Sitter i en dålig situation med "Matten"
Hej jag är en tjej och har ett jätte stort problem. Jag började på teknisk basår det här året men jag hoppade av efter en månad.Jag satt med alla ämnen i timmar men kom ingen vidare. Fick panikattacker, ångest, gråtit och enorm stress. Det blev så dåligt att jag började bli sjuk med feber, halsont och nästäppa. Till och med mensen försvann helt och hållet. De är matte överallt. I fysiken, teknologi osv... Jag kunde sitta med ett liten uppgift i dagar i sträck utan att förstå. Varje dag låg jag en dag efter, allt blev bara värre och värre.
Nu har jag börjat plugga på konvux 50 % distans och ta ett ämne i taget. Trodde det skulle vara enklare med mer tid och koncentrera mig på ett ämne i taget. Igår var första dagen. Nu sitter jag och försöker läsa och förstå mattematik 3C.Men jag fattar ingenting. Jag kommer inte ens vidare på de första enkla talen i boken. Jag känner mig frustrerad och gråtfärdig. Jag vet inte vad jag ska göra.
Finns det några tips eller någon i samma sits som jag? Hur hanterar man en sådan situation. Jag har panik och känner mig helt frustrerad. Jag försöker så mycket, och vill förstå.
Varför vill du läsa matematik?
Jag hade liknande känslor när jag först började på universitetet, och jag kan säga att stressen och ångesten gör att allt verkar tusen gånger svårare och jobbigare än vad det egentligen är. Ta det lugnt och börja från början. Det är ingen vits att hoppa på senare matte-kurser om man inte har en förståelse för de tidigare. Det leder endast till mer stress och ångest vilket gör att man tvingar sig själv vilket skapar en dålig cykel.
Vilken matte läste du i gymnasiet? Hur svårt tyckte du det var då?
Jag behöver matematik för behörigheten att komma in på universitet/högskola.
Det är också mycket press från min familj. Min mamma har haft cancer tredje gången som kom tillbaka dethär året, så hon vill redan att jag fixar en framtid till mig så att jag får jobb enkelt. Det är mycket som händer i min familj så de är rädd för min framtid.
Eftersom hon är ingenjör tycker hon att jag ska gå det för att man får lättast jobb där. Plus säger hon att det är mindre tjejer och det ger ennu större chans.
Från min sida vet jag inte alls vad jag vill bli. Jag har tänkt på många yrken men jag är så förvirrad och stressad.
I slutändan måste man trots allt välja det som känns bäst för ens egen del. Tycker du att matte är roligt, eller är det något som du bara vill klara av för att sedan kunna släppa det och gå vidare?
Jag läste matte 2b i gymnasiet. Hela gick åt helvete fick F på varje prov, så jag gick till läraren och fick göra små uppgifter för att få ett E. Men jag tror bara läraren var snäll för att jag skulle avsluta gymnasiet och gav ett E. Plus att min mamma var väldigt sjuk med cancer dethär året, plus mobbning i skolan så jag fick plugga distans sista året i nian för jag inte kunde komma till skolan. Fick stora panik attacker och mådde jätte dåligt psykiskt. Kom bara för att lämna in uppgifter och prov. Mår så dåligt för jag känner mig så dum på matte även om jag försöker så mycket. Jag pluggade hemma jätte mycket, fick hjälp av mina föräldrar. Men fortfarande klarar jag det inte. Nu kör jag matte 3c. Och sedan måste jag ha matte 4.
Det som är grejen är att jag vill verkligen förstå matten och klara av den. För de kan ge mig bra möjligheter. I nuläget gillar jag inte matten för det går extremt dåligt. Men problemet är jag vill förstå.
Jag tvivlar på att matten är omöjlig för dig, men stress är en blockad för inlärning. Snöa inte in på att "det var typ omöjligt", du hade inte (och har fortfarande inte) de bästa förutsättningarna för studier. Ta det lugnt och ta dig en funderare över vad du skulle kunna tänka dig att jobba med (d.v.s. hitta ett mål med studierna). Gå till lite högskolors hemsidor och kika på vilka program som finns. Gå igenom lite kurser och se om något verkar kul.
Jag skulle också rekommendera att börja från början, gå igenom tidigare matte-kurser i tur och ordning. Anteckna viktiga koncept, tricks, räkneregler m.m. Gör lite övningsuppgifter samtidigt och testa dig. Behöver du hjälp så är det bara att fråga här!
