Språkhistoria
Hej! Jag skriver en argumenterande text om språkhistoria där man tar en epok.
Jag valde nusvenskan men har svårt för att hitta ett motargument... Har ni något bra tips?
Välkommen till Pluggakuten! Vad är din tes? :)
Tack så mycket!
Jag försöker gå på spåret att man ska försöka bevara svenskan så inte engelskan helt tar över i vårat språk.
Men jag har ändå skrivit om att förändringar inte är något dåligt om man tänker på till exempel stavningsreformen och hur den har underlättats för det svenska skriftspråket.
Engelskan har ju ord där det inte finns någon direkt motsvarighet i svenskan. Från media och annat så har vi svenskar rätt bra koll på nyord i engelskan som redan används flitigt och är bekanta. Då kan det ju vara en fördel att använda dessa i svenskan då de redan är kända för språkanvändarna och kan tillföra något till språket.
Vill man vara raljant så kan man hävda att det finns faktiskt inte så mycket med det svenska språket som är riktigt svenskt från början. Det är egentligen bara de ord som härstammar från fornnordiskan. Efter detta så har vi i omgångar influerats av många olika språk, långt tillbaka så var det latin, tyskan och andra germanska språk och sen under 1700-talet franskan. Engelskans påverkan idag är inget undantag från detta och man kan hävda då att den inte borde ses som något så märkligt eller speciellt eller hotande mot språket.
Det skulle kunna vara två bra motargument.
