivatans definition skulle jag nog inte vara så mycket bättre än jag är nu på att använda den, eftersom allting annat runt omkring i matten har påverkat och lärt mig tänka på sätt som gör att sådana saker blir lättare. 

Snälla, räkna med att inte kunna förstå allting perfekt eller plugga på det tills du förstår det perfekt. Du kommer arbeta ihjäl dig. Ibland räcker det med att för tillfället bara kunna använda det man lärt sig, kanske är det mycket annat som händer i livet / andra kurser, och man kan gå tillbaka till det senare. Alternativt kanske det kommer upp i någon annan kurs där det används, och du får se saken ur ett annat perspektiv, kanske faller polletten ner då.

Om du tänker läsa ett kandidatprogram i matematik exempelvis, kommer ni antagligen ha lite repetition i början. Jag vet att vi gick igenom matte 2-4 lite snabbt, samt lite matte 5. Allt det exkluderar derivator, integraler och dylikt. Det var mest ren algebra och funktioner, trigonometriska ekvationer osv. Var inte orolig, om du är behörig att söka en utbildning så har du även alla förkunskapskrav.

Skicka PM om du undrar något mer, eller vill prata lite :)

Jonto skrev:

 

Du får gärna skriva PM om det är nåt specifikt som du undrar över eller vill bolla.

 Tack för att du delar med dig. 

Det finns en sak till som jag inte nämnde i min tråd som jag borde ha gjort.  
Det är ca 9 obligatoriska mattekurser på den utbildningen som jag har tänkt att gå, men om man lägger till alla valbara kurser så kommer man upp i ca 200hp matematik och det vill jag väldigt gärna hinna med! Jag vill gå alla valbara matematikkurser! _

Jag kan gå 6 år på uni istället för 5 för att hinna med det men varför inte ta det året nu istället. 
Under detta år så har jag tänkt att applicera för att bli mattecentrumvolontär samtidigt. 

Tack, jag tycker att jag borde ta ett år och köra matematik ordentligt. 

Korra skrev:

Jonto skrev:

Jag har väl inte helt samma bakgrund som dig men likande (och samma ålder), jag var själv duktig på matematik på högstadiet.Sen valde jag samhällsvetenskap på gymnasiet och lade inte lika mycket fokus på matten och läste då bara till Ma3b. Sen läste jag Ma4 på Komvux under en tid när jag hade fullt upp med annat, men lyckades ändå få ett C där som du. Utan att plugga någon mer matte och glömt en hel del så började jag läsa matematik på universitetet ungefär två år senare och var som du väldigt nojig för detta eftersom mina förkunskaper var nästan bara precis det som krävdes för att få läsa programmet. Men jag hade inte så mycket val eftersom jag skulle ha ett andra ämne i min lärarutbildning och det finns inga andra bra saker att välja. 

Jag kan glädja dig med att det för mig och för de flesta andra med samma bakgrund i min klass gick väldigt bra, även om vi behövde kämpa och låta bitarna falla på plats successivt. Kurserna och föreläsningarnas tempo kommer inte riktigt bygga på att man har tid att stanna upp vid sånt som de räknar med att man ska kunna sen tidigare så då gäller det att på egen hand antingen med kurskamrater eller exempelvis via  pluggakuten fylla i luckorna efter hand,oftast finns det någonstans i bakhuvudet och då kommer man rätt snabbt in i det. Det har krävts att jag har behövt lägga ner en hel del tid extra jämfört med de som har bättre förkunskaper, det får man vara beredd på men jag har inte känt att det varit övermäktigt och har lyckats hålla mig klart under de 40 h/veckan som är tänkt att man ska lägga på heltidsstudier. Det är svårt att få allt att falla på plats direkt när det blir mycket nytt. Oftast har jag känt att kurserna klarnat helt när man fått smälta all information. Det är lätt att bli avskräckt direkt när man ser en tenta direkt när man börjar kursen eller så men man växer in i den. Vissa kurser har det krävts både en och två omtentor för att komma igenom men nu har jag fixat 60 hp med både analys, linjär algebra etc. Det är varierat vilka kurser som kräver mycket förkunskaper och vilka som kräver mindre. Analyskurserna är tunga och där förenklar det väldigt med bra kunskaper i Integraler etc. från Ma4 medan linjär algebra nästan räcker med att ha med sig enkel Ma1 eller Ma2 då de mesta av teorin är ny och beräkningarna enkla. Om det inte ingå i din utbildning så börja med kursen "Grundläggande matematik" som vi hade i början. Den repeterar Ma4 och Ma5 i princip och bygger ut med lite teori, mycket bra grund.

