Solutions of salts of polyprotonic acids
Försöker förstå hur man gör här men förstår inget. En första fråga är vad de olika pK:arnra refererar till (pKa2 osv). Men även med den infon förstår jag nog inte...
Om du har en tvåprotonig syra, t ex svavelsyra, så är syrakonstanten för svavelsyra, d v s för jämvikten mellan svavelsyra, vätesulfatjoner och oxoniumjoner, och är syrakonstanten för vätesulfatjonern, d v s för jämvikten mellan vätesulfatjoner, sulfatjoner och oxoniumjoner.
En bra hjälp för att kunna koppla ihop syrakonstanterna med hur starka syrorna är, är det faktum att är det pH-värde som det är om koncentrationen av syra-formen och basformen är lika. Så länge pH<14,15 så kommer det att finnas fler vätesulfidjoner än sulfidjoner i en vattenlösning, exempelvis (bara för att ta den syrakonstant som jag råkade hitta först, nämligen högst upp på din första bild).
Har du fler undringar, så fråga gärna mer!
"En bra hjälp för att kunna koppla ihop syrakonstanterna med hur starka syrorna är, är det faktum att pKa är det pH-värde som det är om koncentrationen av syra-formen och basformen är lika."
Förstår inte riktigt - har du något exempel på vad man skulle kunna använda det här ovan inom "..." till i beräkningar/förståelse?
Vätesulfidjonen kan fungera som en syra så att det bildas sulfidjoner och oxoniumjoner. pKa är 14,15. Det betyder att om pH = 14,15 så finns det lika många vätesulfidjoner som sulfidjoner i lösningen. Om pH är lägre, finns det med vätesulfidjoner. Om pH är högre, vinns det mer sulfidjoner.
Eller också skulle vätesulfiden kunna fungers som en bas, så att det bildas divätesulfid och hydroxidjoner. pKb = 7,11. Det betyder att om pOH = 7,11 (d v s pH = 6,89) finns det lika många divätesulfid som vätesulfidjoner i lösningen. Om pH är högre, finns det mer vätesulfidjoner. Om pH är lägre, finns det mer divätesulfid. Detta syns bra i buffertformeln. Vill man använda den i basiska lösningar behöver den justeras lite.