Problemet jag också har är att min mamma inte förstår riktigt min svårighet för matte. När jag försöker förklara så säger hon att det är bara att försöka igen och allt kommer gå jätte bra. Hon säger också att jag måste sikta på betyget A för att komma in på någonting. Annars blir det jätte dåligt. Men problemet är att jag kommer ens vidare med ett tal :(
Här kan du se vilka krav olika program har: https://statistik.uhr.se/
Om du kikar runt lite så ser du att A i alla ämnen sällan är krav för att komma in, dessutom kan högskoleprovet vara en möjlighet.
Sätt dig in i grunderna, när du fått in lite mer vana så går det allt bättre. Ta det lugnt bara!
Jag har klarat en del kurser jättebra och en del kurser jättedåligt.
Det som har gjort att en del gick rent åt skogen var att jag inte hade tillräckliga förkunskaper. Om man ser till att förstå "hela vägen" så är det mycket lättare. Mitt råd är att backa så långt som det behövs.
För några år sedan gick jag en universitetskurs i ett helt annat ämne, där läraren försökte få en av oss elever att byta kurs: "Du håller ju på med en mycket högre nivå. Varför vill du gå nybörjarkursen?" frågade läraren. Men eleven ville verkligen förstå från grunden. Han är VÄLDIGT bra nu.
Det är svårt att ge säkra råd när man inte känner dig så bra. Jag tror att det vore bra om du kunde lyckas hitta fram till lite mer säkerhet om vad som är ditt mål och vad som motiverar dig.
Om du läser för att komma in på en utbildning måste du ju klara matten på den också. Och då hjälper det mycket med en stark motivation.
Om du bestämmer dig för att fortsätta med matten vore det kanske bra att repetera matte 2 en del. Det man gör senare bygger mycket på det man lär sig i tidigare kurser, och om du inte har med dig så mycket från matte 2 kan det bli svårare av den anledningen.
Tänk efter vad det är DU vill bli, inte vad det är din mamma vil att du skall bli. Din mamma vill dig säkert väl, men hon är inte du och kan inte veta hur du tänker och känner.
Hej LittleMissM, Det är synd och tråkigt att du har hamnat i en sådan sits. Det spelar ingen roll hur många timmar man sitter med något, om man inte gör rätt så funkar det inte. Du MÅSTE hitta ett sätt som fungerar bäst för dig. Ett sätt som gör att allt blir mer effektivt och så att du kan förstå. Du har full kapacitet till att förstå, klara av och applicera matten. Jag tror att du har blivit väldigt rädd för matematiken och fantiserat ihop massa läskigheter. Kan du berätta om exakt hur du pluggar när du försöker lära dig matematik? Vad exakt är det du gör och vad har du provat för olika saker?
Man kan heller inte lära sig saker hur snabbt som helst, ingen klarar av det. Vissa saker måste ta tid för att de är inte så lätt helt enkelt men absolut inte omöjligt.
Jag kan inte säga att jag har suttit i exakt samma sits som du har men jag hade otroligt svårt för matematiken i början och fortfarande så är "Ny" matte "Nya sätt att tänka" väldigt komplicerade och det känns som att hjärnan måste utvecklas sakta men säkert innan man kan få grepp på det. Små små små steg i taget.
Hur hanterar man en sådan situation, det bästa du kan göra är att försöka ägna lite tid åt meditation eller liknande tror jag kan vara något. För att lugna sinnet, allt detta kaoset beror bara på din hjärna, alltså jag menar inte att det är något fel på dig utan att det bara känns dåligt pågrund av att du är mänsklig med en mänsklig hjärna. Så att hitta metoder för att få en lugn och skön miljö i hjärnan kanske kan vara något att sträva efter. Prova att sätta dig på duschgolvet med ganska kallt vatten och inte ha minsta tanken i huvudet, ingen tanke alls. Bara lyssna på hur vattnet slår i golvet och bara känn den nästan för kyliga kylan av vattnet. Och tänk inte alls, det kan vara svårt i början men sedan blir det enklare. Det brukar lugna ner mig.
Vad det gäller matematiken generellt så tycker jag DEFINITIVT att du ska satsa på det och jag tror att du kommer älska matten när du förstår den. Det kommer du att göra, när man vill något tillräckligt så klarar man det. Definitivt.