Kurserna är inte nödvändigtvis så svåra, om man inte generellt har svårt för matte. Däremot har vi där jag studerar en institution som kanske inte helt har de bästa lärarna, sätter ribban lite väl högt eller rättar väl strängt ibland, men det kan nog skilja mellan olika universitet. Mest fokus ligger på räknedelarna och ibland kan man klara sig igenom även om man inte förstår all teori bakom, vilket är svårt att greppa på kort tid. Du som gillar att förstå, kan det vara svårt att acceptera om man inte bara har som mål att bli godkänd, utan faktiskt kunna bemästra det fullt ut.

Så jag skulle säga så här: Jag tror du absolut skulle klara att köra universitetsmatte direkt men det kanske kräver att du måste vara fokuserad, beredd att lägga ner lite mer tid än vissa andra studenter och kanske acceptera att du inte fixar allt direkt på första försöket. Väljer du istället att vänta ett år och verkligen fokuserar på att läsa upp din matematik och kikar en del på det som ska gås igenom så lär du såklart  ha lättare på universitetet och inte behöva lägga ner lika mycket tid då. Låt inte enbart din rädsla, hindra dig från att börja, det är jag glad att jag inte gjorde.Men det behöver inte vara fel och tänka förnuftigt att man vill förbereda sig lite bättre för att inte behöva lägga ner lika mycket tid när man väl är där och kanske kunna förstå allt djupare.

Du får gärna skriva PM om det är nåt specifikt som du undrar över eller vill bolla.

 Tack för att du delar med dig. 

Det finns en sak till som jag inte nämnde i min tråd som jag borde ha gjort.  
Det är ca 9 obligatoriska mattekurser på den utbildningen som jag har tänkt att gå, men om man lägger till alla valbara kurser så kommer man upp i ca 200hp matematik och det vill jag väldigt gärna hinna med! Jag vill gå alla valbara matematikkurser! _

Jag kan gå 6 år på uni istället för 5 för att hinna med det men varför inte ta det året nu istället. 
Under detta år så har jag tänkt att applicera för att bli mattecentrumvolontär samtidigt. 

Tack, jag tycker att jag borde ta ett år och köra matematik ordentligt. 

 Att vara volontär låter väldigt givande och bra tycker jag.

Läs gärna många kurser men försök att läsa i ett normalt tempo. Man ska helst bara läsa 30 hp /termin för att kunna lägga ner tiden som är nödvändig, möjligtvis någon liten extra kurs om man har läget under kontroll.

Moffen skrev:

Hej!

 

Skicka PM om du undrar något mer, eller vill prata lite :)

 Tack så mycket för att du delar med dig. 

Jag förstår vad du menar, jag begriper matte 2 och matte 3 MYCKET bättre bara genom att läsa matte 4, man får som du säger andra perspektiv på matematiken och det är bra. 

Hmm, jag vet inte om ni kanske missförstår det jag försöker få fram här.  
Om jag hinner med 4-6 universitetskurser under mitt matematik-paus-år så motsvarar det ca 30-40hp vilket motsvarar en hel termin på universitetet, så det är inte helt bortkastat tid ändå. Jag kommer att kunna fokusera på alla de andra kurserna i lugn och ro. Matten är något som jag vill kunna, matten hjälper mig att tänka. Allt blir bättre med ett välutvecklat matte sinne (Talar ur egen erfarenhet).

Jag ska gå Civilingenjör mjukvaruteknik förresten. :) 

Tack så mycket. 

Jag håller med både Jonto och Moffen.

Den stora skillnaden (enligt mig) mellan gymnasiet och universitetet är tempot, inte svårighetsnivån. Visst, universitetet är såklart svårare men du kommer att känna igen väldigt mycket från gymnasiekurserna. Du kommer få några extra verktyg för att lösa differentialekvationer, beräkna integraler osv. I princip kommer du få lära dig att lösa fler uppgifter algebraiskt. Linjär algebra är ett ganska stort moment som inte riktigt ingår på gymnasiet och var det som jag upplevde som svårast (annars brukar de flesta ge flervariabelanalysen den titeln).

