stärkelsens påverkan på osmos

Stärkelsen kan precis som andra kolhydrater binda vatten. Och kan dessa kolhydrater inte passera genom cellens membran kan det leda till osmos. Att tillsätta mycket kolhydrater för att binda upp vatten är en konserveringsmetod som används när bl.a. sylt görs. Inget kan växa när koncentrationen av vatten är för låg.

Att stärkelsen binder vatten även inuti potatiscellerna stämmer. Om det sker osmos eller inte beror på om det finns en skillnad i vattenpotential mellan de olika sidorna av det semi-permiabla membranet. Du kan nog resonera vidare om stärkelsens betydelse, t.ex. efter att jämföra med andra rotfrukter eller gröna växter som saknar stärkelse - tror du deras storlek påverkas på samma vis, eller olika (som en konsekvens av stärkelsen)?

mag1 skrev:

Stärkelsen kan precis som andra kolhydrater binda vatten. Och kan dessa kolhydrater inte passera genom cellens membran kan det leda till osmos. Att tillsätta mycket kolhydrater för att binda upp vatten är en konserveringsmetod som används när bl.a. sylt görs. Inget kan växa när koncentrationen av vatten är för låg.

Att stärkelsen binder vatten även inuti potatiscellerna stämmer. Om det sker osmos eller inte beror på om det finns en skillnad i vattenpotential mellan de olika sidorna av det semi-permiabla membranet. Du kan nog resonera vidare om stärkelsens betydelse, t.ex. efter att jämföra med andra rotfrukter eller gröna växter som saknar stärkelse - tror du deras storlek påverkas på samma vis, eller olika (som en konsekvens av stärkelsen)?

Tack så mycket! men det är exakt resoneringen som jag vill ha, liksom jag fattar inte om stärkelsen bidrar till förstorningen av potatisstavarna. Och De stavarna som ligger i saltlösningen kommer ju minska i storlek, men är det så att stärkelsen på något sätt "sparar" vatten som leder till att minskningen inte blir så drastisk?

Effekten av stärkelsen finns där hela tiden, för stärkelsen kan inte diffundera ut. Så det finns lika mycket av vattenpotential från stärkelsen i experimentet med bara vatten, som det finns i experimentet med saltlösningen. Stärkelsen bidrar absolut till vattenpotentialen. Vatten binds till ju stärkelsen inuti potatiscellerna, och det kan vara en effekt som kan minska osmosen.

Andra celler, som saknar stärkelse, har andra ämnen, eller högre koncentration av samma ämnen som i potatisen (förutom stärkelsen då). Och dessa andra ämnen fyller där samma funktion som stärkelsen i potatisen.

mag1 skrev:

Effekten av stärkelsen finns där hela tiden, för stärkelsen kan inte diffundera ut. Så det finns lika mycket av vattenpotential från stärkelsen i experimentet med bara vatten, som det finns i experimentet med saltlösningen. Stärkelsen bidrar absolut till vattenpotentialen. Vatten binds till ju stärkelsen inuti potatiscellerna, och det kan vara en effekt som kan minska osmosen.

Andra celler, som saknar stärkelse, har andra ämnen, eller högre koncentration av samma ämnen som i potatisen (förutom stärkelsen då). Och dessa andra ämnen fyller där samma funktion som stärkelsen i potatisen.

så mina gissningar var rätt? Tack så mycket för hjälpen!

Ja det du misstänkte stämmer, stärkelsen påverkar osmosen.

För all del, kul att det hjälpte!

Jag har en fråga, resultatet som jag fick i exprimentet var att potatisstaven i saltlösningen blev mindre. Vad har stärkelsen för roll här? Jag hade tänkt förklara denna reaktion såhär:

"Potatisen skull blivit mindre utan stärkelsen. Stärkelsen bidrog med minskad vattenpotential i potatiscellerna vilket ledde till att potatisen inte gav ut så mycket vatten som den annars skulle gjort."

Därmed vet jag inte hur stärkelsens egenskap (att det binder med vatten) gör? Liksom hur påverkar denna egenskap resultatet? Jag har förstått att stärkelsen bidrar till en högre partikelkoncentration i cellen och därmed lägre vattenpotential.

Hoppas ni förstår vad jag menar! 

Hodlys skrev:

Jag har en fråga, resultatet som jag fick i exprimentet var att potatisstaven i saltlösningen blev mindre. Vad har stärkelsen för roll här? Jag hade tänkt förklara denna reaktion såhär:

"Potatisen skull blivit mindre utan stärkelsen. Stärkelsen bidrog med minskad vattenpotential i potatiscellerna vilket ledde till att potatisen inte gav ut så mycket vatten som den annars skulle gjort."

