Som lärare vad skulle du ge min resonerande text om det svenska språkets historia för betyg?

Var det “Hvad” eller “Vad”?

Förr i tiden så skrev man med runor nu skriver vi med bokstäver, hur kommer det sig att vi inte skriver med runor än idag? När försvann runorna? När Gustav Vasa fick makten i Sverige, skrev han om bibeln på svenska, det här var början på en ny epok i det svenska språket (nysvenska). Vårt språk har funnits länge men har påverkats mycket av tyskan och engelskan allt det har underlättat för det vi talar idag, svenskan men hur? 

Enligt kontaktboken (7-9) så talade vi fram tills 800-talet ett språk som kallades för urnordiska, då var språket gemensamt med de andra nordiska områdena i Europa (Norge, Danmark, Island och Sverige). Med sedan kom vikingarna och svenskan blev allt mer separerad, den tiden kom att kallas för runsvenska tiden som varade mellan 800-1225 efter Kristus. Skillnaden mellan svenskan och de andra nordiska språken var väldigt liten och man skrev fortfarande med runor. Runor var tecken som tillhörde alfabetet futhark, folk i Norden skrev med dessa och det användes som skrivmetod i nästan tusen år fram tills 1200 talet. Nu kanske du undrar om varför runorna försvann? När kristendomen kom till Sverige tog prästerna och munkarna med sig det latinska alfabetet. Den här tiden som kom att benämnas fornsvenska tiden den var övergången från det historiska runalfabetet till det latinska. Det här underlättade för den svenska befolkningen då man inte behövde stå och rista in runorna i stenar nå mera. Det här var inte till någon stor förändring då nästan ingen (99% av befolkningen enligt “our world in data”) i Sverige kunde läsa eller skriva under den här tiden.

När Gustav Vasa blev kung av Sverige så ändrade han bibeln, från och med nu så skulle den skrivas på svenska inte på latin. Anledningen tros vara för att befolkningen inte förstod latin och för att kyrkobesökarna skulle förstå bibelns budskap så valde han att översätta den till svenska. Från då Gustav blev kung fram tills 1900-talet så pratade vi nusvenska. Gustav den tredje tog makten vid slutet av 1700-talet, han var starkt påverkad av den franska kulturen och därför grundade han operan, den dramatiska teatern och den svenska akademin. Av detta skäl tillkom flera franska lånord med i det svenska språket till exempel choklad och parfym. Den svenska vi talar idag kallas för nusvenskan. Världen utvecklades snabbt under 1900-talet, nya uppfinningar fick engelska namn och när dem produkterna kom till Sverige fick de engelska namnen stå kvar. Jumbojet, turbometer och fotboll är bara få exempel. Den svenskan akademien ville att talspråket skulle stämma över med skriftspråket. Många ord i svenskan skrevs på ett konstigt sätt, till exempel ordet “vad” som på den tiden skrevs som “hvad”. Därefter ändrade man skriftspråket, “hvad” blev “vad”.

Det är fantastiskt att se hur mycket det svenska språket har förändrats, under en tid så var skriftspråket uppbyggt av alfabetet futharkens runor nu skriver vi med kursiva bokstäver. Jag skulle säga att det var något bra att vi blev av med runorna inte skulle jag vilja hålla på flera timmar i att rista in linjer i en sten. Men det fanns en nackdel med det, folk var vana med futharken. Det nya alfabetet gjorde det svårt för folk att lära sig skriva därför var utvecklingen av det nya alfabetet olika på vissa platser. I Älvdalen var runorna i bruk fram tills 1900-talet under tiden som nästan hela Sverige hade gjort sig av med dem, det gjorde svårt för många älvdalingar att integreras.