Med det sagt så kommer du knappast att använda särskilt mycket av det du lär dig senare i arbetslivet. Du kommer aldrig att bevisa någon sats eller beräkna avancerade integraler algebraiskt såvida du inte blir typ matematiker eller matematiklärare. Ingen arbetsgivare kommer att betala en person för att den ska sitta och lösa uppgifter fullständigt med papper och penna ifall en dator kan göra samma jobb en miljon gånger snabbare. Förvänta dig därför inte att ett bra betyg i matematik kommer att göra dig mer attraktiv på arbetsmarknaden.

En bra förståelse för matematik är däremot viktigt för att klara av din utbildning i tid. När jag skrev mitt examensarbete år 5 hade jag kurskamrater som fortfarande satt med mattekurser från år 1 som de försökte få godkända för att kunna plocka ut sin examen.

Missförstå mig rätt, man måste självklart kunna matematik inom de flesta yrken vars utbildningar har det som behörighetskrav. Däremot handlar det mer om att inte vara dålig på det, snarare än att vara bra eller bäst. Du kommer som sagt inte ha tid att lära dig allting perfekt eftersom tempot är för högt och du kommer ha andra kurser att handskas med. Det man läser på en termin på gymnasiet skulle jag säga motsvarar ungefär (innehållsmässigt) det man läser på en halv termin på universitetet, dvs dubbelt tempo.

Teraeagle skrev:

Jag håller med både Jonto och Moffen.

 

 Tack så mycket för att du delar med dig. 

Angående stycke 2, jag håller inte med. Jag uttryckte mig nog dåligt när jag refererade till mina framtidsplaner med "arbetsmarknad". Jag vill utveckla nya metoder, nya AI uppfinningar, nya spelmotorer olik någon annan och mycket annat. Jag vill inte jobba för andra människor, jag är trött på att göra som andra säger. Jag ska starta eget företag och jag vill att mina ideer ska få komma ut och att det ska vara möjliga att genomföra. Att en dator kan göra något snabbare än mig är fine, jag ser inte matematikkunskaperna bara som ett redskap, jag vet vilken makt matematik har haft över mitt psyke. Jag har gått från att vara ignorant till en lättresonabel person. Sättet som matematiken har förändrat mig på är så otroligt mäktigt och positivt. Jag antar att det är effekten det får om man börjar studera matematik på riktigt för första gången när man är 19-20 år gammal. Så oavsett om jag inte använder allt jag lär mig så är den mentala utvecklingen som kunskapen medför livsnödvändig from my point of view.

Jag är glad att du säger "du kommer inte ha tid", att jag ska gå miste om sådan vacker och otroligt fin kunskap för att jag inte har tid får mig att vilja ta ett års paus mer. Jag värderar kunskap över allt, kunskap är det enda som får mig att ens vilja leva. Jag vill inte leva i mörker, kunskap är helt underbart. Utöver mina 5-6 år på civilingenjörs utbildningen så planerar jag också att ta 5 års psykolog utbildning bara för kunskapens skull. Kunskap är makt och  det är en makt som jag så gärna vill ha för att kunna påverka så många saker i världen. Jag har goda avsikter. 

Det ligger en mörk framtid framför oss, det med AI kommer med hög sannolikhet att spåra ur totalt. När teknologin missbrukas för ett få antal individers egna bästa så vill inte jag sitta här och vara maktlös. Vi har många hemska exempel i vår historia, jag vill kämpa emot och det bästa vapnet är kunskap. 
Kunskap är botmedlet för alla sjukdomar, för svält och all våld. 

Så ser jag på det. 

Tack så jättemycket för att du delar med dig och tar din tid till att skriva, hoppas att du inte tar något av det jag säger på ett negativt sätt. :)

Mitt råd skulle vara: Börja på din drömutbildning nu. Du kan inte få hur mycket studielån som helst. Slösa inte bort det i förtid. 

Om du hittar något enkelt jobb på 50-75% och känner att du hinner med studierna vid sidan om, ta det, jobba ett år och plugga under tiden. Annars, som Smaragdalena säger: Börja nu. 

Vad det gäller att läsa psykologi, gör det! Ett varningens ord bara: Gör. En. Sak. I. Taget. Jag kan inte understryka det tillräckligt mycket. Om du tror att du kommer ha minsta problem med att klara av studierna med bra resultat, börja då inte på en till utbildning. Även om man lätt känner sig stressad när man hör om folk som läser tre utbildningar samtidigt, gör inte det. Antingen är de personer som har löjligt lätt för sig i plugget, eller så går det halvdant i alla tre utbildningar. Du är 22 år gammal. Enligt dagens prognoser har du sextio år kvar av ditt liv efter att du är klar med utbildningen, du hinner ta dig igenom två utbildningar. Ta det lugnt! 