Tror inte om du kan påstå det så definitivt "skulle blivit mindre" utan att ange någon källa till det, eftersom du inte genomfört ett experiment med/utan stärkelse i potatisen. Du kan dock skriva det som "skulle kunnat blivit mindre utan stärkelsen".

Stärkelsens roll, ligger på sätt och vis inbakad i potatiscellen. Mängden vatten i cellen behöver hållas vid en acceptabel nivå för cellen. Stärkelsen och många andra ämnen bidrar till vattenpotentialen, och minskar mängden stärkelse i cellen, kompenserar cellen för detta genom de andra ämnena.

 

Därmed vet jag inte hur stärkelsens egenskap (att det binder med vatten) gör? Liksom hur påverkar denna egenskap resultatet? Jag har förstått att stärkelsen bidrar till en högre partikelkoncentration i cellen och därmed lägre vattenpotential.

Hoppas ni förstår vad jag menar! 

Att potatisbiten krympte i saltlösningen beror ju på osmos, och effekten du såg (krympandet) sker ju trots stärkelse i potatiscellerna. Du kan så klart kommentera hur du tror stärkelsen påverkar cellen, men du har ingen mätdata från laborationen, om en stärkelseeffekt,  att använda för att styrka vilken roll stärkelsen har.

mag1 skrev:

Hodlys skrev:

Jag har en fråga, resultatet som jag fick i exprimentet var att potatisstaven i saltlösningen blev mindre. Vad har stärkelsen för roll här? Jag hade tänkt förklara denna reaktion såhär:

"Potatisen skull blivit mindre utan stärkelsen. Stärkelsen bidrog med minskad vattenpotential i potatiscellerna vilket ledde till att potatisen inte gav ut så mycket vatten som den annars skulle gjort."

Tror inte om du kan påstå det så definitivt "skulle blivit mindre" utan att ange någon källa till det, eftersom du inte genomfört ett experiment med/utan stärkelse i potatisen. Du kan dock skriva det som "skulle kunnat blivit mindre utan stärkelsen".

Stärkelsens roll, ligger på sätt och vis inbakad i potatiscellen. Mängden vatten i cellen behöver hållas vid en acceptabel nivå för cellen. Stärkelsen och många andra ämnen bidrar till vattenpotentialen, och minskar mängden stärkelse i cellen, kompenserar cellen för detta genom de andra ämnena.

 

Därmed vet jag inte hur stärkelsens egenskap (att det binder med vatten) gör? Liksom hur påverkar denna egenskap resultatet? Jag har förstått att stärkelsen bidrar till en högre partikelkoncentration i cellen och därmed lägre vattenpotential.

Hoppas ni förstår vad jag menar! 

 

Att potatisbiten krympte i saltlösningen beror ju på osmos, och effekten du såg (krympandet) sker ju trots stärkelse i potatiscellerna. Du kan så klart kommentera hur du tror stärkelsen påverkar cellen, men du har ingen mätdata från laborationen, om en stärkelseeffekt,  att använda för att styrka vilken roll stärkelsen har.

Vad menar ni med att cellen kompenserar minskandet av stärkelse med andra ämnen? Så stärkelses vattenbindade egenskap påverkar inte exprimentet utan det är mer att stärkelsen är som "extra" partiklar som minskar vattenpotentialen i cellen? Tack!

Koncentrationen av stärkelse varierar i potatiscellen över tiden. När växten bildar potatisen (alltså knölen som växer under marken, den vi köper i butiken) så lagras massvis med stärkelse i potatisen. När potatisen skördas, eller om den ligger kvar i jorden medans den gröna växtdelen dör under vintern, så används den lagrade stärkelsen som energi. Den potatis vi oftast kommer i kontakt med har fortfarande massvis av stärkelse kvar, som vi använder som energi. Medans cellerna i potatisen som ligger kvar i jorden, använder stärkelsen för att överleva under höst/vinter/vår, och sedan för att skapa nya gröna delar under våren, d.v.s. potatisväxten som vi ser ovanför jorden.

Och under den långa perioden när den gröna delen av potatisväxten inte skapa energi genom fotosyntes, sen höst-vår, minskar koncentrationen av stärkelse i potatisen. Minskar endast stärkelsekoncentrationen i potatiscellerna, minskar vattenpotentialen, och osmos kan ske. Så beroende på om/hur stor skillnad det finns i vattenpotential mellan cellens utsida och insida, behöver potatiscellen lagra mer av andra ämnen som bidrar till vattenpotentialen.

