Struktur hos fasta ädelgaser
a) Diamant, kaliumklorid och Ne(s) är tre ämnen som hålls samman av tre
olika slag av kemisk bindning. Beskriv dessa och diskutera hur
bindningstyperna påverkar ämnenas egenskaper
Diamant: varje kolatom binds till 4 andra kolatomer i en tredimensionell struktur vilket gör den väldigt stark. Den formar en enda stor makromolekyl med många kovalenta bindningar vilka är svåra att bryta tillsammans.
Kaliumklorid: Den intramolekylära bindningen är av typen jonbindning vilket gör att de intermolekylära bindningarna är dipol-dipol och dispersionskrafter. Då salter är polära kan de huvudsakligen lösas i vatten som är polärt. Kokpunkten och smältpunkten är höga.
Ne(s): Hur ska jag svara här? Vilken typ av bindning uppstår ens när ädelgaser blir fasta? Binder dom sig naturligt överhuvudtaget när dom är i gasfas ens?
KCl: Går det verkligen att skilja på "intramolekylära" och "intermolekylära" bindningar här? (Dipol-dipol låter orimligt, snarare monopol-monopol, även kallad jonbindning.)
Ne(s): Det finns bara en intermolekylär (eller här då egentligen interatomär) bindningstyp att välja på här, nämligen den svagaste, som kallas...
Dr. G skrev :KCl: Går det verkligen att skilja på "intramolekylära" och "intermolekylära" bindningar här? (Dipol-dipol låter orimligt, snarare monopol-monopol, även kallad jonbindning.)
Ne(s): Det finns bara en intermolekylär (eller här då egentligen interatomär) bindningstyp att välja på här, nämligen den svagaste, som kallas...
Dispersionskrafter / Wan Der Waals
Hmm ger inte jonbindningarna upphov till att salter binder sig med dipol dipol? Eller menar du att saltet i sig binder sig i en kristallstruktur vilket gör att de sammanlagda dipolmomenten tar ut varandra? Således är den enda bindningen jonbindningen?
I fasta salter finns det jonbindnigar. Punkt. (I sammansatta joner finns det kovalenta bindningar INOM jonerna.) Jonbindningarna håller ihop de positiva och negativa jonerna till en saltkristall. Eftersom jonbindningarna är så starka, går det åt mycket energi (= hög värme) för att smälta eller förånga salter. Om det hade varit dipol-dipolbindningar inom salterna, hade de inte haft så höga smält-och kokpunkter. När KCl löses i vatten, bildas det däremot jon-dipolbindningar mellan jonerna och vattenmolekylerna. Kaliumjoner och kloridjoner har inget dipolmoment.
Vilken sorts intermolekylär bindning finns det alltid mellan alla ämnen (även om den kan "överröstas" av exempelvis vätebindningar)? Mellan ädelgasmolekyler i gasfas brukar man inte räkna med att det finns några krafter alls, om inte trycket är väldigt högt och/eller temperaturen väldigt låg.
smaragdalena skrev :I fasta salter finns det jonbindnigar. Punkt. (I sammansatta joner finns det kovalenta bindningar INOM jonerna.) Jonbindningarna håller ihop de positiva och negativa jonerna till en saltkristall. Eftersom jonbindningarna är så starka, går det åt mycket energi (= hög värme) för att smälta eller förånga salter. Om det hade varit dipol-dipolbindningar inom salterna, hade de inte haft så höga smält-och kokpunkter. När KCl löses i vatten, bildas det däremot jon-dipolbindningar mellan jonerna och vattenmolekylerna. Kaliumjoner och kloridjoner har inget dipolmoment.
Vilken sorts intermolekylär bindning finns det alltid mellan alla ämnen (även om den kan "överröstas" av exempelvis vätebindningar)? Mellan ädelgasmolekyler i gasfas brukar man inte räkna med att det finns några krafter alls, om inte trycket är väldigt högt och/eller temperaturen väldigt låg.
jaha, så man ser inte saltet som en mängd molekyler? Det känns som att salter då inte har intermolekylära bindningar utan BARA jonbindningar
Just det. Det finns inga molekyler i salt - molekyler är alltid oladdade, och salter är alltid uppbyggda av laddade partiklar (joner).
smaragdalena skrev :Just det. Det finns inga molekyler i salt - molekyler är alltid oladdade, och salter är alltid uppbyggda av laddade partiklar (joner).
OK. Det redde ut några frågor, men hur är det med fast neon? Finns det överhuvudtaget några intra-/intermolekylära bindningar?
Om det inte skulle finnas några krafter mellan neonatomerna, skulle neon vara en gas. När neon är i fast form, måste det alltså finnas någon sorts bindning mellan atomerna. Vilken sorts intermolekylära krafter är det som alltid finns (även om den ibland blir "överröstad" av starkare krafter)?
smaragdalena skrev :Om det inte skulle finnas några krafter mellan neonatomerna, skulle neon vara en gas. När neon är i fast form, måste det alltså finnas någon sorts bindning mellan atomerna. Vilken sorts intermolekylära krafter är det som alltid finns (även om den ibland blir "överröstad" av starkare krafter)?
Jag tänker mig Wan Der Waals/ Dispersionskrafter
Stämmer. När temperaturrörelserna blir tillräckligt små (d v s temperaturen är tilläckligt låg) klarar vdW-bindningarna att hålla neonatomerna på plats.
smaragdalena skrev :Stämmer. När temperaturrörelserna blir tillräckligt små (d v s temperaturen är tilläckligt låg) klarar vdW-bindningarna att hålla neonatomerna på plats.
Hmm, tänkte inte på det viset! tack
