Skriv en krönika och hade gärna fått feedback. Mest kring hur man undviker många citationstecken (?)

Vänskap eller relation - situationships

“Vad är vi?”

Den svåraste frågan vi kommer att ställa, men samtidigt den vi ställer oftast av allt. Den vi ställer oss själva varje gång vi går och lägger oss, varje gång ditt knä vidrör en vän och varje gång handryggen glider över kinden, av misstag. Oftast får frågan ett snabbt svar.

“Ni är bara vänner” Eller, “Ni är gifta, vad fan håller du på med? Men det är inte dessa tillfällen jag vill fokusera på. De tillfällen jag vill fokusera på är de tillfällen i töcken. De tillfällen som spelar roll. De där frågans ton och svarets ord kan förändra världen. 

Under de senaste månaderna har en fras vuxit fram i populärkulturen. Situationships. Kulminationen av tio-talets förvridna dejtingkultur. Definitionen, direkt översatt från Urban Dictionary är: “En romantisk eller sexuell relation som är odefinierad och icke-bindande”. Vad håller vi på med?

Jag har själv haft oturen att hamna i ett situationship. Om jag skulle beskriva ett situationship så att de ovetande som läser börjar förstå, så skulle jag likna det vid en deckarserie där detektiven samlar nog med bevis för att ge otaliga livsdomar, men varje gång detektiven ska konfrontera skurken så kutar den bakom ett gatuhörn, och jakten börjar om. I 34 säsonger. Med 20 avsnitt och 30 minuter per avsnitt. Men alla serier har sitt slut.

Dessa slut karaktäriseras ofta av att en av huvudkaraktärerna ställer den olagliga frågan. Den enda frågan som man inte får ställa. Den som ställer allt på spel och den som samtidigt gör allt stabilt. För vad är vi egentligen? Är vi tillsammans? Är jag din vän? Nej, det går inte. Men vad går? SVARA MIG!’

 Men som det nästan aldrig är i serier, är det i situationships. Det slutar, naturligtvis, alltid illa. 

Jag har märkt att det finns två olika sätt som situationships slutar. Antingen som Jack och Ennis från Brokeback Mountain, en av er “dör” och den andra sörjer. Sörjer vad ni hade kunnat vara. Sörjer era minnen. 

Det andra sättet som finns är att ni blir tillsammans, men att ni tillslut inser att det ni faktiskt gillade var jakten, inte fångsten. Som de säger, “Det är inte målet, utan resan som räknas”. 

Men detta låter ju väldigt deppigt. Då kan man ju rimligen undra, hur ska vi fixa detta problem som nu sprider sig inom ungdomarnas dejtingkultur? För att lämna er med en optimistisk smak i munnen, så ska jag förklara vad som händer efter ett situationship. Efter ett situationship så blir man så, otroligt, dödligt, omöjligt uttråkad på jakten. Man vill ha svar, och det snabbt! Så man går rakt på sak. Man är rak och tydlig med vad man vill ha. Situationships frodas i osäkerhet, och när världen blir självsäker igen kommer de att försvinna. 

I alla fall för mig.