Motsvarande vid balans i vattenpotentialen, d.v.s. ingen osmos:

vattenpotential från ämnen (ä) + vattenpotential från stärkelse (s)  = vattenpotential utanför cellen (u)

Minskar (s) behöver (ä) öka för att undvika osmos.

mag1 skrev:

Koncentrationen av stärkelse varierar i potatiscellen över tiden. När växten bildar potatisen (alltså knölen som växer under marken, den vi köper i butiken) så lagras massvis med stärkelse i potatisen. När potatisen skördas, eller om den ligger kvar i jorden medans den gröna växtdelen dör under vintern, så används den lagrade stärkelsen som energi. Den potatis vi oftast kommer i kontakt med har fortfarande massvis av stärkelse kvar, som vi använder som energi. Medans cellerna i potatisen som ligger kvar i jorden, använder stärkelsen för att överleva under höst/vinter/vår, och sedan för att skapa nya gröna delar under våren, d.v.s. potatisväxten som vi ser ovanför jorden.

Och under den långa perioden när den gröna delen av potatisväxten inte skapa energi genom fotosyntes, sen höst-vår, minskar koncentrationen av stärkelse i potatisen. Minskar endast stärkelsekoncentrationen i potatiscellerna, minskar vattenpotentialen, och osmos kan ske. Så beroende på om/hur stor skillnad det finns i vattenpotential mellan cellens utsida och insida, behöver potatiscellen lagra mer av andra ämnen som bidrar till vattenpotentialen.

Motsvarande vid balans i vattenpotentialen, d.v.s. ingen osmos:

vattenpotential från ämnen (ä) + vattenpotential från stärkelse (s)  = vattenpotential utanför cellen (u)

Minskar (s) behöver (ä) öka för att undvika osmos.

det jag förstått från er är att de skördade potatisarna eller liksom "döda" potatisar har en mängd energi i de eftersom de behöver inte använda det för att växa osv. Men potatisar som ligger under marken använder sin stärkelse och har därför inte så står mängd stärkelse. Hur har det med osmos att göra? Liksom hur kopplar man det till andra stycket? Förstod inte helt andra stycket heller...

Okej, bra att du meddelar att det inte var klart vad jag menade.

Stärkelsen binder vatten och påverkar vattenpotentialen. Så i växtceller med lagrad stärkelse bidrar de, och andra ämnen till att motverka osmos i riktningen ut från cellen (stärkelsen och ämnena hjälper tillsammans till att "hålla kvar vatten i potatisen"). 

När stärkelsekoncentrationen i potatisen minskar, minskar ju även stärkelsens vattenbindande. Och för att bl.a. undvika att vatten strömmar ut ur cellen p.g.a. osmos, så behövs mer av de andra vattenattraherande/bindande ämnena.

Det andra stycket var om hur stärkelsekoncentrationen varierar i potatisknölen, beroende på vilken säsong det är. Under de ljusa delarna av året, när den gröna delen av potatisväxten finns ovanför marken, kan det ske fotosyntes, vilket ger energi. När den gröna delen sedan vissnar och ruttnar under hösten, behöver växten använda den lagrade energin i knölen för att överleva hela vägen fram tills nya gröna växtdelar växer upp igen på våren.

mag1 skrev:

Okej, bra att du meddelar att det inte var klart vad jag menade.

Stärkelsen binder vatten och påverkar vattenpotentialen. Så i växtceller med lagrad stärkelse bidrar de, och andra ämnen till att motverka osmos i riktningen ut från cellen (stärkelsen och ämnena hjälper tillsammans till att "hålla kvar vatten i potatisen"). 

När stärkelsekoncentrationen i potatisen minskar, minskar ju även stärkelsens vattenbindande. Och för att bl.a. undvika att vatten strömmar ut ur cellen p.g.a. osmos, så behövs mer av de andra vattenattraherande/bindande ämnena.

 

Det andra stycket var om hur stärkelsekoncentrationen varierar i potatisknölen, beroende på vilken säsong det är. Under de ljusa delarna av året, när den gröna delen av potatisväxten finns ovanför marken, kan det ske fotosyntes, vilket ger energi. När den gröna delen sedan vissnar och ruttnar under hösten, behöver växten använda den lagrade energin i knölen för att överleva hela vägen fram tills nya gröna växtdelar växer upp igen på våren.

