slutförvaring i Forsmark o uranbrytning
hej
undrar om , om det finns några nackdeler med uranbrytning och slutförvaring i Forsmark?
jag har hört att Forsmark slutförvaring bygger på KBS -3 method. alltså kärnbränsle är skyddat av 3 bärriar - kopparkapsel, bufferter av nån specieltyp av lera o själva bergen. då menar man att det är en säker method o kommer finnas kvar för 100 000 år , om det inte förekommer jordbävningar men miljöorganisationer menar att kopparkapsel kommer gå sönder o radioaktivitet kommer läcka ut. men finns det nån yttligare nackdeler med det här slutförvarings method av högrektivtavfall o andra låg, medelreaktivt avfall?
sen uran brytning har jag hört inte så mycket om med vet att uran i berggrunden ligger i urandioxid form där mesta av uran ligger som uran- 238 o i urandioxid form är den inte radioaktivt då tror jag att ingen risk med att bryta uran( men mer energi krävande att bryta ner o kostnad är hög). finns det nån nackdel ? vad tror ni?
mvh!
I Uppland, ligger Forsmark. Känt för sitt kärnkraftverk men även för att det är i den berggrunden som regeringen planerar att gräva ner kärnavfall i tunnlar för 100 000 år. Då kan man ju inte låta bli att undra vilken berggrund man hittar där.
Kristallin berggrund är inte lämplig, eftersom den spricker lätt. Sprickor fylls med vatten och vattnet kan ta med sig radioaktivitet till ytan. Sveriges berggrund är till stor del kristallin, så även runt Forsmark där "metagranit" är den vanligaste bergarten. Det verkar dock som om man hittat en "lins", en hel klump utan sprickor, som man kan placera kärnavfallet i.
Goda nyheter efter provborrningarna är att de sprickor som finns i berget är en miljard år gamla och vatten trängde senast ner i berget för minst cirka 300 miljoner år sedan, då fjällkedjan bildades.
Men vad är "metagranit?" Det är granit som knådats om. Värme och tryck har gjort graniten mjuk igen och den har omväxlande tryckts ihop och släppts ut. Det skapar bandformer i graniten som får den att likna gnejs. I praktiken är det gnejs när banden är parallella. Skillnaden är mer akademisk. Metagraniten kan även ha andra former än bandad gnejs. Den är lika stabil som vanlig granit.
Så, rent geologiskt verkar Forsmark fungera, men frågan är hur behållarna av koppar, fyllda med lera och kärnavfall, skall hålla 100 000 år. Och vad man gör om någon går sönder när de är lagrade djupt nere i berget?
Källa: SOU 2011:14 sid 18-22 https://books.google.se/books?id=_N4Q-ve_iXoC&printsec=frontcover&hl=sv#v=onepage&q&f=false
Urandioxid är i allra högsta grad radioaktivt, precis som uran. Radioaktivitet försvinner inte bara för att atomerna är bundna i kemiska föreningar. Man kan faktiskt mäta radioaktiviteten i berggrunden för att avgöra var det finns uranfyndigheter.
Ingemar skrev :I Uppland, ligger Forsmark. Känt för sitt kärnkraftverk men även för att det är i den berggrunden som regeringen planerar att gräva ner kärnavfall i tunnlar för 100 000 år. Då kan man ju inte låta bli att undra vilken berggrund man hittar där.
Kristallin berggrund är inte lämplig, eftersom den spricker lätt. Sprickor fylls med vatten och vattnet kan ta med sig radioaktivitet till ytan. Sveriges berggrund är till stor del kristallin, så även runt Forsmark där "metagranit" är den vanligaste bergarten. Det verkar dock som om man hittat en "lins", en hel klump utan sprickor, som man kan placera kärnavfallet i.
Goda nyheter efter provborrningarna är att de sprickor som finns i berget är en miljard år gamla och vatten trängde senast ner i berget för minst cirka 300 miljoner år sedan, då fjällkedjan bildades.
Men vad är "metagranit?" Det är granit som knådats om. Värme och tryck har gjort graniten mjuk igen och den har omväxlande tryckts ihop och släppts ut. Det skapar bandformer i graniten som får den att likna gnejs. I praktiken är det gnejs när banden är parallella. Skillnaden är mer akademisk. Metagraniten kan även ha andra former än bandad gnejs. Den är lika stabil som vanlig granit.
Så, rent geologiskt verkar Forsmark fungera, men frågan är hur behållarna av koppar, fyllda med lera och kärnavfall, skall hålla 100 000 år. Och vad man gör om någon går sönder när de är lagrade djupt nere i berget?
Källa: SOU 2011:14 sid 18-22 https://books.google.se/books?id=_N4Q-ve_iXoC&printsec=frontcover&hl=sv#v=onepage&q&f=false
tack så mycket för hjälpen
Teraeagle skrev :Urandioxid är i allra högsta grad radioaktivt, precis som uran. Radioaktivitet försvinner inte bara för att atomerna är bundna i kemiska föreningar. Man kan faktiskt mäta radioaktiviteten i berggrunden för att avgöra var det finns uranfyndigheter.
då brytning av utan kan leda till radioaktiva uran isotoper som finns legat i marken transporteras till ytan och de får brytas ner o avge radioaktiva strålning?
När man bryter uran finns det risk att gruvarbetare utsätts för strålning och att en del av uranet läcker ut till naturen där det skadar växter, djur och till slut även människor. Det är viktigt att ha en skarp lagstiftning och att gruvbolagen har teknisk kompetens och ekonomisk styrka att bedriva brytningen.
Teraeagle skrev :När man bryter uran finns det risk att gruvarbetare utsätts för strålning och att en del av uranet läcker ut till naturen där det skadar växter, djur och till slut även människor. Det är viktigt att ha en skarp lagstiftning och att gruvbolagen har teknisk kompetens och ekonomisk styrka att bedriva brytningen.
är det själva amne uran som läcker ut '? inte i form av gamma strålning?
Uranatomer läcker ut, men de skickar ju i sin tur ut strålning.
nej , jag förstår inte
uranatomer läcker ut i naturen - växterna tar upp de via rötten- på så sätt hämnar i närigskedjan till människo kroppen o sen sönderfaller de in i människo kroppen o vid sönderfall skicar de ut gamma strålning som skadar bl.a celler,vävnad osv
det så här det gå till eller?