Smaragdalena skrev:

Mitt råd skulle vara: Börja på din drömutbildning nu. Du kan inte få hur mycket studielån som helst. Slösa inte bort det i förtid. 

 Jaaoo, ekonomin är ju också något... 

Men det som är så bra med csn är att man har rätt till 82 veckors studiemedel på gymnasienivå och en helt annan pot på universitetet som man kan häva ut i 6 långa år. 

Tack så mycket.

Smutstvätt skrev:

Om du hittar något enkelt jobb på 50-75% och känner att du hinner med studierna vid sidan om, ta det, jobba ett år och plugga under tiden. Annars, som Smaragdalena säger: Börja nu. 

Vad det gäller att läsa psykologi, gör det! Ett varningens ord bara: Gör. En. Sak. I. Taget. Jag kan inte understryka det tillräckligt mycket. Om du tror att du kommer ha minsta problem med att klara av studierna med bra resultat, börja då inte på en till utbildning. Även om man lätt känner sig stressad när man hör om folk som läser tre utbildningar samtidigt, gör inte det. Antingen är de personer som har löjligt lätt för sig i plugget, eller så går det halvdant i alla tre utbildningar. Du är 22 år gammal. Enligt dagens prognoser har du sextio år kvar av ditt liv efter att du är klar med utbildningen, du hinner ta dig igenom två utbildningar. Ta det lugnt! 

 Nej, hade inte tänkt gå två utbildningar samtidigt. Jag avskyr att jobba, verkligen avskyr. Sitter hellre och gör matte 6-8 timmar varenda dag. 

Kommer kanske att ha tillräckligt med pengar så att jag klarar mig under ett år. Bor även hemma så det gör ju en sak enkel också. 

 Tack så mycket. 

VIKTIG INFO SOM JAG GLÖMDE ATT SKRIVA MED I INNEHÅLLET PÅ TRÅDEN!

I den utbildningen som jag ska gå så ingår det 1/3 programmering. Jag har ingen som helst programmeringsbakgrund och under mitt år så hade jag även tänkt att börja med det, när jag då kommer till universitetet så kommer jag inte att ha det lika svårt. 

Bara lite mer info. 

Om man bara kan få ut CSN för 12 teminer och en civilingenjärsutbildning är 10 terminer, skulle jag inte rekommendera att man slösar bort två terminer innan man börjar läsa det som man verkligen vill.

Åtminstone på Chalmers och på GU så förutsätts det inte att man kan programmera redan innan man börjar sina studier. Visserligen är det många som kan programmera i åtminstone något språk, men de som inte kan det när de börjar lär sig det. (Källa: mina barn som studerar IT på Chalmers (civ ing) respektive Datavetenskap på GU.)

Jag tror att jag ska komma in på universitetet nu i höst 2019 och jag tänker nog inte vänta. Det räcker med att jag hinner klart linjär algebra nu i vår och att jag dessutom har ett helt sommarlov på mig att försöka hinna med så mycket diskret matematik som möjligt. (Blir nog färdig med hela diskreta matten) Och då kommer jag väl förberedd till uni med två kurser redan avklarade.

Vad det gäller programmering så tar jag och lär mig så mycket som jag kan under tiden som jag studerar på sommarlovet.
Det blir ett roligt sommarlov fullt av inlinesåkning och matematik/programmering. :)

Tack så mycket för alla era ord, det var mycket snällt av er. 

Hej igen. 

Kom på en ny ide :) 

Jag kan gå MATTEKANDIDAT 2 år och sedan byta till Civilingenjör. Frågan är bara om jag får ta med mig betygen på de avklarade kurserna, det borde man få. 

Då får jag 120hp "ren" matematik och slipper i princip all matematik på civilingenjörsutbildningen. Jag skulle kunna ta examen på ca 3-4 (exklusive de 2 år jag går mattekandidat) år då om jag ej behöver gå matematikkurserna. 
Om jag får ta med mig betygen från Mattekandidat till Civ ingenjör så tycker jag inte att det är en dum ide. 

Vad tycker ni om det beslutet? 
Någon som kan svara på om man får ta med sig betygen ? 

Tacksam för hjälpsamma svar! :)