Tack så mycket för svar! I början skrev ni att stärkelsen binder vatten och påverkar på vattenpotentialen. Menar du då att vattenbindandet leder till en lägre vattenpotential i cellen? Hur då? Jag trodde att det var så att stärkelsen bidrar till en mer partikel koncentraion och därmed bidrar till den låga vattenpotentialen i cellen. 

När det gäller andra stycket antar jag då att den potatisen jag utförde mitt expriment på har inte så mycket stärkelse eftersom den blev skördad under vinter?

Potatis behöver skärdas innan det blivit frost. Bortsett frå det är ditt resonemang korrekt.

Smaragdalena skrev:

Potatis behöver skärdas innan det blivit frost. Bortsett frå det är ditt resonemang korrekt.

Tack för svar! Men jag antar att ni bara svarade på mitt andra stycke, men första stycket då?

mag1 skrev:

Okej, bra att du meddelar att det inte var klart vad jag menade.

Stärkelsen binder vatten och påverkar vattenpotentialen. Så i växtceller med lagrad stärkelse bidrar de, och andra ämnen till att motverka osmos i riktningen ut från cellen (stärkelsen och ämnena hjälper tillsammans till att "hålla kvar vatten i potatisen"). 

När stärkelsekoncentrationen i potatisen minskar, minskar ju även stärkelsens vattenbindande. Och för att bl.a. undvika att vatten strömmar ut ur cellen p.g.a. osmos, så behövs mer av de andra vattenattraherande/bindande ämnena.

 

Det andra stycket var om hur stärkelsekoncentrationen varierar i potatisknölen, beroende på vilken säsong det är. Under de ljusa delarna av året, när den gröna delen av potatisväxten finns ovanför marken, kan det ske fotosyntes, vilket ger energi. När den gröna delen sedan vissnar och ruttnar under hösten, behöver växten använda den lagrade energin i knölen för att överleva hela vägen fram tills nya gröna växtdelar växer upp igen på våren.

I början skrev ni att stärkelsen binder vatten och påverkar på vattenpotentialen. Menar du då att vattenbindandet leder till en lägre vattenpotential i cellen? Hur då? Jag trodde att det var så att stärkelsen bidrar till en mer partikel koncentraion och därmed bidrar till den låga vattenpotentialen i cellen. 

Det är lite knepigt att jämföra potatis i marken och potatisbit i saltvatten - förhållandena skiljer sig enormt.

Cellerna i potatisbiten har sin vattenpotential, som "är vad den är", den är vare sig låg eller hög i sig själv. Den kan vara högre eller lägre jämfört med t.ex. en annan vätska, som i experimentets  saltvattnet eller vanligt kranvatten.

mag1 skrev:

Det är lite knepigt att jämföra potatis i marken och potatisbit i saltvatten - förhållandena skiljer sig enormt.

Cellerna i potatisbiten har sin vattenpotential, som "är vad den är", den är vare sig låg eller hög i sig själv. Den kan vara högre eller lägre jämfört med t.ex. en annan vätska, som i experimentets  saltvattnet eller vanligt kranvatten.

Tack så mycket för er hjälp och dedikation, men jag fick inte riktigt svar på den här frågan:

"I början skrev ni att stärkelsen binder vatten och påverkar på vattenpotentialen. Menar du då att vattenbindandet leder till en lägre vattenpotential i cellen? Hur då? Jag trodde att det var så att stärkelsen bidrar till en mer partikel koncentraion och därmed bidrar till den låga vattenpotentialen i cellen. " 

Jag vill veta om den låga vattenpotentialen är på grund av den vattenbindande egenskapen (isåfall hur då?) eller på grund av att stärkelse bidrar med att det finns mer "partiklar" i cellen.

Stärkelsen bidrar till vattenpotentialen i cellen.

Som exempel kan vi säga att potatisen har en vattenpotential på 100 (bara en siffra för den kommande jämförelsen). I jorden är det en lagom hög vattenpotential, cellerna torkas inte ut av jorden. Potentialen är med andra ord tillräckligt hög för att hålla vatten kvar, och när växten förlorar vatten, leder denna vattenpotential till att vatten sedan dras in i cellerna genom osmos.

Ligger potatisen och torkar i en lada mellan höst-vår, så förlorar den ju vatten. Men cellen vilar mest så det går inte åt så mycket stärkelse, så vattenpotentialen i potatiscellen ökar till 130 (mindre volym, så koncentrationen av ämnena ökar).

Lägger du sedan den lite uttorkade potatisen i vatten på våren, kommer den att suga upp vatten genom osmos då vattenpotentialen är högre i cellen (och det finns plats), coh vattenpotentialen återställs till ca 100.

