Språkhistoria
Jag försöker komma på argument för varför det är viktigt att läsa språkhistoria. Jag har ett vilket är att man kan ta ställning till dagens språkfrågor när man har en förståelse varför något kan uppröra samt svar på ett motargument om att det är viktigt att lära sig från historian. Men jag behöver 2 till starka argument. Vad kan det vara?
Jag tror visserligen att du hittat det starkaste argumentet och mycket ska utveckla det. Jag vet inte om detta är ett annat argument eller ungefär det som du redan tänkt på men att förstå hur språket har utvecklats, ger en förståelse för varför språket idag ser ut som det gör. Jag har ofta vänner eller familj som funderar på varför något ord eller uttryck heter på ett visst sätt eller varför något förhåller sig på ett visst sätt i språket, som faktiskt går att förklara med hjälp av språkhistoria. Så det finns nog faktiskt ett visst intresse för språkhistoria och språks utveckling hos människor. Ofta har man kanske också hört från människor som ska lära sig ett språk eller när vi ska lära oss ett nytt språk: "Åh vad krångligt! Varför heter det så? Varför böjer man verbet så krångligt?". Ofta ges kanske svaret att: Det bara är så! Detta kan ibland göra en lite frustrerad men med hjälp av språkhistoria så kan man i alla fall ge en förklaring till varför det är så, vilket kanske skulle kunna göra språkets strukturer lättare att förstå. Vissa människor när de lär sig saker, är ju sådana, att de måste förstå varför något är på ett visst sätt och inte bara att det är det.
Ditt språk är en del av din identitet och identitet är också starkt kopplat till just historia.
Jättebra argument ju!! Men hur kan man förklara varför ett verb exempelvis böjs på ett visst sätt?
Genom språkhistoria alltså
Namn på orter och platser borde man väl kunna räkna som språkhistoria? Det kan användas i ett bredare sammanhang för att förstå ett områdes historia. Normalt sysslar man med arkeologiska utgrävningar och analys av texter från förr i tiden, men för många platser finns det väldigt begränsat med material.
I Sverige gäller det t.ex. vikingatiden där man i princip bara har runstenar och texter från utländska författare som aldrig hade varit här och därför hittade på en hel del. Där kan man använda ortsnamn för att få en bättre bild av områdets historia. ”Frövi” tror man t.ex. kommer från att man dyrkade guden Frej på platsen. På samma sätt indikerar ”Torshälla” och många andra orter som börjar med ”Tor-” att det var en plats där man dyrkade Tor.
Där det kanske har allra mest betydelse dock i Sverige är inom den samiska kulturen. Man vet ganska lite om samernas äldre historia eftersom det var ett nomadfolk utan någon vidare skriftlig tradition. Där använder man i ganska stor utsträckning samiska namn på olika platser för att kartlägga deras kultur. Det säger en del om vad platserna har använts till (jakt, religiös dyrkan etc.) och hur utbredningen för olika folkgrupper har ser ut historiskt.
Här ser du några exempel. Notera t.ex. att namn med ”hytta” bara förekommer i Bergslagen. Det är ett arv från områdets långa tradition av bergsbruk. Längst upp i norr förekommer platser som slutar på ”järvi”, dvs finska ordet för sjö. Det säger en del om hur långt in i Sverige det har funnits finskspråkig befolkning historiskt. Det övergår sedan till ”jaure” som är det samiska ordet för samma sak. Man ser tydligt var de historiska gränserna går mellan samiska och finska grupperingar.
En sak som sticker ut är platserna som heter något med "träsk", vilket också är ett namn för sjö. De finns både i norra Norrland, Mälardalen och på Gotland. Om man tar med Finland i kartbilden ser man att det även förekommer i svenskspråkiga områden där. Man har dragit slutsatsen att "träsk" kommer från trakterna runt Mälardalen och därefter har flyttats över till de andra regionerna i samband med nybyggare. Kollar man då på norra Norrland får man en ganska bra bild över i vilka områden nybyggarna flyttade in och att de troligen främst lär ha kommit från området runt Mälardalen, snarare än t.ex. Skåne.
Läs mer här: https://www.sprakbruk.fi/-/bada-i-sjon-eller-simma-i-trasket-
Julialarsson321 skrev:Jättebra argument ju!! Men hur kan man förklara varför ett verb exempelvis böjs på ett visst sätt?
Inte helt samma sak men om någon undrar varför dirigent uttalas med ett hårt g och inte ett "sk"-ljud finns det en språkhistorisk förklaring. Ordet är taget från tyskan, där det uttalas med hårt g, varför det är likadant på svenska.