Såvitt som jag vet så har svenskan ett stort antal dialekter ibland brukar man prata om flera hundra stycken! Det mest omtalade är nog stockholmskan och skånskan, även här i Dalarna så var vi dialekten dalmål. Uppe i Älvdalen så pratar dem älvdalska som är nästan ofattbart för vi som pratar dalmål. Enligt institutet för språk och folkminnen så brukade de svenska dialekterna vara mer lokala nuförtiden är dem mer regionala. I Sverige så har vi dialektområden dem är, sydsvenska mål, gotländska mål, sveamål, götamål, norrländska mål, dalabergs mål och finlandssvenska. Skillnaden mellan dem är dock inte så stor och man kan enkelt förstå det som någon med en annan dialekt säger. 

Det finns både fördelar och nackdelar med dialekter. Om vi tar dem i svenskan som exempel så skulle jag säga att man enkelt kan förstå andra dialekter, skillnaden är inte så stor däremot så kan man flyga i luften när det kommer till dialekter som älvdalskan alltså när det är helt obegripligt. Jag tycker att dialekter är något bra på grund av att det ger språket en variation, det blir tråkigt att höra samma dialekt om och om igen.

Den svenskan vi pratar idag (nusvenskan) skiljer sig mycket från de föregående varianterna. Nu är det mycket enklare att stava till ord eftersom de skrivs på samma sätt som de uttalas (de flesta) för i tiden så brukade “rött” skrivas som “rödt”. Det är något bra då de blir enklare att stava till ord när dem stavas precis som det låter speciellt om man ska lära sig svenska som nybörjare.

När min mamma först kom till Sverige hade hon svårt att lära sig svenska men det dök alltid upp ord som hon kände igen. Ett exempel är ordet “yoghurt” som på turkiska skrivs som “yourt” fast uttalas precis som på svenska. 

Jag tycker att det finaste ordet i svenskan är liljekonvalj för att det har ett fantastiskt flyt med sig trots att flera bokstäver är upprepade. Liljekonvalj är en växt. Det absolut fulaste ordet är vinterkräksjukan, jag blir illamående bara över att höra det. Vinterkräksjukan är som i namnet en sjukdom som många personer i Sverige får under vintern som leder till att man kräks. Det är själva kräk delen som får mig att tycka som jag gör om ordet, det får mig att tänka på äckliga grejer. För mig har det alltid varit komplicerat att uttala ordet kompromettera som betyder ungefär detsamma som att skämma ut. Det är svårt för mig att uttala ordet för att bokstäverna m och p står bredvid varandra och gör ett väldigt konstigt ljud. Därför känns det fel att säga det på samma sätt som det stavas.

För i tiden så var de germanska språken mer lika varandra än vad dem är idag. I futhark alfabetet fanns uttalat th som än idag används i det engelska språket dock inte längre i svenskan då uttalet försvann med tiden. Enligt hemsidan werbeka så finns det ett stort samband mellan ord i engelskan, nederländskan, tyskan och svenskan, ett ord som jag stod på lät, betydde och stavades på nästan exakt samma sätt i alla fyra språken. Ordet var bok (på svenska) som på tyska var buch, på nederländska boek och på engelskan book. Det här sambandet uppstår på grund av att alla de fyra språken härstammar från samma gren (germanska). Skillnader finns dock mellan språken, bara för att de härstammar från samma gren betyder det inte att dem måste vara exakt likadana. Under århundraden så har språken blivit påverkade av revolutioner, krig och andra annat som har gjort att dem har blivit mer avlägsna. Ett exempel är i tyskan där flera bokstäver har bytts ut mot någon annan. Ordet skepp på svenska blir skiff på tyska alltså har bokstaven “p” byts ut mot “f”, samma sak om ordet dörr som blir tur på tyska, “d” har bytts ut mot “t”. 

Tyskan och svenskan är mycket lika varandra på grund av att båda språken härstammar från samma gren. Långt innan vi kommunicerade med bokstäver så använde vi oss av runor fast dem försvann i samband med att Sverige kristnades. Tack gode gud att dem försvann, vad jobbigt det skulle vara att stå och rista in en massa linjer i stenar. Tycker du att det är bra att runorna försvann eller har du en annan åsikt?