Men lägger du en potatis med vattenpotentialen 100, som i början av exemplet, i saltvatten med en vattenpotential med 200, så kommer vattnet att attraheras starkare av saltvattnet och strömma ut cellen genom osmos. Och osmosen sker tills det blir en balans mellan vattenpotentialen i potatiscellerna och i saltvattnet, t.ex. tills båda är 180 (när vatten har strömmat ut ur potatisen=allt i potatisen blir mer koncentrerat, och saltvattnet har spätts ut lite av vattnet som strömmat ut ur potatisen).

Så stärkelsen bidrar till vattenpotentialen. Om sedan vattenpotentialen i potatiscellerna är högre eller lägre, beror på vad du jämför med.

Lite som att tunna tygskor kan vara svettigt varma på sommaren, men svinkalla på vintern - det är samma tygskor, men du jämför med olika saker.

mag1 skrev:

Stärkelsen bidrar till vattenpotentialen i cellen.

Som exempel kan vi säga att potatisen har en vattenpotential på 100 (bara en siffra för den kommande jämförelsen). I jorden är det en lagom hög vattenpotential, cellerna torkas inte ut av jorden. Potentialen är med andra ord tillräckligt hög för att hålla vatten kvar, och när växten förlorar vatten, leder denna vattenpotential till att vatten sedan dras in i cellerna genom osmos.

Ligger potatisen och torkar i en lada mellan höst-vår, så förlorar den ju vatten. Men cellen vilar mest så det går inte åt så mycket stärkelse, så vattenpotentialen i potatiscellen ökar till 130 (mindre volym, så koncentrationen av ämnena ökar).

Lägger du sedan den lite uttorkade potatisen i vatten på våren, kommer den att suga upp vatten genom osmos då vattenpotentialen är högre i cellen (och det finns plats), coh vattenpotentialen återställs till ca 100.

Men lägger du en potatis med vattenpotentialen 100, som i början av exemplet, i saltvatten med en vattenpotential med 200, så kommer vattnet att attraheras starkare av saltvattnet och strömma ut cellen genom osmos. Och osmosen sker tills det blir en balans mellan vattenpotentialen i potatiscellerna och i saltvattnet, t.ex. tills båda är 180 (när vatten har strömmat ut ur potatisen=allt i potatisen blir mer koncentrerat, och saltvattnet har spätts ut lite av vattnet som strömmat ut ur potatisen).

 

Så stärkelsen bidrar till vattenpotentialen. Om sedan vattenpotentialen i potatiscellerna är högre eller lägre, beror på vad du jämför med.

Lite som att tunna tygskor kan vara svettigt varma på sommaren, men svinkalla på vintern - det är samma tygskor, men du jämför med olika saker.

Tack för svaret! Av det ni skrivit hittils kan jag då resonera i min labbrapport på följande vis:

"Potatisstaven i det rena vattnet blev större och förblev hård är på grund osmos, då potatiscellerna i det rena vattnet har mindre vattenpotential eftersom de har mindre koncentration av vattenmolekyler än själva vattnet. Då börjar vattnet diffundera in i cellen för att jämna ut koncentrationen vattenmolekyler i lösningarna. Det sker då det turgotryck mot cellväggen, vilket förstorar cellen och självaste potatisstaven. Stärkelsen bidrog till förstorningen genom att minska vattenpotentialen i potatisen (koncentrationen ämnen i potatisen påverkar vattenpotentialen) vilket gjorde så att omsos sker i större omfattning." 

jag vill också lägga till hur stärkelsens vattenbindande egenskaper leder till potatisens ökade storlek, men jag vte inte hur det leder till det? Liksom det känns som att den vattenbindande egenskapen påverkar inte på osmosen eller storleken.

" Potatisstavarna i saltlösningarna blev mjukare och mindre. Detta är också på grund av osmos. Lösningen med salt har lägre vattenpotential än lösningen i cellerna, vilket leder till att vattnet diffunderar ut ur cellen och in i lösningen för att jämna ut koncentrationen av vattenmolekyler i lösningarna. Det leder till att cellerna krymper och hamnar i plasmolys. Jag antar att utan stärkelsen skulle potatisen blivit mindre, då vattenpotentialen ökar. Det är eftersom cellens koncetration av ämnen minskar i jämförelse med vattnet koncentration."

Här vill jag också resonera hur stärkelsens egenskap att binda vatten hjälper cellen inte tappa allt för mycket vatten på grund av osmos, men jag vet inte hur jag ska förklara.