signalämnen och nervsystemet, vad menar min lärare?

Det finns nervceller som använder adrenalin som signal ämne (kallas neurotransmittor när de skickas mellan nervceller). Adrenalin används även i kroppen som ett hormon, vilket transporteras med blodet runt om i kroppen.

Signalsubstanser är ett samlingsbegrepp för ämnen som frisätts från en nervcell till en annan cell. Den andra celler reagerar på signalsubstansen, t.ex. genom ökad eller minskad aktivitet (nervimpulser i nervceller, muskelceller drar ihop sig m.m.). Det finns många signalsubstanser, som oftast delas in i grupper utifrån ämnenas kemiska egenskaper, t.ex. gaser, aminosyror och monoaminer.

Skiftet i synapsen du nämnde, sker när en elektrisk nervsignal i en nervcell når änden av nervcellen. I änden kan inte längre den elektriska signalen skickas vidare till nästa cell, men om signalsubstans frisätts från nervcellen kan signalämnet röra sig över till nästa cell. Och när signalsubstansen når mottagarcellen (den som tar emot signalen som skickas med signalsubstansen) så påverkas mottagarcellen, och en elektrisk signal kan skapas och skickas genom denna cell, till denna cells ände - och då kan samma sak ske igen, signalen skickas vidare med signalsubstanser till ännu en cell.

Tack så mycket! Jag har bara en fråga angående det med att neurotransmittorerna och de kemiska signalerna återigen blir till elektriska signaler i nästa nervcell, men hur fungerar egentligen det? finns det något kortfattat sätt att beskriva det på? Jag har läst något om att det har något med polarisering och joner och göra, och att det hela tiden sker ett skifte mellan den elektriska laddningen inuti och utanför axonens "membran" vilket på något sätt ska göra att det blir en typ av ström (?) i axonen? Stämmer detta och finns det ett bättre sätt att förklara allt detta på?

Det finns en skillnad i koncentrationen av många ämnen, om vi jämför cellens insida och utsida. Vissa ämnen finns det mer av på insidan, andra på utsidan. Bl.a. natriumjoner finns det mycket av utanför cellen, men endast lite av inne i cellen. Och för kaliumjoner är det omvänt, mer i cellen och mindre utanför. Skillnader i koncentrationen av joner som dessa, leder till att det bildas en elektrisk spänning mellan de olika två sidorna av membranet. Denna spänning brukar kallas för cellens membranpotential (potentiell spänning över membranet).

Ändras membranpotentialen aktiveras vissa kanaler, så att joner kan strömma in i cellen (bl.a. natrium) och andra ut (kalium). Och eftersom jonerna har olika koncentrationer, så leder strömmen av joner till att förändringen i membranpotential kan sprida sig till andra delar av cellen - och detta är precis det som leder till den elektriska signalen, som kallas nervsignalen, eller nervimpulsen.

Ändringen i membranpotentialen sprider sig längs nervcellens längd, likt en våg, tills den når cellens ände och signalsubstans frisätt. Och signalsubstanserna frisätts i det pyttelilla mellanrummet mellan två celler, som kallas synaps. På så vis omvandlas den elektriska signalen till en som skickas vidare med kemiska ämnen till nästa cell. 

På nästa cell, på andra sidan av synapsen, finns det proteiner som känner igen och reagerar på signalsubstansen. Dessa proteiner kallas receptorer (=mottagare, av signalen) och finns i flera typer, där varje typ reagerar på endast en sorts signalsubstans. När dessa receptorer binder signalsubstansen, ändras deras form lite. Att de ändrar formen kan t.ex. påverka en jonkanal så att den öppnas och joner strömmar in eller ut ur cellen. Och strömmen av joner i denna andra cellen påverkar cellens membranpotential, och på så vis kan nervsignalen uppstå i en annan cell.

Nervsignalen i cellen påminner om en ström i t.ex. en sladd, men det är en elektrisk effekt (förändringen av membranpotentialen) i ena änden som rör sig till andra änden av cellen. Så i cellen är det inte elektroner som rör sig, utan joner som rör sig in/ut ur cellen och det leder till en förändring i spänningen, och det är spänningen som rör sig snabbt genom cellens längd.