Social omsorg 1
Arbetsgivaren (din chef) har det övergripande och juridiska ansvaret för arbetsmiljön, men även du har ett ansvar som anställd.
Vilket ansvar har du för den psykosociala arbetsmiljön och arbetsklimatet på din arbetsplats?
På vilket sätt kan informella ledare och maktstrukturer påverka arbetsklimatet?
kan någon hjälpa mig med detta frågorna?
De anställda har ansvar för att anstränga sig för att upprätthålla en god arbetsmiljö. Dels har alla anställda, både medarbetare och chefer, ett ansvar för att bete sig mänskligt på en arbetsplats, dvs. att inte särbehandla eller kränka någon annan, och självklart att inte göra något brottsligt (exempelvis hota eller vara våldsam), men dessutom har alla på arbetsplatsen ansvar för att bete sig någorlunda trevligt på arbetsplatsen. Att vara butter och klaga varje dag är inte olagligt, och det är knappt en saklig grund för uppsägning, men det blir ingen trevlig arbetsplats om alla går runt och gnäller.
Självklart måste man få ha en dålig dag, men man har ett ansvar för att ens egen dåliga dag inte går ut över andra. Det kan du exempelvis göra genom att säga till, antingen under eller efter den dåliga dagen. Du kan exempelvis berätta för dina kollegor att "Jag vill bara att ni ska veta att jag inte är arg på er – det har uppstått några problem på den privata fronten, som är jobbiga. Säg till om ni känner att det går ut över er" eller i efterhand "igår var en jobbig dag för mig, och jag vill säga att det inte hade något med er att göra, och jag ber om ursäkt för att det gick ut över er".
Gör ditt bästa för att bemöta dina kollegor med goda intentioner – om det finns en snäll tolkning av ett beteende (exempelvis att någon har en dålig dag, istället för att de är en otrevlig person) försök överväga den. Självklart ska du inte låta andra trampa på dig hur som helst, men börja med den snälla tolkningen innan du går på den vassare tolkningen.
Du som arbetstagare har även ett ansvar kring att slå larm om något inte står rätt till, exempelvis om du bevittnar eller blir utsatt för kränkande särbehandling, hot, trakasserier eller våld. I första hand pratar du då med din chef. Om chefen är inblandad, eller om du tagit upp problemet med din chef och känner att du inte får gehör, ta upp frågan min din chefs chef. Du kan även prata med ditt fackliga ombud, eller med HR (större organisationer har ibland även så kallad företagshälsovård, som du kan ta hjälp av).
Med det sagt, vid pågående våld, ring 112 direkt! Det är inte lagligt att misshandla någon bara för att man är på en arbetsplats (detta gäller även bland skolungdomar!). Om du känner dig trygg med att ingripa i situationen, gör det! Om du har någon annan kollega som du kan ta hjälp av, gör det! Det kan vara lättare att avstyra en hotfull situation om man är flera.
Det kan även vara bra att veta att regler och avtal kring sekretess inte står över din rätt att polisanmäla ett brott. Om du arbetar som sjuksköterska med en patient som plötsligt blir våldsam och tar strypgrepp på dig, är det helt lagligt att polisanmäla detta brott och peka ut patienten som gärningsperson, trots att denna person är din patient (vilket du i vanliga fall inte skulle få berätta). Att ta hjälp av din chef i en sådan situation är viktigt, och ofta hjälpsamt för personen som blivit utsatt, men du behöver aldrig din chefs samtycke för att få göra en polisanmälan (om du arbetar inom det militära kan det finnas andra regler dock).
Eventuella sekretessavtal du skrivit på kan inte stå över vittnesplikten – du har alltså rätt att vittna i rättegång om eventuella missförhållanden du bevittnat, oavsett vilket sekretessavtal du skrivit på.
Inser att jag i princip bara nämnde hur man inte bör agera (och hur man bör agera om någon annan inte sköter sig), så, några sätt att bidra till en bra arbetsmiljö:
- Säg god morgon och hejdå till alla på arbetsplatsen, även om du inte känner dem så väl. Om det känns obekvämt att hälsa på personer du inte känner, gör det i förbifarten – säg god morgon när du går förbi helt enkelt, så behöver du inte ge dig in i en konversation med någon du inte känner.
- Lyssna aktivt, särskilt om någon berättar något som är viktigt för dem (även om det inte är viktigt för arbetet, exempelvis om de berättar om sin familj eller något intresse). Ögonkontakt är ett sätt att lyssna aktivt, att nicka och lägga till ett dovt "mm" (med lämplig intonering) här och var är andra sätt.
- Om du haft en dålig morgon, säg att bussen var sen eller någon surgubbe skällde på dig på tåget, stanna upp i några sekunder innan du går in på arbetsplatsen. Ta ett par djupa andetag och fundera på om du skulle vilja vara kollega med dig själv just nu. Om inte, ta ett par andetag till innan du går in. Detta fungerar såklart inte om något verkligen är tungt, exempelvis om en närstående mår dåligt, men om det är något som inte kommer att spela roll om två veckor, försök lämna det utanför jobbet.
- Kommunicera hur du mår till dina kollegor om du mår dåligt någon dag. Du behöver inte berätta varför, men du kan berätta att du har en lite jobbig tid privat just nu, eller helt enkelt att du vaknat på fel sida idag. Att vara ärlig med sådana dagar brukar också göra det lättare att hantera känslorna.
- Vid något tillfälle här och var, ta upp något som fungerar bra på arbetsplatsen. Du behöver inte måla upp guld och gröna skogar över att kaffeautomaten fungerar, men det är lätt att allt fokus går till sånt som inte fungerar. Genom att lyfta något som fungerar, exempelvis att "igår slog det mig att vi är ett riktigt bra team – vi samarbetar verkligen bra" eller "vilket viktigt arbete vi gör, det blir verkligen skillnad", får ni allihop några minuter till att glädjas av något som fungerar bra.
Dock! Saker som funkar är bäst att lyfta fristående från saker som fungerar dåligt. Försök inte kontra varje klagomål med "jo men kaffet är ju gott och vi samarbetar bra". Att titta på det positiva handlar inte om att blunda för det negativa, och står inte i ett motsatsförhållande till att lyfta sådant som inte fungerar. Och självklart, hitta inte på saker som inte är sanna.