Inte riktigt det du frågade efter men det är ett exempel på hur man kan använda språkhistoria för att förklara språket idag.
naytte skrev:Julialarsson321 skrev:Jättebra argument ju!! Men hur kan man förklara varför ett verb exempelvis böjs på ett visst sätt?
Inte helt samma sak men om någon undrar varför dirigent uttalas med ett hårt g och inte ett "sk"-ljud finns det en språkhistorisk förklaring. Ordet är taget från tyskan, där det uttalas med hårt g, varför det är likadant på svenska.
Inte riktigt det du frågade efter men det är ett exempel på hur man kan använda språkhistoria för att förklara språket idag.
Jag uttalar faktiskt "dirigent" med sje-ljud. Tror jag i alla fall. Annars vore väl det regelbundna uttalet ett j-ljud? Sje-ljudet brukar komma från franska.
Men t.ex. "reagera" har nog alltid hårt g.
Laguna skrev:naytte skrev:Julialarsson321 skrev:Jättebra argument ju!! Men hur kan man förklara varför ett verb exempelvis böjs på ett visst sätt?
Inte helt samma sak men om någon undrar varför dirigent uttalas med ett hårt g och inte ett "sk"-ljud finns det en språkhistorisk förklaring. Ordet är taget från tyskan, där det uttalas med hårt g, varför det är likadant på svenska.
Inte riktigt det du frågade efter men det är ett exempel på hur man kan använda språkhistoria för att förklara språket idag.
Jag uttalar faktiskt "dirigent" med sje-ljud. Tror jag i alla fall. Annars vore väl det regelbundna uttalet ett j-ljud? Sje-ljudet brukar komma från franska.
Men t.ex. "reagera" har nog alltid hårt g.
Enligt Svenska Akademien kan både mjukt och hårt g användas.
https://svenska.se/tre/?sok=Dirigent&pz=1
Undrar om det finns något mönster kring uttalet (dialekt, sociolekt, etc.), eller om det är slumpmässigt. :)
Julialarsson321 skrev:Jättebra argument ju!! Men hur kan man förklara varför ett verb exempelvis böjs på ett visst sätt?
Ja, det kan man nog i en del fall. Ord som importerats från andra språk kan ha ärvt en böjning som inte följer mottagarspråkets regler, eller motsatsen, att ordet importerats och fått en ny böjningsform. Inom svenskan är det kanske mest märkbart med engelska substantiv, som får ganska märkliga böjningar när de ska böjas enligt svenska språkregler. Ta exempelvis ordet muffin, som ofta böjs enligt engelskans pluralform - muffins. Men egentligen ska ordet böjas till muffinar. Ibland hör man mellanvarianten -muffinsar.
Det större problemet uppkommer när det gäller bestämd form. Jag köpte muffinarna till fikat.
De nutida exemplen är väl okej att hålla koll på, men när det gäller äldre ord blir det svårare. Varför stavas ordet byrå inte som dess franska version? Varför finns det så många inslag av tyska i svenskan?
Språkhistoria är en del av vår generella historia - ett svar på varför vi pratar och skriver som vi gör. Därför finns det en existentiell poäng i att läsa språkhistoria. Språk är intimt knutet till vår identitet, och på samma sätt som vi tittar i fotoalbum borde vi kanske läsa lite språkhistoria.
Smutstvätt skrev:
Enligt Svenska Akademien kan både mjukt och hårt g användas.
https://svenska.se/tre/?sok=Dirigent&pz=1
Undrar om det finns något mönster kring uttalet (dialekt, sociolekt, etc.), eller om det är slumpmässigt. :)
Det finns en ganska intressant utläggning om detta på YouTube av dirigenten Sten Broman:
naytte skrev:Smutstvätt skrev:
Enligt Svenska Akademien kan både mjukt och hårt g användas.
https://svenska.se/tre/?sok=Dirigent&pz=1
Undrar om det finns något mönster kring uttalet (dialekt, sociolekt, etc.), eller om det är slumpmässigt. :)
Det finns en ganska intressant utläggning om detta på YouTube av dirigenten Sten Broman:
Älskar Sten Broman <3
naytte skrev:Smutstvätt skrev:
Enligt Svenska Akademien kan både mjukt och hårt g användas.
https://svenska.se/tre/?sok=Dirigent&pz=1
Undrar om det finns något mönster kring uttalet (dialekt, sociolekt, etc.), eller om det är slumpmässigt. :)
Det finns en ganska intressant utläggning om detta på YouTube av dirigenten Sten Broman:
Fantastiskt! Det är viktigt att bevara språkhistorien kring dirischenter! 😉
Älskar Sten Broman <3
Jag också! Han hade en väldigt härlig, om än säregen, personlighet.
